interesting theory / welcome back...

INT. AIRPLANE - DAY

GABRIEL (29) sits squeezed up against a window. Next to him, causing said squeezing, is an extremely overweight AMERICAN WOMAN (55), and next to her sits her equally obese HUSBAND (55). Both seem to be Italian-American, and speak the kind of broad New York accent that is all but extinct now. The man plays black jack on the in-flight entertainment system while his wife reads the international herald tribune, which was handed out for free in the boarding area. Her large newspaper spills over into Gabriel's lap and face, but oblivious to this fact she suddenly lays eyes on an article headlined "European countries switching back to dirty fuels". She snorts loudly.

WOMAN
Hey, Frank. Frank.

Frank is engrossed in his game of black jack, his chubby, sausage-like little fingers dancing over the entertainment system console.

MAN
(not paying attention)
Hmm...?

WOMAN
Look at this. Everybody's trying to get away from the oil now, you know. Now they're using more and more coal in Europe. Frank, quit yer playing and listen to me!

MAN
(stops playing)
What?

WOMAN
Why am I the only one who gets this, Frank? Why is it that no one gets it? We HAVE the solution to this so-called "energy crisis". We HAVE it already! You just use garbage!

MAN
Garbage?

Both of them pronounce garbage like "gawbage". It sounds nice.

WOMAN
Garbage! I just DON'T UNDERSTAND why I seem to be the only one who gets this! We already HAVE all the energy we need, sitting right outside our houses! You just take your garbage and use that instead of all the other fuels! Everything can be fuel! You can take this paper [she shakes the international herald tribune up and down violently, causing it's pages to almost knock Gabriel's glasses off his face. she is oblivious to this] and throw it in a car's engine! Just throw it in! This paper, Frank! And run a car off it! Why nobody does this, I don't get!

MAN
Well, we can't switch to garbage 'cause then we'd run outta garbage in no time.

WOMAN
Pfft! We'll never run outta garbage!

MAN
Oh yeah, we would - and then they'll start charging you for garbage!

The woman sits silent in horror for a second, staring at her husband.

WOMAN
They can't charge you for garbage!

MAN
They will, just wait. You'll see.

WOMAN
Well I ain't payin' for garbage. But it would still be better than oil!

MAN
(trying to resume his game)
There ain't enough garbage anyway...

WOMAN
(yanks his arm)
I'm tellin' ya, there's enough garbage! You know where they'll start doing this? In Australia. They're always first in Australia. I'm tellin' ya, Frank, soon somebody in Australia will figure this out and start putting garbage in their cars and then you'll see!

MAN
(resuming his game of black jack)
Yeah, those Australians are really somethin' with the environment.

The woman flips pages to the entertainment section.

WOMAN
(to herself)
I ain't payin' for garbage though...

And then we landed. God bless America!

thank you jesus! bless! bless!

ett e-mail från ira:

The cat has an appointment to be spayed on the 14th of May. Uncork the champaigne.

!!!

den stora tandhygienistbluffen

Tillbaka i Stockholm (det var ju så roligt sist så jag kände mig tvungen att reprisera upplevelsen!) sen ett dygn ungefär har jag redan hunnit pricka av en hel del nyttigheter (läs: allehanda doktorsrelaterade saker eftersom det är så mycket billigare att göra här - jag är som en sån där sjukvårdsturist som åker till thailand fast tvärtom!), såsom borttagning av stygn efter sytt sår, läkarkonsultation, och så imorse ett beök hos tandhygienisten. Och just detta sista besök har en gång för alla dragit bort lögnens slöja från mina ögon och blottlagt den dentala charad som jag villigt låtit fortskrida år efter år. Men inte längre!

Men låt oss börja från början. Jag skred gladlynt (nåja) in i hygienistens upplysta rum och lade mig tillrätta på britsen. Vänligheter utbyts, handskar på, gapa stort. Först tittar hygienisten - en mycket vänlig och sympatisk hygienist skall sägas - runt lite i allmänhet. "Ja, det ser fint ut, du har borstat bra och jag ser att du använder tandtråd". "Mmmglf", sade jag nöjt, ty hon hade rätt. Sedan tog hon ett långsamt varv med tandtråd ändå, "för att se om det blöder" (jag tror att detta egentligen var en avledande manöver, men mer om det sedan). Blödde gjorde det icke, eftersom jag, som vi redan konstaterat, borstar bra och använder tandtråd.

Sedan kom vi till min lilla lucka - i min underkäke sitter tre tänder ganska tätt, och det gör att jag lätt får tandsten på den mittertsta av dem då den sitter lite längre in och liksom blockas en smula av de två andra - tandborsten når inte lika utmärkt som man skulle vilja, och just där bildas alltid lite tandsten. Sen blir tandstenen brun av kaffe och te och så ser man den och så går man till tandhygienisten för att bli blank och fin igen. Det finns såna där små spetstandborstar som man ska använda där - jag har en sån - men jag kan bara inte förmå mig att använda den! Den är så provocerande i sin fjantighet - min andra tandborste är ungefär lika stor och den kan borsta alla mina andra tänder. Varför ska den där lilla tramsen vara så speciell och bara användas till en enda? "Jag tror inte det", säger jag till den varje morgon och kväll, och låter den ligga kvar i necessären. Och så blir det som det blir.

Ja, så då tar tandhygienisten en sån där vass spetsig skrapa och, tja, skrapar. Ni vet hur det går till, skrap skrap skrap i nån minut och sen är man ren och fin igen. Och medan hon gjorde det där och jag låg där och gapade gick det upp för mig: jag kan lätt göra det här själv! Så när hon var klar frågade jag lite försynt: "Ursäkta doktorn [de gillar när man kallar dem "doktorn" tror jag, och jag vill alltid ställa mig in hos människor som har vassa spetsföremål nära min tunga], men jag undrar: tror inte du att jag skulle kunna göra det här själv?"

