Happy turkey!

Julen passerade för inte ens fem dagar sen, och redan känns den märkvärdigt avlägsen. Trots det vill jag berätta en liten julesaga här... eller snarare, en "helg-saga":

Som flera av läsekretsens max fyra medlemmar vet, så sköter jag ett litet cinematek i mitt studenthus i New York. Varje vecka kladdar jag ihop nya affischer som berättar vad som visas, så även veckan innan jul. Jag skulle visa Jaques Demys Paraplyerna i Cherbourg, och skrev en ganska bra text om den, gjorde en snygg poster av det hela och skulle skriva ut den. However: innan jag faktiskt lämnar in affischer till studenthusets ledning för vidare distribution måste de godkännas av mina chefer. Det brukar inte vara några större problem (förutom South Park-debaclet. Vem kunde trott de skulle bli så upprörda bara för att jag skrev "könshår"?), och i just detta fall förväntade jag mig inga problem alls. Jag menar, filmen är ju en oförarglig sextiotalsmusikal, komplett med Michel Legrand-låtar och Catherine Deneuve (mmmm). Min affisch var i amma ton som filmen, trivsam och käck. Överst på den stod förstås filmens titel, men precis ovanför den stod även nåt annat. Jag brukar alltid ha ett litet citat från filmen eller en kommenterande fras ovanför titeln, och den här gången skrev jag helt enkelt allons chanter et être heureux, eller "låt oss sjunga och vara glada" ovanför. Sedan inledde jag beskrivningen av filmen med att skriva "The last movie night before Christmas"... lite glädje och sång i juletider kan väl inte uppröra någon, tänkte jag naivt för mig själv. Och japp, en halvtimme senare plongade min inkorg till, och jag öppnade ett mail från en av mina chefer:

"Gabriel: din affisch har skapat "some controversy" här. Kan du komma ner till kontoret så vi får tala med dig." Dun dun DUUUUN!

Jopp jopp, jag klev in på kontoret, och min genomsympatiska chef MaryAnn förklarade för mig hur det låg till (det var uppenbart att hon agerade lönnördare åt ett högre höns):
"Jo Gabriel, det är så att vissa här på kontoret har vissa problem med din senaste poster... Ja, alltså, först och främst: den där texten på franska. Måste den stå där? Jag menar, om det verkligen är viktigt för dig så låter vi dig behålla den, men vi förstår inte varför det måste stå så... på franska. Men om det verkligen känns väldigt viktigt för dig att få skriva på franska på den, ja, då får du göra det. Vi litar på ditt omdöme där."

"Ehhh... OK.", sade jag, "Jo, det är oerhört viktigt för mig. Franskan ska stanna". (Jag förstod i det läget ingenting men tänkte att det var lika bra att verka bestämd.)

"Men", fortsatte hon, "desto viktigare: 'Christmas'. Du kan inte skriva 'the last movie night before Christmas', det går bara inte."

"Nähä...", sade jag. "Men... det är ju det?"

"Nä", svarade hon, "det är 'the last movie night before the Holidays'. Du kan inte skriva 'Jul' på affischen, folk kan bli mycket upprörda!" Jag försökte minnas alla de tillfällen då jag önskat någon God Jul och blivit bemött av ett fräsande och spottande raseri, men lyckades inte alls. Men hon verkade mycket säker på sin sak - man kan bara inte önska folk god jul hur som helst. Tänk på konsekvenserna! Tydligen är ickejulefirare mycket känsliga för sådant: hon berättade att man skulle anordna en middag, på juldagen, i huset, för alla de som inte åkt hem till sina familjer. En person hade gjort affischer där det stod "Christmas Dinner - December 25th. Come enjoy good food and drinks with your friends!", och tydligen hade det inte gått mer än en kvart innan någon rusade in på kontoret och förklarade sig vara mycket upprörd av den middagen. Julmiddag på juldagen - det var ju diskriminerande! Den här personen förklarade att hon, som icke-kristen, kände sig förolämpad av det hela. Korsfararmiddag!

Till saken hör ju att vårt studenthus, the International House, är en alldeles strålande plats på det sätt att vi har fullt av människor med alla trosinriktningar: en väldig massa judar och muslimer, en hel posse med hinduer, jag känner ett flertal buddhister där, och en mycket trevlig portugisisk satanist. Det är helt enkelt ingen homogen plats, utan ett hus där alla och ingen är i minoritet. Som en konsekvens av det anordnas också festmiddagar för alla möjliga ändamål: vi firade såväl Ramadan som Yom Kippur nyligen med pompa och ståt. Men när julen står för dörren, då låser mödrarna in sina spädbarn och vässar knivarna!


Så den julemiddagsaffischen drogs blixtsnabbt in (Gud förbjude att någon skulle bli upprörd av något alls) och ersattes med en ny affisch, som proklamerade "December 25th: Holiday Dinner! Everybody welcome!". På samma sätt, förklarade hon, var jag tvungen att ändra min affisch. "Christmas has to go. Don't write Christmas". Jag ombads gå hem och snickra ihop ett nytt försök.

Sagt och gjort, jag gick hem och ändrade, från "last movie night before Christmas" till "last movie night before Baby Jesus comes back and kills all you heathens". De var, förvånansvärt nog, icke roade. Nu står det "Holidays". Världen - Gabriel: 1-0.

Du store Sacchem!

Eftersom jag då och då tar en smula (ahem) längre tid på mig än vad som kan tyckas vara rimligt för att posta något av intresse (eller ja, okej då, bara posta - något av intresse har väl knappast aldrig stått här), har jag nu äntligen insett den finurliga finessen hos de här aktiva bokmärkena i Firefox! Jag har sett dem, luktat lite på dem, men aldrig fattat vad de är - förrän nu. Det är ju helt enkelt ett sätt att holla distanskoll på om en sida har uppdaterats än - till exempel min! Man lägger till en sida [OBS: det urtrista teknikbabblet som följer kommer at ta slut om ca 3 rader] som bokmärke, men aktivt bokmärke istället för vanligt, genom att klicka på den där mockajängen bredvid addressen, och sedan dyker det upp nya poster när man för musmarkören över namnet!

Ehhh... okej, det var både obegripligt och tråkigt. Poängen är att om man använder Firefox (eller om man nu insisterar på att sitta med hopplösa Internet Explorer eller Safari eller vad ni macanvändare nu använder så får man installera en RSS Reader) så kan man alltså genast se om jag, eller Josefine, eller Martin, eller min gamle hårdrockssångare Johan har uppdaterat våra sidor - utan att behöva gå in på dem. Eeexcellent...

Hallå! Vakna!!

Gissa vem som inte kan sova...

Om du svarade "Philippe Bookmaaar" så har du alldeles rätt! Men jag kan inte heller sova. Och nu är klockan 5. Ett lika gott skäl som något att skriva ett par rader här, alltså. Vid den här tiden släpper prestationsångesten sitt isande grepp och en sorts lullande trygghet sänker sig över mina felstavande fingrar. Jag är också tillbaka i sthlm - min plan är att sova väldigt mycket. Kram!