COPS!

Oooh, igår blev det lite action här… Jag hade varit och hämtat filmutrustning i midtown med en klasskamrat, och hon skulle köra förbi sitt kontor för att hämta några papper. När hon kom tillbaka till bilen började hon krafsa med pappren och sin mobiltelefon, samtidigt som hon backade ut på gatan. Plötsligt hördes ett KAKRASSCHHHH och ett AAARRRGGGHHH!! Hon tvärnitade och jag sprang ut. På gatan låg en vält lastpall och miljarder glasbitar som guppade i ett hav av chokladdricka och Snapple-lemonad! Och framför det hela stod en stor, medelålders polis och tittade uppgivet på sörjan och på oss. Jag fattade inte vad som pågick eller var personen som kört alla flaskorna tagit vägen, om han hade pulvriserats av bilen eller nåt, eller hur polisen hade hunnit dit på mindre än en sekund; men eftersom det tycktes logiskt att han skulle arrestera oss för någon sorts förseelse (vårdslöshet i trafik och allmän nedsmutsning, kanske?), eller kanske mord på lemonadförsäljare, började jag genast förbereda mig på att spendera helgen som T-Bones och Bubbas bitch i arresten. Min kompis däremot klev långsamt ur bilen, ställde sig med armarna i kors och bara ”wow… hur gick det här till?” Take a guess, sherlock!!

Det visade sig att polisen hade varit den som kört alla flaskorna – han skulle ta dem till stationen ett kvarter bort, så att det fanns nåt att dricka till donutsen – och han var faktiskt obegripligt lugn och förstående. Vi började städa upp där, gick till en deli och bad om nya lådor, lastade hela flaskor och samlade glasskärvor. Det var så klibbigt så det går inte att beskriva – låt mig bara konstatera att chokladdricka och trettiofemgradig värme blir en intressant kombination… Det var många skärvor, och plötsligt skar sig polisen så han började blöda på fingret. ”Oh shit, look out!”, sade vi. ”Oh, don’t worry, that’s nothing,” svarade polisen, ”I survived being shot and both World Trade Center attacks, I’m sure I can survice a small cut.”

”Wow, you were shot?”, frågade vi.

”Yeah, a guy tried to shoot me in the head, but the bullet just grazed my jawbone”, sade han lugnt medan han fortsatte plocka glasskärvor.

”Oh… what happened to the guy?”, frågade jag.

”I killed him”, svarade han, tillsynes helt oberörd, mer fokuserad på att rädda snapple-flaskor ur sörjan. Ooo-kay…

Sedan kom nästa skruvade kapitel. Allt detta ägde rum precis framför en garageutfart ut till gatan, så polisen fick hela tiden resa sig upp och signalera åt bilarna som ville ut att de skulle svänga nån meter till vänster först. Efter ett tag kom en bil och stannade framför oss tre, där vi satt på huk och plockade. TUUUT! TUUUT! Han reste sig och pekade åt vänster, där det fanns gott om plats att köra ut. TUUUUUUT! Han ropade lugnt åt föraren ”just move three feet to your left and you’ll get out.” TUUUUT! TUUUUT! TUUUUT! Bilmiffot vägrade lyda utan ville att vi alla skulle flytta oss istället! Jag menar, okej om det bara hade varit jag och min kompis, men det var ju en uniformerad polis där också! Till slut körde bilen till vänster och ut på gatan – men den stannade efter ungefär fem meter. Ut klev en välklädd medelålders kvinna och steg sakta fram till polisen…

Kvinnan: ”You piece of shit! You piece of shit! What the fuck are you doing?”

Polisen: ”Ma’am, just move along. I instructed you to drive to the side of us.”

Kvinnan: ”Ahhh, you motherfucker… what the fuck is wrong with you cop assholes, huh?”

Hon var helt obegripligt arg och oförskämd! Men hon var liksom inte alls upprörd, utan stod och försökte reta upp polisen. Han å sin sida var fullständigt obegripligt lugn!

Polisen: ”Ma’am, please just drive away. Don’t make me have to put you under arrest.”

Kvinnan: ”Ooooh, I'm so scared! Arrest me! You cocksucking piece of shit, you asshole, come on then – arrest me!”

Polisen (fortfarande helt lugnt): ”Ma’am, just drive on. If you don’t, I will have to put you in a jail cell over the weekend.”

Kvinnan kliver nu fram ännu närmre, och pekar på pistolen i hans bälte:

”Oooh, is that a real gun? I’m so scared of you! What are you gonna do, shoot me? Huh, are you gonna shoot me, shitface?”

Jag var vid det här laget helt övertygad om att han faktiskt skulle skjuta henne – jag menar, vad trodde hon skulle hända?? Vad ville hon få ut av det här?? Hon stod och gestikulerade framför polisen och viftade med armarna mot sig själv som om hon menade ”kom då! Kom då!” Och det här var en kille som helt lugnt just berättat hur han dödat en snubbe! Till slut klev hennes väninna ur bilen, gick fram och bara ”Come on, it’s not worth it” (va???) och led tillbaka kvinnan till bilen, som svärandes satte sig och körde iväg. Jag frågade helt uppriktigt: ”Varför arresterade du henne inte?!”, och han svarade med ett leende ”Äh, sånt stöter man på varje dag, det är lugnt.” Samtidigt lutade sig en tjock mexikanare ut ur sin parkerade truck på andra sidan gatan och ropade ”You see! You see what I have to deal with every day? Crazy people!” och jag kände mig ganska förvirrad.

Strax därefter hade vi plockat upp alla skärvor och föst över alla hela flaskor i nya lådor. Polisen vägrade ta emot ersättning för de krossade flaskorna och bara ”nej nej, kom igen, absolut inte. Men tack för att ni hjälpte till!” Sedan gick han vidare till stationen och vi körde iväg.

Det var min action-eftermiddag det.