Just när ni trodde att det inte skulle bli några fler skriverier om musikvideor; världens bästa Sofia skickade just två fantastiska länkar till mig... Den första visar Françoise Hardy som framför Träume på "Sacha Show", den 29e december 1969. På tal om Träume damp cd:n med sången ned i min brevlåda för några dagar sen (thanks!), och denna video visar ju med all önskvärd tydlighet hur mycket bättre allt var förr!
Den andra, än mer fantastiska länken, är en France Gall-video för låten Les Sucettes (slickepinnarna). Och jag som tyckte Jug var obscen! Det här är så snuskigt, men samtidigt så rörande naivt! För övrigt alldeles perfekt för oss som lyssnat sönder den fantastiska Poupée De Cire, Poupée De Son många gånger om men inte tröttnat på kombinationen Gainsbourg/Gall.
De jättelika dansande klubborna med sina strategiskt placerade flugor är så jävla roliga, bwahaha! Det är lite rörande... Enligt en fransos med översättarambitioner på YouTube går texten nåt sånt här:
Annie likes lollypops...
The anised lollypops
Annie's anised lollypops
give to her kisses
an anised taste/ When the barley sugar
flavoured with anise...
flow into Annie's throat,
She's in paradise.
Serge, Serge... tsk tsk tsk. Idag skulle du bli fjättrad vid en skampåle för sånt där! Men, som sagt, Jugganot eat your heart out...
2006-10-24
2006-10-22
on the wrong side of the railroad tracks del 3.5
"Jugganot's in the house, niggas step to the side and chicks start to shout, playa playa playboy I'm in it for the joy, but I bring that ass pain and leave your brain on drain, it's a shame how your n's are running loose in the game."
Så det var lördag morgon, och jag, Ira, Jordan och Chris möttes först upp hemma hos Ira och tog oss därefter till mötesplatsen på 150e och 8e. Det var en friskt kylig morgon, ljus och knasprig. Sin vana trogen var Jugganot 45 minuter sen, men till slut kom han med ett litet entourage i släptåg: sin fru, sina två små döttrar (som fick släpa på vagnen med stereon!) och en man som presenterades som "Security Mike". Security Mike var tystlåten men inte på något sätt hotfull, snarare oerhört lugn; han rörde sig knappt. Jug förklarade att det var lite svårt att få ihop hans crew så här tidigt på morgonen, så vi kanske borde vänta ett tag. För övrigt hade han inte hittat snubben med bilbatteriet än, så vi hade ingenting att koppla in stereon i. Ira förklarade att det var lugnt, eftersom vi skulle spela in B-roll material till pushin'-scenen först, så allt vi behövde var skådisarna. "Inga problem," sade Jug, "det fixar jag". Och så försvann han plötsligt. Kvar stod vi, i morgonkylan, lätt förvirrade - men hellre än att vänta på att förstå vad som skulle ske började vi sätta upp kameran och leta bra kompositioner.
Ira tar en morgoncigarett...
Medan Jordan mupplade med kameran försökte jag prata lite med Security Mike:
EXT. NEW YORK, HARLEM STREET - EARLY MORNING
A small film crew is setting up for a shoot on a corner. Next to them is a deli, with an ice machine standing outside it on the street. The neighborhood is pretty run down, and the streets still empty in the early Saturday morning.
Standing a bit away from the camera is SECURITY MIKE (55) and GABRIEL (28).
Gabriel scrapes his foot on the street. Security Mike sticks a toothpick in his mouth.
Security Mike
The rest of the crew have the camera set up. IRA (26) motions to Gabriel that they are all set. Gabriel looks around himself - no Jugganot anywhere. He flips open his cellphone and dials a number.
At the same time, Security Mike starts yelling loudly.
JOANIE (50), a decidedly unattractive woman with no teeth in her lower jaw and a strange and wobbly walk, steps up to Security Mike and Gabriel.
Gabriel smiles nervously and runs to fetch Ira. They both return a minute later, to find Security Mike and Joanie in friendly banter.
They both start laughing uncontrollably. Ira and Gabriel laugh nervously, though they have no idea what the joke is. Joanie laughs so hard there are tears coming down her face.
Security Mike gesticulates at RUFUS (40), the other "actor" standing on the corner. He looks very nervous and moves in a jittery fashion. After looking both directions about six times, he runs across the street and joins them.
