Inga kackerlackor! Inget crack! Allting är så rent!

Varför är solen så stark här?!? Vi har det mycket varmare i NY, men solen - solen i Stockholm är som en ultralaser som bränner små hål i ens ögon så man inte kan se! Det är alla gaser som de feta amrisarna släpper ur sig som kokat hål på ozonlagret ovanför Sverige istället för Alabama, och nu måste vi lida...

Yup, jag är tillbaka i Sverige. Jag är fortfarande lite vinglig, för jag hade en lång resa (som pga ett stort antal multifärgade martinis kvällen innan avresan genomfördes under ej helt optimala fysiska omständigheter) och klockan är upp och ned här. Tiden är bak och fram! Jag är i the Twilight Zone, och mitt huvud sjunger tritonusackord av trötthet, men jag planerar att vara på benen snart. När jag just anlänt igår morse led jag av ständiga blackouter orsakade av sömnbrist, men min handlingskraftige far visste besked: om man är trött och vill sova i en skön säng - då ska man tydligen genast sätta sig i en bil och åka till Claes Ohlson i Skärholmens Centrum för att kolla på sladdlösa termometrar! Ehhh... nä, men kudos åt min far - han försökte förstås underlätta min tidsomställning genom att inte låta mig sova. Tack, pappa! Ehhh... So anyway, I Skärholmen (eller Skärharlem, som vi exilnewyorkare lite skämtsamt gillar att kalla d-- hallå, surfa inte vidare till Josefines sida än!!) spatserade vi runt, och vem mötte jag där om inte Sandra, som i ett ögonblick av sinnesförvirring hade lämnat söder för att ansluta sig till människoätarna i förortsgallerian! Vi konstaterade snabbt att det var ödet - men jag har nu kommit fram till att det var nåt mer. Det var förstås ett tecken att jag inte ska såsa bort min tid här i Stockholm, utan snarast inmundiga så många öl med så många kamrater som möjligt! Jag ska klä på mig och börja på en gång. För dig som redan glömt vem jag är och hur jag ser ut, eller bara suddat mitt nummer från mobilen i ett anfall av svartsjuka och ondsindhet påminner jag här: 070 797 51 05. Vi ses snart över en skummande starkopramen!