"Peace, Wendy."

"Hippies. They're everywhere. They wanna save the earth, but all they do is smoke pot and smell bad." Å ja, Eric Cartman har som alltid rätt i sina omvärldsanalyser. Just dessa dagar har jag ovanligt många hippie-related experiences - eller rättare sagt, jag hade en igår och jag räknar med en mångfald av dem i helgen...

Igår: Först vill jag bara säga att de medlemmar av läsekretsen som anytt en viss saknad av mina kulinariska eskapader från förra året (okej, så det är ingen som har antytt någon saknad... men jag vet nog hur ni känner innerst inne!) kommer glädjas åt detta inlägg: Min tyske kompis Jonas ska flytta från New York imorgon, och såsom traditionen här bjuder fick han välja en restaurang att ta med sig alla sina vänner på innan avfärden. Detta ägde rum igår, och eftersom Jonas är vegetarian ville han förstås välja en vegetarisk restaurang. Dessvärre tycks det råda någon sorts rivalitet mellan vegetarianer och veganer, där veganerna tycker de är mer badass (vilket de ju är) - och Jonas valde att sätta de medföljande veganerna i gruppen på plats genom att ta oss alla till New Yorks ärke-veganrestaurang Quintessence som bara serverar RÅ mat! Säg NEJ till exploateringen av... öh... stekpannor och kokkärl? Anyway, så vi kom dit - en pyteliten lokal med bambubord och eklektisk musik i högtalarna - och möttes av en servitris som såg helt bräcklig och förstörd ut, som om hela hennes familj just förintats i en rymdraketsolycka, och liksom hasade sig runt och tog våra beställningar. Men hon snörvlade så mycket snor hela tiden så hon var tvungen att avbryta beställningarna efter var tredje person för att gå och snyta sig... När hon kom till mig hade jag just fattat mitt beslut: jag skulle ha den råa pastan (hellre än den "råa pizzan" som också erbjöds), men hon började få en så äcklig lång snorsträng som hängde ut från näsan så jag tappade helt bort mig. "Yeah, I'd like the raw past--bluÄRGH!" sade jag när jag vände mig mot henne. "I've got a lot of allergies", sade hon uttryckslöst och hasade sig bort för att snyta sig igen. Hippies...

Sedan kom vår mat. Vår råa mat. Min kalla, råa pasta med kall tomatsås. Camelias kalla gröna soppa - som bara var mosad gurka med mosad avokado. Kall alltså. Saras kalla kokosnötsröra och Jonas kalla okokta linser, för att nämna några av höjdarna. Varför maten anses exploaterad om den tillagas förstår jag inte - kanske är det synd om mikroberna - men det var bara att gilla läget och dra i sig de råa små squashbitarna som låg där. Efter att alla tvingat sig sig sin råa mat, och jag presenterat min tes om att alla djur smakar bättre ju sötare de är, och att små kinesiska människobarn antagligen därför är det bästa man kan äta (flera av veganerna vid bordet tyckte jag var någon sorts köttnazist, men vaddå: VEM skulle inte äta en krispig nygrillad ullig liten kinesisk baby om man fick chansen? Va? Va?! Om ingen såg nåt?) sjönk stämningen smått i någon minut, men jag misstänker starkt att det var för att alla då satt och tänkte på hur gärna de ville smocka i sig lite kossa. Aaanyway, sedan skulle vi vidare och ta ett par öl, men då smög jag, Chris, Ana och några andra in på en deli och köpte varsin Philly Cheese Steak sandwich - mums!! Kött, lök, mer kött, smält ost, kött och bröd. Med kött! Det var så smarrigt... Kött och öl - take that and stick it in your pipe and smoke it, hippie!

Helgen: jag väntar med en djupare analys förrän jag kommer tillbaka, men jag kan bara säga att vi ska på en workshop weekend med I-House, där vi ska sitta i grupper och skriva ord som "tolerance" och "dialogue" på gigantiska post-it-lappar, som vi sedan ska klistra upp på väggarna och begrunda. Förra året organiserade de en stor lägereld på kvällen, där det plötsligt delades ut sånghäften med "Kumbayah" i... Kumbayah! Goddamn hippies!! Men mer om det senare... tills dess: peace and love, brothers and sisters.