She takes a small bottle of cheap vodka out of her handbag and takes a gulp. Rufus comes up and joins them. Ira walks them to under a scaffolding, where the scene is to take place.
Joanie walks up to Rufus. She hands him some crumpled up bills. Rufus looks at the bills and at Joanie. He then looks at Ira with a confused face.
They all look around. Joanie is nowhere to be seen. Security Mike groans and jogs down the street. A minute later, he returns with Joanie.
They all - including Ira and Gabriel - hastily return to their first positions.
Ira, två snubbar som hängde med hela tiden, Security Mike och Rufus (i solglasögon).
Jaa, sen gick det snabbt och så var den scenen inspelad, och ungefär samtidigt kom Jugganot tillbaka - utan bilbatteri. "I think he's sleeping, I can't find him", sade Jugganot. "So we have no battery for the stereo?", frågade jag. "No battery.", svarade Jug. "Do you know someone else who has a car battery we can use?", frågade jag. "Naaah, Mike will take care of this," sade Jug, "we'll just draw an extension chord out of people's windows, no problem."
Tja, sedan spelade vi in en scen på en bakgård, bredvid en tunna (tyvärr inte brinnande), där Jugganot och hans fru, Lady Dragon-legs... öh... nej, Lady Dragon-claw... fuck, jag minns inte vad hon heter! Lady Dragon-nånting. Anyway, Jug, Lady Dragon-xxx, och Jug's crew stod och mimade till låten, vilt gestikulerande och svängande till musiken. Ja, musiken ja - Mike gick in i ett hus, knackade på hos någon, och tre minuter senare kom en lång orange förlängningssladd dinglande ned i gränden! Don't need to know how...
Sedan spelade vi in en scen i en park, där Jugganot och hans homies spelar poker, och Jugganot även fick tillfälle att schutsa iväg en hel grupp tolvåriga flickor som hade jympalektion på basketplanen bredvid "eftersom de störde regissörens koncentration". Ira försökte protestera, eftersom de på intet sätt var i vägen för oss, men Jugganot bara "Nono, you'll see. You'll see who calls the shots around here, you know what I'm saying?". Hård snubbe... Darra alla mellanstadieflickor, Jugganot's in the house!
Ira, Lady Dragon-whatever och Jugganot själv.
Vid den här scenen började det också bli plågsamt uppenbart att Jugganot's "thirty homiez" inte skulle bli fler än typ... fem. Vilket var ett stort problem, för såväl våra möjliga bildkompositioner som Jugganot's ego. Han kom flera gånger fram till mig och Ira och bara "You know, my niggaz, they can't be up this early, man, it's Saturday, they was all out drinkin' yesterday, you know what I'm saying, that's why they're not here, you know!", fast det var han själv som hade insisterat på att vi skulle spela in på en lördag. Det blev liksom mer och mer tydligt att det inte skulle bli mer folk... och vi hade kvar våra stora scener: the party-becomes-murder scene och the pimpin' scene. Inte bra.
Men det var bara att gilla läget! Så först bröt vi för lunch - som Lady Dragon-thighs förstås inte hade förberett, så vi gled in på en diner istället - och klämde en burger. Där kom för övrigt en av Jugganot's homies fram till mig och bara "Öööh... can you give me money for lunch?", och jag bara "No, I'm a poor student with no income or printing machine, sorry", och då blev han sur och lunkade iväg. Sedan gick vi över till the Polo Grounds, där Jugganot ville spela in videons slutscen - the party-becomes-murder scene... Det var utanför the projects, alltså de stora bruna höghus som finns i alla amerikanska storstäder där socialen placerar folk som inte har råd med "vanliga" hyresbostäder. En intressant sidonot är att jag tror att 80% av alla McDonald's i NYC ligger mindre än två minuter från ett Projects-hus. De är såna kalkylerande små råttor, burgervrängarna!
