Ryssland

Ah… så ikväll visade jag Återkomsten på cinemateket här – härligt långsam rysk film, med ledsna barn och mycket regn. Alla tycks bli deprimerade av sådant, utom jag, som sitter och småmummar förnöjt varje gång en lerpöl utsätts för en extra lång kameraåkning i närbild. Efter filmen bjöd min georgiske vän Irakli mig på lite vodka – eller rättare sagt, han bjöd mig att ta med min egen vodka till hans lägenhet. Jag är ju inte den som missunnar en törstig georgier en smutt, så självklart gick jag dit (även åtföljd av vår kamrat Giovanni, en designer som, misstänker jag, har ett förflutet med Irakli. De kastar varandra lystna blickar då och då).

Åh, på tal om vodka! Det var östeuropeisk fest här för några dagar sen, och min chef och kompis MaryAnn hade gjort i ordning en stor bytta… jag vet inte vad det kallas. Punsch? En stor bytta vodka med nån sorts juice. Juice schmuice, liksom, men jag noterade vodkaflaskan som stod uppställd bredvid hinken – Stolichnaya! Ahhh… Stoli! Rysk kultur i sin vackraste skepnad. Så jag berömde förstås MaryAnn för hennes strålande val (jag menar, hon kunde ju ha köpt Smirnoff eller nåt annat mer berömt och äckligt ryskt märkte), och hon tog mig till sidan med ett finurligt leende:

”Oh Gabriel, I’ll tell you a secret! You’ll really like this… Well, since it’s the eastern European party and all, we wanted Russian Vodka. But check this out: The guy in the liquor store told us there’s a Swedish vodka that’s much better, so we just have this bottle of Stoli as a prop on the table – it’s actually Svedka Vodka in there!” Nooooooo… De blev pålurade äckel-Svedka istället för smarrig Stoli – glädjen förbyttes till ett etanolgiftigt stelt leende.

Men tillbaka till huvudspåret: Irakli förklarade för mig att alla ryssar dricker vodka på ett helt annat sätt än vad han såg hos andra västerlänningar. När vi bara ”schwoupp klunk” och häller i oss vodkan på snapsvis i ett svep, gör de annorlunda. Han visade: de tar en liten mun vodka, håller den på tungan och andas sakta in med halvöppen mun. På så sätt frigörs ”de små demonerna” i drycken och virvlar rätt upp i hjärnan – och så kan man hålla sig varm en hel rysk vinter på en flaska vodka, utan att den tar slut! På ett sätt tycker jag det låter som ett högstadietrick, där man typ ska stå uppochner medan man dricker en folköl genom en urholkad zucchini och därmed uppnå någon sorts mirakelfylla. Och eftersom min alkoholtolerans redan är, ska vi säga, begränsad, så testade jag inte det magiska tricket särskilt många gånger. Men det var ändå intressant tycker jag! Jopp jopp.