Hon stelnade till i en sekund. "Eh...", sade hon, "alltså... jo, men... nä, för... alltså, jag tycker det är jättesvårt att göra det på mig själv..."

"Ja", sade jag, "men jag tror att jag kanske kommer tycka det är jätteenkelt att göra det på mig själv! Går det?"

"Alltsåjagvetinteommanmummelmummel", svarade hon, och började omedelbart skrapa igen för att tysta sanningens röst. Sedan var det klart, och den där eltandborsten som sitter fast i en robotarm kom fram. "Nu ska vi polera!", sade hon gladlynt som för att byta ämne. Hon tog fram den där borsten, satte en klick... nånting på den, och satte igång. När hon var klar frågade jag vad den där polerkrämen är. "Tja, det är liksom... som tandkräm... fast med lite mer fluor."

"Så det är tandkräm?", frågade jag.

"Det är tandkräm".

Förstår ni vilken bluff det här är! Först dra lite med tandtråd - för att få tiden att gå och få besöket att verka prisvärt, misstänker jag - i fem minuter, sen skrapa, och sen borsta mina tänder med en eltandborste! Jag har ju redan en sån! Två av tre moment utför jag alltså helt själv morgon och kväll. Återstår då bara skrapandet. När behandlingen avslutats tog jag försynt upp frågan om självbehandling igen. "Du ska veta", sade hon, "att jag har några äldre damer som patienter som tänker som du. De tar virknålar eller rätar ut gem och så försöker de skrapa själva för att spara pengar, men de kan göra sig ganska illa ska du veta." Och fine, det förstår väl jag också att man inte ska kötta runt med en virknål i käften, men till skillnda från de damerna är jag stadig och trygg på handen och lider icke av några gammelmansskakningar, något jag påpekade. Jag sade också att jag snarare tänkte mig att jag kanske kunde köpa en sån där skrapa själv..?

Då skrattade min hygienist vänligt och sade att hon inte trodde det var en så bra idé. Sedan skrev hon ut räkningen, och sade att hon såg fram emot ett återbesök om ett år eller så. I think not, doctor! 795 spänn för tjugo minuters jobb, varav femton bestod av tandtrådande och tandborstande! Efter en snabb koll på nätet har jag nu kunnat konstatera att jag kan köpa en sån där skrapa för ynka 3 dollars och femtio cent! Bluffen är avslöjad!

Från och med nu kommer jag alltså kunna sörja helt själv för min tandhygien - ekonomiskt gynnsamt och karaktärsdanande. Så, det var allt för dagens utfall - nu får ni ursäkta mig för jag känner att min blindtarm har retats lite med mig så jag tänkte öppna upp mig själv och ta en titt. Toodeloo!

ja!

Efter en lång och skälvande tvekan kom så äntligen våren till Berlin, och även tyskarna visade sig vara godhjärtade människor precis som du och jag, som smågnolar på gatorna och går lite extra långsamt i solskenet. Who knew! Imorse åkte Ira hem till amerikat igen, efter att ha bokat om sin resa i ett försök att rädda ett kraschande förhållande där hemma (något som inte funkade då det hela gick i backen förra veckan ändå). Så nu måste stackarn lämna Berlin just som det håller på att bli så skönt och bra här! Den senaste veckan har vi helt slumpmässigt börjat springa in i folk vi känner på stan (jag hade tre separata encounters på gator och torg igår! tre säger jag!), vilket ju alltid är ett gott tecken på att man börjar komma in i det hela.

Men nu har jag alltså vaknat alldeles själv i en annars tom lägenhet, och ska alltså vara teutonisk på egen hand ett tag. Kristallkulan visar suddiga bilder på öl... parkhäng... kalas på Möbelfabrik... mer öl... det blir fint tror jag. Åh, på tal om öl, jag vill dela med mig av ett civilisatoriskt framsteg härifrån: glaspanten! Såhär: när man köper en öl/drink/läskeblask på en klubb här får man ofta betala en extra slant i pant, för glaset. När drycken är i magen och glaset lämnas tillbaka till bartendern får man slanten tillbaka, men har glaset kraschelerat blir det ingen slant. Effekten av att lämna tillbaka glaset är ju dock att man finner sig stående i baren för att lämna sitt ömt vårdade dryckeskärl, och bartendern räcker över ett skinande blankt euromynt till en! Out of nowhere! Och står man i en bar med en plötslig bonuseuro (jo! det är så det känns) i handen, och det bara krävs en euro till för att få en ny smarrgrej att klunka på, ja då blir det väldigt lätt att göra det! (sen måste man förstås forka upp ännu en slant i ny pantavgift, men den räknas på nåt sätt inte har jag märkt. Kanske har jag bara oerhört avancerade filtreringsregler i min hjärna.)

Hur som helst, det är ju onekligen ett smart system för klubb- och barägarna, som sparar pengar på krossade/utburna glas (det är inte sånt ståhej om att lämna glaset inomhus här), och dessutom slipper gå runt i lokalen och samla dem själv. Vilket betyder att man inte behöver oroa sig för att krocka med diskplockaren som går runt med ett sånt där jättediskfat med smutsiga glas som han plockar på sig runt om i lokalen och håller över huvudet medan han cruisar mellan bord och folk - briljant!

Nåväl, nu ska jag se om Ira lämnade kvar nån gröt till mig innan han drog (dessvärre inte ja!-gröt - de gör över tvåhundra produkter, men inte havregryn), eller om det blir till att ge sig ut till en av de så förhatliga mataffärerna. Jag avslutar med en fin vårbild på gårdagens "so long Ira"-brunch ute på gatan, och går därmed nu på grötjakt.