Men anyway, vi kom fram till det här klustret av höghus, AKA the Polo Grounds, och försökte komma på hur vi skulle filma det här. Jugganot ville ha en scen där han har fest med alla sina polare, och så typ kliver nån på nåns fot och så blir det gruff och nån börjar bråka med nån och sen bara BLAM BLAM så börjar det skjutas och så ser Jugganot tuff ut. Eller som låten går: "Any type of tension then out comes the pump, it'll make your soul jump and leave your body in a slump, now that's what you don't want so keep on walkin' with that squawkin' 'fore the day's hit the bottom and your body's laid out outlined in white chalk." Jugganot ville alltså ha den här scenen där det blir bråk, och så skulle den sista bilden vara på en sån där chalk outline på marken, ni vet: en sån man gör i TV-serier (men inte i riktiga världen som jag har förstått det) där de ritar med vit krita runt lik så man ser formen av kroppen. Oooh...
Men eftersom vi inte alls hade tillräckligt med folk för att det skulle kännas som en bra "feststämning" - för att inte tala om nån sorts gängbråk - fick vi ändra lite i scenen. Jugganot ville nu istället för en stor festscen ha en scen däe han står med sina kompisar utanför huset och diggar sin låt, och så kommer en snubbe som bor i huset förbi och spottar framför Jugganots fötter (gasp!) och så blir Jug sur och bara "ey ey!" och snubben bara "öh öh!" och så, öh, så skjuter Jugganot honom. Eh. Japp...
Så vi samlade Jugganot's homez utanför huset (minus killen som hade bett mig om lunchpengar - han var så sur för att han inte fick några så han bojkottade nu inspelningen och stod lutad mot ett träd vid sidan om och såg sur ut), satte på låten (än en gång hade Security Mike knackat på hos någon och fått ut en lång sladd!) och lät dem digga. Frågan var bara vem som skulle vara antagonisten - the crazy fool som spottar framför Jug's fötter (gasp!!) Inga av Jug's kompisar ville, de bara "no no, I ain't doin' that", så till slut valde Jug ut en snubbe - Harlems minsta kille! Seriöst, han var kanske en och femtiofem och såg ut som Steve Urkel i hiphopkläder! Och Jug pekade på honom och bara "you! Do it!", och han klev nervöst fram. Jag försökte säga till Jugganot att det kanske inte passade så bra med en pytteliten snubbe som inte såg särskilt hotfull ut. Jug förstod vad jag menade, och lät stackarn springa därifrån. Jag frågade Ira om han hade några idéer; "You can do it!", sade han skämtsamt till mig. Jugganot fattade inte ironon och bara "NO NO NO! I can't be shooting no white boy in my video - then we'll NEVER get it played on MTV!" Nä, för det är därför den inte kommer spelas på MTV, just det...
Anyway, till slut plockade jag en snubbe från gatan som var om inte hotfull så i alla fall stor som en normalvuxen karl. "OK, so you walk by him and spit in front of him, and then he goes like "eh!", and you go like "what, mofo?!", and he throws a quick glance to his left and his right, which is like a signal to his crew to leave, and then he looks at you, and you push him... and then he kills you.", sade Ira. "I don't want to push him!", sade killen. "Just fuckin' push me!", sade Jugganot. Oh boy...
Så vi riggade kameran - everybody ready - ACTION! Så här blev det:
Jugganot står och hänger med sina homiez.
klipp till:
En kille går förbi och spottar på marken.
klipp till:
Jugganot viftar med huvudet och alla hans kompisar försvinner plötsligt bort. Han säger nåt till snubben.
klipp till:
Snubben, som ger Jugganot världens mesigaste knuff - jag menar, seriöst, en kattunge hade inte rubbats av den knuffen. Stackarn var nervös och ville inte ta i, men det ser SÅ MESIGT ut!
klipp till:
Jug som ser "arg" ut.
klipp till:
HA HA HA! Det är det sämsta någonsin! Det är så dåligt, bwa ha ha haaaa!
Sedan skulle vi spela in pimpin'-scenen, men de där 20 hoesen hade inte kommit... what a shock! Jug gick runt i cirklar och bara "Bitchez! They always screw me up, you know what I'm saying! Bitchez man!" Håhåjaja... Till slut ringde han två strippor från Bronx, som tog en timme på sig att komma ner och ställa sig framför en skylt vid en begagnad bilhandlare där det stod "We finance", och så filmade vi dem och sen gick de hem. Jahapp. Sedan ville Jugganot ta med mig ut "on a birthday celebration you'll never forget, lots of ass man!", och Lady Dragonbelly fyllde i: "yeah, ass, you like that shakin' ass, right? You like that ass!", och jag bara "Mrööh, thank you, but I have friends from out of town taking me out to dinner tonight, sorry". Sen åkte vi hem till mig, och sedan började födelsedagsfirandet!
