sniff!

Okej, jag vet, jag är sämst - så lång tid utan en uppdatering! Må jag späkas av gudar och monster på himlavalvet som straff. Eller faktum är att det är det jag gör - jag är SÅ SJUK - mina ögon värker och näsan är täppt och tårarna bara rinner och jag har en mycket obehaglig liksom ihålig hosta som bara "bröHÖ, bröHÖ" hela dagarna. Meh!

Det får väl anses vara straffet för förra veckans eskapader - talentcampuset var verkligen askul, vi träffade många coola och duktiga unga filmare, för att inte nämna etablerade sådana, och - ähh, jag nämnde nog redan allt det här i det förra inlägget va? Jaja, då höll ju fortfarande talentveckan på - den avslutades sedan på förträffligt vis genom en stor avslutningsfest - ÅH! På tal om avslutningsfesten, jag måste berätta om hur jag och Ira plus några till blev hänsynslöst utnyttjade - UTNYTTJADE SÄGER JAG - av festivalgeneralen själv! Såhär: vi hade just hängt av oss våra ytterkläder och skulle in i själva festrummet i festivalpalatset, när festivalgeneralen - en asrolig herre i sextioårsåldern med stor mustasch och till synes evig förfriskning - sprang fram till oss och bara "you! I need all of you at the red carpet NOW!" medan han viftade upphetsat med armarna. "Mröuh?", sade vi. "The red carpet! I need you there, for the photographers - hurry!", sade han, och rusade sen iväg mot utgången. "Hum hum", tänkte vi, inte för att vi fattade varför han ville ha OSS på röda mattan, där både DeNiro och Stones hade traskat en halvtimme innan, men visst visst, det kan väl vara kul!

Tänkte vi i vår naivitet, och gick ut utan våra ytterkläder (genomlida den där tjugominuterskön till garderoben igen? no way!). Väl där ute stod han och bara "great, great, follow me, over here", och ledde oss bort mot röda mattans "ingång"... och rätt förbi den, in på sidan om där fotograferna ska stå! Det visade sig plågsamt snabbt att generalen inte tyckte det såg ut att vara tillräckligt fullsmockat med fotografer och fans BREDVID mattan - allt för att hålla illusionen vid liv - så plötsligt stod vi där och huttrade och bara "men.. va... nää". Suckers! Efter ungefär femton sekunder konstaterade jag och Ira att det nog var mycket roligare inne i värmen vid den öppna baren, så vi frågade våra kompisar om de inte ville gå tillbaka. "Näää... man kanske ser nån... tuff", sade en av dem, och så stod de alla kvar. Suckers! Så jag och Ira bara schwoupp! så smet vi ut bakom ett draperi under en kolonn genom ett hål i rymd/tidsväven, och så befann vi oss snart inne i den trygga dimman igen.


Tja, det kanske är det jag får sona för nu. Eller så är det det att Stefans torktumlare är av serbokroatisk modell '72 och vare sig torkar eller tumlar, så jag sov i halvblöta lakan för några nätter sen då jag gav upp efter nästan fyra timmars tumling... Nå nå, imorrn får jag se till att vara frisk för då ska vi nog spela in en tv-grej från en galleribar... ett bargalleri... en... båda två i ett. Nästa gång tror jag jag ska berätta om de erbarmeliga mataffärerna här. Men tills dess - snörvel.