Så igår var Olivier Assayas på besök hos oss; det ingår i en serie ambulerande franska regissörer som dyker upp och håller masterclass då och då. För några veckor sedan var t ex den så skygga Claire Denis hos oss, fast hon verkade mest längta bort. Så var icke fallet med monsieur Assayas, han var mycket sympatisk, verbal, kvicktänkt och spirituell! Vem är det, undrar ni kanske… Han skrev och regisserade den suveräna Irma Vep, t ex, med hans dåvarande hustru och sedemera In the Mood for Love-stjärna Maggie Cheung i huvudrollen. Anyway, han var på besök och vi pratade mycket och det var bra! Men nu till det roliga: Taewoo, en av somnambulistkoreanerna jag nämnt tidigare, orkade släpa sig till visningen av en av Assayas filmer på förmiddagen. Han somnade förstås under filmen, sov mestadels men vaknade vid slutet. När vi därefter fick träffa regissören, verkade Taewoo lite upprörd. Han räckte snart upp handen och frågade mycket allvarligt ”Vad handlade den här filmen egentligen om; jag förstod inte vad du ville ha sagt med den?” Det beror på att du SOV, brainiac! I alla fall, när han väl fått svar på sin fråga satt han stilla och lyssnade på nästa, men sen somnade han igen!! Han måste ha blivit biten av en tse-tsefluga som i Kalle Anka och fått sömnsjukan, för den här snubben är ju bara för mycket… Så han satt där, lutad bakåt, lätt snarkande medan resten av masterclassen fortskred.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men Taewoo kanske de facto lider av sömnsjuka. När jag var liten fanns det en man med sömnsjuka (sjukdomen heter egentligen något annat som jag lyckats glömma just nu, "hypno... nåt" tror jag) i min gudmors bekantskapskrets. "Farbror Lennart" var rolig och trevlig, men han hade den egenheten att han plötsligen - utan minsta förvarning - föll i djup och komaliknande sömn. Mitt i ett samtal tystnade han och huvudet föll ner mot bröstet och sedan sov han i ungefär en kvart, varefter han plötsligen vaknade (lika abrupt som han somnat), tittade sig omkring och tog vid där samtalet just då befann sig. Efter ett tag somnade om, lika oväntat. Efter ett tag vande sig alla vid det, det var mest jobbigt för honom själv.
Kram och snark från mamma
Heter det inte narkolepsi? Ja, jag vet ju förstås inte om det är ett NAMN på sjukdomen eller bara en TITEL [host harkel], men i alla fall... jag tror inte att din koreanske vän lider av detta. Jag misstänker att det är en asiatisk grej. Här somnas det nämligen till höger och vänster på så gott som alla föreläsningar. Tycker man att föreläsningen är lite tråkig, eller bara har svårt att se varför just man själv skulle vara vaken på just den här föreläsningen, så är det helt accepterat att dåsa bort litegrann. Det har hänt att jag sett mig omkring i salen på en särskilt svårtuggad morgonföreläsning, och konstaterat att kanske 15 av 20 personer sovit djupt. Och det är inte, som hemma i Sverige, att man försöker sätta sig lite längre bak om man känner att koncentrationen kommer att svika. Nejdå, även de på främsta raden, vid podiet, lutar sig avslappnat tillbaka och sitter sedan med slutna ögon och halvöppen mun. Det är inget skamligt, min vän! Känner man att någon är lite långrandig så.... så....hrrnnsz....zzzzzzzzz...zzzzzzzzzzzzzz.......
Vet inte om det endast ar ett asiatiskt fenomen, jag har en sydamerikansk tjej i klassen som under gardagens law lecture sov gott pa forsta raden mitt framfor nasan pa forelasaren... Intressant lasning for ovrigt! Kram /Josefine i Dublin
Skicka en kommentar