Så var det värt det? Ja, lugnt! Det var, som Ira förutspådde, en av de mest surrealistiska upplevelser jag haft! Och jag kan nu med gott samvete ljuga på mitt CV. Och, inte minst, jag kan numera vandra runt 150e och 8e mitt i natten utan att vara otrygg, i lugn förvissning om att jag är "Swede" med hela området.
"Y'all ain't pushin' or pimpin', I leave you leakin' and limpin', check my pusher credits, check my pimpin' credits, if you cross me, guaranteed you'll regret it."
Word.
Så det var lördag morgon, och jag, Ira, Jordan och Chris möttes först upp hemma hos Ira och tog oss därefter till mötesplatsen på 150e och 8e. Det var en friskt kylig morgon, ljus och knasprig. Sin vana trogen var Jugganot 45 minuter sen, men till slut kom han med ett litet entourage i släptåg: sin fru, sina två små döttrar (som fick släpa på vagnen med stereon!) och en man som presenterades som "Security Mike". Security Mike var tystlåten men inte på något sätt hotfull, snarare oerhört lugn; han rörde sig knappt. Jug förklarade att det var lite svårt att få ihop hans crew så här tidigt på morgonen, så vi kanske borde vänta ett tag. För övrigt hade han inte hittat snubben med bilbatteriet än, så vi hade ingenting att koppla in stereon i. Ira förklarade att det var lugnt, eftersom vi skulle spela in B-roll material till pushin'-scenen först, så allt vi behövde var skådisarna. "Inga problem," sade Jug, "det fixar jag". Och så försvann han plötsligt. Kvar stod vi, i morgonkylan, lätt förvirrade - men hellre än att vänta på att förstå vad som skulle ske började vi sätta upp kameran och leta bra kompositioner.
Ira tar en morgoncigarett...Medan Jordan mupplade med kameran försökte jag prata lite med Security Mike:
EXT. NEW YORK, HARLEM STREET - EARLY MORNING
A small film crew is setting up for a shoot on a corner. Next to them is a deli, with an ice machine standing outside it on the street. The neighborhood is pretty run down, and the streets still empty in the early Saturday morning.
Standing a bit away from the camera is SECURITY MIKE (55) and GABRIEL (28).
GABRIEL
So, Mike, are you a friend of Jugganot's?SECURITY MIKE
Naah... well, you know, everybody knows everybody here.GABRIEL
OK, so are you going to be in the shoot?SECURITY MIKE
No no, I'm here for security for you guys.GABRIEL
Us?SECURITY MIKE
To make sure nobody gives you trouble when Jug's not around.GABRIEL
Oh...SECURITY MIKE
You don't need to worry about anything. I got you all covered. I started killing people when I was 17.GABRIEL
Mrööhh...SECURITY MIKE
Well, that was in 'nam, you know. But this neighborhood used to be rough, man. Someone got shot right in that corner (Security Mike points across the street) a couple of years ago.GABRIEL
But it's safer now?SECURITY MIKE
Well... you don't need to worry. I got you covered.GABRIEL
O-kay...Gabriel scrapes his foot on the street. Security Mike sticks a toothpick in his mouth.
SECURITY MIKE
What did you say your name was again?GABRIEL
I'm Gabriel.SECURITY MIKE
Yeah, I can't remember names. I'm calling you Swede. So if you hear me calling "Swede!", that's for you.GABRIEL
Urr... got it.
Security MikeThe rest of the crew have the camera set up. IRA (26) motions to Gabriel that they are all set. Gabriel looks around himself - no Jugganot anywhere. He flips open his cellphone and dials a number.
JUGGANOT (OS)
Yo.GABRIEL
Yeah, hi, it's Gabriel. So... so we're finished setting up now, but I don't know where the actors are...JUGGANOT (OS)
Yeah, they should be there in a sec, man, Mike knows who to look for. I'm still chasin' this battery, man, I'll be back soon. [click]At the same time, Security Mike starts yelling loudly.
SECURITY MIKE
Joanie!! Joanie!!JOANIE (50), a decidedly unattractive woman with no teeth in her lower jaw and a strange and wobbly walk, steps up to Security Mike and Gabriel.
