Din arbetsdag är inte slut förrän marsvinet SÄGER att den är slut!

Film! De senaste dagarna har jag verkligen påmints om varför det här är en ganska kul stad att bo i när man pysslar med film: i förrgår tittade jag ut genom fönstret, och såg Ridley Scott och Denzel Washington spela in American Gangster precis utanför I-House här på Riverside Drive. Eller såg och såg - de gömde sig båda under ett provisoriskt tält, och jag såg bara alla deras slavar, jag menar crewet, som sprang runt och drog kablar. Just detta lite desperata "jag såg nästan X/jag var nära att träffa Y/jag kände en fisdoft som låg kvar ifrån Z" ska visa sig symptomatiskt för min nya vardag lite senare i posten. Men mer om det snart. I alla fall, dagen efter åkte jag ner till lower east side, och råkade kliva rätt in i inspelningen av 6 Degrees, Lost-skaparen J.J. Abrams nya serie. Eller rätt in och rätt in - jag svängde runt ett hörn och såg att de höll på att spela in den. "Jag såg J.J. Abrams skoavtryck! Han hade just varit där! Hans fis låg i luften!" Just det...

Poängen var ju bara att det spelas in mycket film och TV här, och att det är skoj! Och detta leder mig osökt till det andra stora som hänt (öh... var det nåt första? Oh well.) - jag har börjat praktisera på Killer Films. Killer, det lilla bolaget som gav oss filmer som Far From Heaven, Happiness, Boys Don't Cry, Kids, Velvet Goldmine, Storytelling, The Notorious Bettie Page, Infamous för att bara nämna några. Man kan lugnt - helt lugnt - säga att det är USAs viktigaste och "bästa" independentfilmbolag. "Hurra hurra", tänker ni, "grattis Gabriel"! Ja, men nåja... låt mig upprepa vad jag sade: jag har börjat praktisera hos Killer. DVS arbeta gratis. Tio timmar om dagen. Allra längst ned i näringskedjan, under marsvinet Guido som är kontorets husdjur. Och jag praktiserar. Det vill säga, jag gör inget ens tillnärmelsevis kreativt - att jag "kan" film har liksom ingen inverkan på vad jag gör. Jag hoppas förstås att det ska ändras, men vi får se. Jag lämnar paket, köper sprit åt folk, svarar i telefon, lägger scheman etc etc. Det enda som hittills skiljer det från ett "vanligt" kontorsarbete är att jag köper sprit åt regissörer, lämnar paket hemma hos filmstjärnor, och svarar i telefon när båda nämnda kategorier ringer. Bisarrt nog gör det en skillnad - så ytlig äro människan! Eller... öh... så ytlig äro jag, kanske är mer korrekt. Här kommer alltså det här lite desperata som jag nämnde tidigare; av någon anledning känns det roligare att åka hem till Julianne Moore och lämna ett paket än att lämna det åt vilken nisse som helst. Trots att jag - förstås - inte träffade henne utan fick lämna det i hennes brevlåda. Trots att det handlar om att lämna ett paket - något vilken kotte som helst kan göra! Det är inte som att jag är mer lämpad att bära en låda för att jag har pluggat filmregi i tre år... men ändå blir det där nån grej, jag tror jag fantiserar om att det här bara är början och att jag en dag ska få... öööhh... lämna flera paket till Julianne Moore! Suck... Dansa, lilla apa! Dansa så ska du få en bit choklad!

Jag började i alla fall i onsdags, och är ganska mör redan - det är konstant högt tempo och mycket på spel för företaget hela tiden, så jag har varit lite nervös de första dagarna. Jag ska praktisera i två till tre månader är det tänkt, och hoppas få lite bra kontakter under tiden. Killer är också bra eftersom det är en helt "öppen" arbetsplats - det finns inga kontor, utan vi delar alla på en relativt liten öppen yta, så man kan lära sig mycket av att bara observera sin omgivning. Onsdagar, torsdagar och fredagar är jag där, lördagar och söndagar gör jag mitt supertråkiga helgjobb (men det är i alla fall betalt!), och söndag-, måndag-, och torsdagkvällar mellan nio och midnatt jobbar jag numera också för I-House (vilket också är betalt, om än lite). Minst två tillfällen i veckan (det blir väl alltså måndag och tisdag dag, eller kanske måndag dag och lördag kväll - det finns ju inga andra lediga luckor) måste jag också jobba med Lanre - vi skriver ett nytt manus tillsammans (vilket faktiskt är det mest ansträngande av alla mina jobb, det är många timmars ruggigt koncentrerat arbete per gång - men också det roligaste och det som är mest "rewarding"). Summan av kardemumman är att jag nog kommer vara ganska trött om några veckor (hell, jag är trött redan nu). Men det är ju därför det finns kaffe - och ville jag bara ligga och lata mig kunde jag ju kommit billigare undan och stannat hemma i Stockholm.

På Killer överraskades jag för övrigt av att det är en tjej från Stockholm som jobbar på en film som bolaget producerar just nu! Hon är mycket trevlig, pluggar internationell konflikt... öhhh... konflikthantering? Internationell konfliktnågonting på Uppsala universitet, men flyttade till NY för att praktisera på Killer i våras, eftersom hon gillar deras filmer så mycket. Sedan åkte hon hem till Sverige igen, men fick några månader senare tillfällig anställning på den här filmen de spelar in just nu (det är nåt sånt jag måste pricka in - att lyckas se ambitiös och duktig ut och klämma in mig på nån av deras nya filmer som ska spelas in nästa vår), och åkte tillbaka hit. Hon är här tills filmen är färdiginspelad, i november. Så det är ju skoj, vi kan prata om surströmming och djungelvrål och Ring P1 och annat som amrisarna inte förstår. Inte för att vi har pratat om nån av de sakerna. Men vi kan.

Jaaa-a... mycket mer finns inte att rapportera just nu. Det får vara nog så. Adieu, mes amis!