now with bouncin' boob technology

Håhåjaja... jag är så måttlöst trött idag - sedan i onsdags spelar Dominique in en kortfilm här i Stockholm, och jag regiassisterar på den (för övrigt jobbar två andra trogna läsekretsmedlemmar på den också: Morgan producerar och Ippi gör ljudet). Det är riktigt långa dagar - som alltid på filminspelningar - men idag var jag tvungen att jobba på Pub och fick alltså dagen "ledig". De andra fick kliva upp vid femsnåret imorse, och blir inte klara förrän vid midnatt inatt... poor bastards. Men ändå är det nånting med ett filmset; det är svettigt och tungt och stressigt och jobbigt och grinigt och pressat - men när tagningen klappas igång: "10.2 take three!" - klack! - så pirrar det alltid i min mage. Det är ett sånt behagligt gift, filmsetet! Dominiques set är ju också särdeles franskt (om man ska vara petnoga är det schweiziskt, men potejto potahto liksom), i och med att hon, fotografen och kameraassistenten alla talar franska, så det känns lite mer exotiskt än vanligt. De röker ockå - hela tiden - så fotografen Claude står lutad över sin kamera med en cigg dinglandes i mungipan, mumlandes något om "le decoupage". Då och då får han plötsliga vredesutbrott och skriker "merde! merde!" och stormar ut ur rummet (okej, det har bara hänt två gånger), och jag känner som att jag är med i en Godardfilm från '62.

Annars inte mycket... det har mest varit filmen den senaste tiden. Åh, jag kan berätta om en rolig kund på Pub förra veckan! (Ja, jag har några dagar i butiken denna sommar - det är vad som betalar biljetten hem igen.) Det kom fram en man i trettioårsåldern till mig när jag stod i kassadisken, som upprört sade "Jag köpte ett spel här förra veckan, och jag fick inte med nån bok!"
"Nähä", sade jag lite förvirrat, "öh... vilken bok?"
"Boken som ska vara i lådan som säger hur man ska göra! Jag fick bara ett litet häfte på ett par sidor! Hur ska jag veta hur man ska göra??"
"Aha", sade jag, "du fick ingen manual med dig. Den kanske fortfarande ligger här bak", (vi tömmer våra spel och har innehållen - skivorna och manualerna - bakom kassan), "vilket spel var det?"
"Det här!", svarade han och lade plötsligt fram en låda på disken framför mig. På den var det en tecknad tjej med jättebröst, och så stod det LULA 3-D på paketet. Under titeln stod det "with NEW bouncin' boob technology". Ooo-kay... Kunden öppnade lådan och slet ut manualen:
"Det finns bara det här häftet - hur ska man veta hur man ska göra?"
"Ehh", sade jag, "det där är ju manualen. Det är den som säger hur man spelar och installerar spelet och så."
"Jaja, men hur ska man veta HUR man ska göra? Nu är jag fast i San Francisco, och han maffiakillen vill ha massa pengar för att ge mig tillbaka min bil, men jag är ju ingen miljonär liksom, jag har inga pengar att ge honom!" [OBS: Ja, han sade verkligen såhär - och han var allvarlig.] "Jag har ingen bil, jag kan inte gå nånstans! Vad menar du att jag ska göra?!"
"M... öh... heh?", svarade jag.
"Jag måste ha boken som säger hur man ska göra! Jag är fast i San Francisco, det är inte roligt alltså. De har ju tagit min bil! Jag behöver en bok som säger hur man ska göra där."
"Ho hum... nån sån fusk-bok har jag tyvärr inte, sir", svarade jag (okej, jag sa inte "sir"). "Ni får nog söka på internet efter lösningen".
"Ja-HA!", svarade han, fortfarande lite sur. Alltså, han var aldrig sur på mig, uppenbarligen bara sur på att han satt fast i Kalifornien utan pengar. I sitt porrspel. "Men när får du in den boken då?"
"Nej det får jag aldrig, vi säljer inte fuskböcker! Osis, Cheatie McCheaterson!" (Okej, jag sa inte "Cheatie McCheaterson".)
"Nä-HÄ!", svarade han och vände på klacken och gick iväg - antagligen hem för att åter ge sig i kast med den intellektuella utmaning som är LULA 3-D...

Jopp jopp. Det var det. Hum hum. Ööööhmmmm... var är min macka?

prokrastination

På engelska använder jag ofta uttrycket "to procrastinate", vilket betyder att undvika arbete, och ibland försöker jag säga det på svenska, men det tycks som att prokrastinera inte är ett allmänt accepterat ord här? Vad säger du, Grünbaum? Hur som helst, prokrastinera var vad jag gjorde alldeles nyss när jag försökte undvika att göra call sheets till kortfilmsinspelningen jag regiassisterar på i veckan, och istället surfade runt på måfå. Då hittade jag denna guldklimp, innehållandes mängder av människor som tar begreppet prokrastination till helt nya höjder...