JOANIE
Awaääewawrah...SECURITY MIKE
Fine, and you?JOANIE
I'ma ready ta film this! Less go!SECURITY MIKE (to Gabriel)
This here is Joanie. She's your actress. And that guy over there (Security Mike points to a man in black sunglasses standing on a corner) is the other actor.GABRIEL
Aha... I'll go get Ira so they can start working!JOANIE
I know how ta act this, I used ta buy dope here fo twenty years! I stashed it in that there ice machine! (Joanie points to the machine next to the deli.)Gabriel smiles nervously and runs to fetch Ira. They both return a minute later, to find Security Mike and Joanie in friendly banter.
JOANIE
...and I said he'd better watch it or I'd tell my mother-in-law...SECURITY MIKE
Which one?They both start laughing uncontrollably. Ira and Gabriel laugh nervously, though they have no idea what the joke is. Joanie laughs so hard there are tears coming down her face.
SECURITY MIKE
Yo! Rufus!Security Mike gesticulates at RUFUS (40), the other "actor" standing on the corner. He looks very nervous and moves in a jittery fashion. After looking both directions about six times, he runs across the street and joins them.
JOANIE
OK, less get dis goin'... I juss need a swig of vodka first to get into this. Any of you boys want some vodka?IRA
No thanks, not before 9 A.M. for me...JOANIE
All right then.She takes a small bottle of cheap vodka out of her handbag and takes a gulp. Rufus comes up and joins them. Ira walks them to under a scaffolding, where the scene is to take place.
IRA
So Rufus, you stand here, and then Joanie comes up to you and hands you some money, and you give her this small piece of rolled up paper in her hand, and then she walks away and you just stay there.JOANIE
Mmm-hm.IRA
OK, let's try it.GABRIEL
OK, Everybody still, ready for rehersal... and action on rehersal!Joanie walks up to Rufus. She hands him some crumpled up bills. Rufus looks at the bills and at Joanie. He then looks at Ira with a confused face.
IRA
Cut! Is anything the matter?RUFUS
No, yeah, sorry, it's just... well, I have like a hard time gettin' into character, like, you know, I don't know how to act this.IRA
Oh, well, you could just pretend--RUFUS
(interrupting)
Because that's not how I do it when I sell dope, you know! I always talk a little to the customer, that's my habit. It feels really strange not to do that!IRA
Eehhh... Well... Well you just do it the way that... that you usually do it and I'm sure it will be fine.RUFUS
(happily)
Oh, OK, yeah... great!IRA
OK, let's go again! Everybody rea... uhh... where's Joanie?They all look around. Joanie is nowhere to be seen. Security Mike groans and jogs down the street. A minute later, he returns with Joanie.
JOANIE
I thought we were done!RUFUS
(looking nervously around himself)
Yeah, man, I gotta get movin' soon...SECURITY MIKE
(sternly)
All you fools stay here until it's done!They all - including Ira and Gabriel - hastily return to their first positions.
Ira, två snubbar som hängde med hela tiden, Security Mike och Rufus (i solglasögon).Jaa, sen gick det snabbt och så var den scenen inspelad, och ungefär samtidigt kom Jugganot tillbaka - utan bilbatteri. "I think he's sleeping, I can't find him", sade Jugganot. "So we have no battery for the stereo?", frågade jag. "No battery.", svarade Jug. "Do you know someone else who has a car battery we can use?", frågade jag. "Naaah, Mike will take care of this," sade Jug, "we'll just draw an extension chord out of people's windows, no problem."
Tja, sedan spelade vi in en scen på en bakgård, bredvid en tunna (tyvärr inte brinnande), där Jugganot och hans fru, Lady Dragon-legs... öh... nej, Lady Dragon-claw... fuck, jag minns inte vad hon heter! Lady Dragon-nånting. Anyway, Jug, Lady Dragon-xxx, och Jug's crew stod och mimade till låten, vilt gestikulerande och svängande till musiken. Ja, musiken ja - Mike gick in i ett hus, knackade på hos någon, och tre minuter senare kom en lång orange förlängningssladd dinglande ned i gränden! Don't need to know how...
