the B, the E, the N, the G, the T, the S, the S O N - it's Bengtssoooon - wooord up, just Bengtssoooon.

Igår såg vi den koreanska filmen Oldboy på Lincoln Center – den var inte så makalöst fantastiskt bra som Martin hade förklarat att den skulle vara… däremot var den kanske den mest underhållande film jag sett på många år! Det gick inte att ha tråkigt i en enda sekund – den hade ju allt! Vi satt båda två som fastnaglade vid bioduken (utom i vissa känsliga scener, då Carmen var tvungen att blunda, moahahaha), och jag måste säga att Asien är där det är – tchickiwhere it’s at… (det var en scratch!) Alla som bor i Sthlm måste omedelbart gå på bio och se den ögonabums, annars blir det ingen efterrätt!

En annan grej är att en klasskamrat vill att jag ska spela i en kortfilm. Han har tappat sin skådis (egentligen tror jag aldrig han hade nån), och måste spela in nu på lördag för det är ett skolprojekt och bla bla bla, så jag sade att ”ok, om du absolut inte kan hitta någon annan så gör jag det”, för man ska hjälpa varandra när man går i skolan, tycker jag (aawwww). Men jag vill inte! Jag skulle i så fall spela en heroinist som är helt paranoid och förstoppad och går runt och kräks och bara vill skjuta upp… oerhört krystat och muppigt! Jag hatar studentfilmer om narkomaner, hatar dem, och nu ska jag vara med i en?? Jag kan inte vara heroinist, jag är alldeles för fragil. Jag har ju dockvit hud! Det går bara inte…

Avslutningsvis vill jag bara önska min gode vän Johan Bengtsson, som fyller tjugosju eller tjugonio eller trettiotre eller nåt idag, en alldeles särskilt fabulös föllsedag! Johan, jag har kollat priset på Knicksbiljetter – vi har råd – så det är bara att boka resan nu.