Argh! Det är så länge sedan jag skrev – jag är sämst! Jag spelar in min slutfilm om två veckor… ARGH – en och en halv! – så jag har varit mycket upptagen med alla förberedelser. Och nu har så lång tid gått att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om, det har hänt så mycket. Ska det bli nudist-kroaten? Kräftskivan med CIA-agenten? Den galne skådisen som förklarade för mig att alla i branschen är horor (”whores, Gabriel, prostitutes!”), och sedan bad om massa pengar? Alla berättelser från den långfilmsinspelning som nyss avlutats, och som jag är associate producer på [host! harkel!]? So many choices… men jag väljer nudist-kroaten!
Här i I-House bodde förra året en man vid namn Darko. Darko är i fyrtioårsåldern; en reslig karl med stora vansinnesögon och ett mycket vänligt ansike. Faktum är att hela Darko är, eller i alla fall tycks vara, mycket vänlig (vi har bara talats vid ett fåtal tillfällen). Han är försynt, hövlig, mycket kunnig inom vitt skilda områden (t ex svensk lyrik, underligt nog). Darko är också besatt av nakna människor. Helt besatt. Han har flera gånger föreslagit att jag ska följa med på en bulgarisk ”superklubb” här i NY, men jag har vänligt avböjt, då jag helt enkelt inte har haft tid att förlusta mig, vare sig på bulgariskt eller amerikanskt vis. Min spanske vän Victor, however, valde en kväll att följa med Darko till denna klubb, och återvände med berättelser om en lokal där alla som klär av sig helt och hållet under kvällen får en flaska vodka. Inget ont i det, kläder kan ju skava och vodka kan svalka… men allt som Darko företar sig har med nakenhet att göra! Han ber oss följa med till en nudiststrand i Queens. Han har skrivit en kort novell som handlar om hur han avmålas – naken förstås – och hängs upp i ”ett studenthus i New York” (ja, tavlan alltså, inte Darko). Det roligaste nakengreppet kom dock häromdagen. Darko har sedan sommaren flyttat ut ifrån I-House, och bor numera på andra sidan gatan. Då och då kommer han dock över hit för att ta en öl i puben här. Så även för några dagar sedan, då er käre berättare även satt och mummade på en frostig Stella Artois… Darko kom fram till mig och lade fram följande förslag:
Darko: ”Hi Gabriel, hi, hi… so, are you good? Good. Well, I just wanted to talk to you, because, well, you know, there are a lot of new people in the I-House now. Many new students who have just moved in, and… and they don’t know so many people. So I thought that we could have an inspark!”
jag: “Wow, how do you know that word?!”
Darko: “Yes, ha… ha… well, I know many things. So anyway, I was thinking that we really should try to… to welcome them here like that, and, well… I went to the programs office [den del av I-House där riktiga vuxna människor med lön sitter och bestämmer vad som sker I huset, reds anm.] and told them that I thought we should do something, and… and I told them I thought you should organize a klädstreck.
jag: “uhm… say what?”
Darko (entusiastiskt): “Yes, and they said I had to talk to you to organize it! So when can you do that?”
Meh! Ser jag ut som en lekledare?! Och om han nu så tvunget vill se en massa ungdomar klä av sig kan han väl göra det the old-fashioned way: på internet!