"Det kommer krasa lite nu... NÄR KÄKBENET GÅR SÖNDER!"

Okej, okej - jag vet att jag sade att jag inte skulle skriva när jag väl var i Stockholm, men jag har upplevt någonting så obehagligt idag så jag tror jag måste skriva av mig. Såhär: idag drog jag ut min visdomstand! "Jaha", tänker läsaren, "big deal, det har väl alla gjort". (Nu vill jag bara lägga in här att självklart har inte alla gjort det - och det ska de vara tacksamma för - men jag ville mest komma åt en lätt blaséartad attityd här. Nåväl.) Anyway, visdomstand schmisdomstand - detta var inget vanligt ingrepp! Tillåt mig förklara med en enkel illustration, gjord i MS-Paint:

Bilden föreställer förstås mig, men viktigare: tanden, hädanefter kallad Antikrist. Grejen är, att vanligtvis så växer en visdomstand rakt upp, eller rakt ner - precis som resten av tänderna. Antikrist var dock ingen vanlig visdomstand. Åh nej, hon växte fullständigt horisontellt! (se figur 1.2 för förstoring:)
Som synes av illustrationen gick det alltså inte att dra ut tanden på vanligt vis, eftersom nästa tand låg i vägen! Eller nu när jag tittar så framgår ju det egentligen inte alls - damn you, MS-Paint! - men om ni föreställer er att Antikrist var mycket mycket större och att det inte fanns nåt utrymme omkring henne så förstår ni. Hon var helt enkelt helt fastklämd mellan käkbenet och nästa "vanliga" tand, som hon hänsynslöst tryckte inåt mot käkens mitt år efter år, och hennes "uppåt" (som i att dra den uppåt ut ur roten) var liksom rakt åt höger in i nästa tand.

Så vad göra? Jo det ska jag säga: de bestämde sig för att, eftersom de inte kunde dra ut den, så skulle de såga den i bitar innan de drog ut spillrorna!! Detta medan den fortfarande satt fast i mig! Så de täckte hela mitt ansikte med en grön plastsäck (typ), för att förhindra att jag blev täckt av det omkringsprutande blodet, så jag kunde inte se nånting. Det fanns bara ett hål för munnen, så jag låg där i min dentala burqa (ooh!) och tvingades höra dessa två härliga kommentarer:

(Doktorn till sköterskan, medan de sågar min tand i bitar med borrsågen): "Hmm... den börjar bli riktigt slö, den här! Hör du det?" [BZZZZZRRRUÄÄÄÄÄÄÄÄ lät den samtidigt].
(Sköterskan [entusiastiskt]): "Jaaa-a!"
(Doktorn): "Den måste vi byta sen!"

Mmm. Och så nästa pärla:

(Doktorn, till mig): "Nu ska jag bara bryta av tanden här... den sitter ju i käken, så det kan nog knaka en hel del." Sedan lät det "KNAAAAK KRRRRAAS!", som när ett träd faller, och den gröna plastsäcken blev lätt fuktad av mina skräckslagna tårar.

Japp. Så höll det på i 80 minuter, medan Antikrist sågades sönder i mindre och mindre bitar, som sedan bröts av och drogs ut. Sedan sydde de ihop min mun (ja! De sydde! På insidan! Jag har stygn inne i kinden!), och nu sitter jag här och har så ont! Och det värsta är att de sade att den riktigt jobbiga smärtan inte kommer förrän dag två och framför allt dag tre. Uuuuu! Det gör ju så ont redan nu! Mitt käkben är traumatiserat! Jag blöder som en leprasjuk fortfarande, nio timmar efter ingreppet! Jag måste sova sittande inatt sade sjukvårdsupplysningen (självklart ringde jag sjukvårdsupplysningen då det fortfarande blödde efter sju timmar - jag ringer dem om min mage kurrar ovanligt högt eller min hals känns lite raspig), de sade att jag måste sova sittande för annars kan blodet rinna ner i mig... och det är tydligen dåligt.

Jaha. Så nu vet du allt det här. Du önskar säkert att du aldrig hade läst det - men nu har du det, och det sitter fast i dina hjärnceller för evigt! Förlåt. Skänk mig en tanke när jag sitter och sover - och notera att jag är i Stockholm tills mitten av Augusti ungefär! Så det finns gott om tid att ta en stratosfaropramen eller sju under sommarnatten! När jag har läkt, alltså.