Imorse packade jag ner katten i en låda och satte oss båda på en buss till Philadelphia. Hon betedde sig mycket väluppfostrat hela resan - antagligen för att hon inte visste om att hon var på väg att få sin livmoder utplockad, eller vad de nu gör. Effekten ska ju i alla fall förhoppningsvis bli att hon slutar försöka ta sig in i mina byxor! Så nu är hon i Philly, imorrn bitti ska det ske, och jag är nervös och förhoppningsfull. Och, av nån outgrundlig och störd anledning, liiite nostalgisk redan nu för svunna tiders sexuella trakasserier... Jag menar, allt kommer vara så annorlunda nu. Vem ska nu pressa sitt sköte mot mitt ansikte när jag sover? Vem ska skrika högt och rulla runt på köksmattan flera timmar i sträck? Vem ska släpa sig med bakdelen pressad mot golvet fram och tillbaka i vardagsrummet?
I just can't believe it, girl
I can't believe that it's over
But I'm your man, and I'll be alright
But still, the love we had
Stays on my mind
Lately baby, I've been thinking
How good it was when you were here
And it ain't the wine that I been drinking
For once I feel my head is clear
But early this morning, when I opened up my eyes
That old lonesome feeling took me by surprise
I guess you meant more to me than I realized
The love we had stays on my mind
The love we had stays on my mind
And lately girl, I've been remembering
The good times that we used to share
My thoughts of you don't have an ending
And memories of you are everywhere
The love we had stays on my mind
Girl, if you were nearer
If you had a mirror
Maybe you could count my tears
The love we had stays on my mind
The love we had stays on my mind
The love we had stays on my mind
Aaaaawww...
2008-05-14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur har det gått då?
Åh Gabriel, du behöver verkligen en flickvän... Eller bara lite random love...
Skicka en kommentar