Sedan spelade vi in en scen i en park, där Jugganot och hans homies spelar poker, och Jugganot även fick tillfälle att schutsa iväg en hel grupp tolvåriga flickor som hade jympalektion på basketplanen bredvid "eftersom de störde regissörens koncentration". Ira försökte protestera, eftersom de på intet sätt var i vägen för oss, men Jugganot bara "Nono, you'll see. You'll see who calls the shots around here, you know what I'm saying?". Hård snubbe... Darra alla mellanstadieflickor, Jugganot's in the house!
Ira, Lady Dragon-whatever och Jugganot själv.Vid den här scenen började det också bli plågsamt uppenbart att Jugganot's "thirty homiez" inte skulle bli fler än typ... fem. Vilket var ett stort problem, för såväl våra möjliga bildkompositioner som Jugganot's ego. Han kom flera gånger fram till mig och Ira och bara "You know, my niggaz, they can't be up this early, man, it's Saturday, they was all out drinkin' yesterday, you know what I'm saying, that's why they're not here, you know!", fast det var han själv som hade insisterat på att vi skulle spela in på en lördag. Det blev liksom mer och mer tydligt att det inte skulle bli mer folk... och vi hade kvar våra stora scener: the party-becomes-murder scene och the pimpin' scene. Inte bra.
Men det var bara att gilla läget! Så först bröt vi för lunch - som Lady Dragon-thighs förstås inte hade förberett, så vi gled in på en diner istället - och klämde en burger. Där kom för övrigt en av Jugganot's homies fram till mig och bara "Öööh... can you give me money for lunch?", och jag bara "No, I'm a poor student with no income or printing machine, sorry", och då blev han sur och lunkade iväg. Sedan gick vi över till the Polo Grounds, där Jugganot ville spela in videons slutscen - the party-becomes-murder scene... Det var utanför the projects, alltså de stora bruna höghus som finns i alla amerikanska storstäder där socialen placerar folk som inte har råd med "vanliga" hyresbostäder. En intressant sidonot är att jag tror att 80% av alla McDonald's i NYC ligger mindre än två minuter från ett Projects-hus. De är såna kalkylerande små råttor, burgervrängarna!
Men anyway, vi kom fram till det här klustret av höghus, AKA the Polo Grounds, och försökte komma på hur vi skulle filma det här. Jugganot ville ha en scen där han har fest med alla sina polare, och så typ kliver nån på nåns fot och så blir det gruff och nån börjar bråka med nån och sen bara BLAM BLAM så börjar det skjutas och så ser Jugganot tuff ut. Eller som låten går: "Any type of tension then out comes the pump, it'll make your soul jump and leave your body in a slump, now that's what you don't want so keep on walkin' with that squawkin' 'fore the day's hit the bottom and your body's laid out outlined in white chalk." Jugganot ville alltså ha den här scenen där det blir bråk, och så skulle den sista bilden vara på en sån där chalk outline på marken, ni vet: en sån man gör i TV-serier (men inte i riktiga världen som jag har förstått det) där de ritar med vit krita runt lik så man ser formen av kroppen. Oooh...
Men eftersom vi inte alls hade tillräckligt med folk för att det skulle kännas som en bra "feststämning" - för att inte tala om nån sorts gängbråk - fick vi ändra lite i scenen. Jugganot ville nu istället för en stor festscen ha en scen däe han står med sina kompisar utanför huset och diggar sin låt, och så kommer en snubbe som bor i huset förbi och spottar framför Jugganots fötter (gasp!) och så blir Jug sur och bara "ey ey!" och snubben bara "öh öh!" och så, öh, så skjuter Jugganot honom. Eh. Japp...
Så vi samlade Jugganot's homez utanför huset (minus killen som hade bett mig om lunchpengar - han var så sur för att han inte fick några så han bojkottade nu inspelningen och stod lutad mot ett träd vid sidan om och såg sur ut), satte på låten (än en gång hade Security Mike knackat på hos någon och fått ut en lång sladd!) och lät dem digga. Frågan var bara vem som skulle vara antagonisten - the crazy fool som spottar framför Jug's fötter (gasp!!) Inga av Jug's kompisar ville, de bara "no no, I ain't doin' that", så till slut valde Jug ut en snubbe - Harlems minsta kille! Seriöst, han var kanske en och femtiofem och såg ut som Steve Urkel i hiphopkläder! Och Jug pekade på honom och bara "you! Do it!", och han klev nervöst fram. Jag försökte säga till Jugganot att det kanske inte passade så bra med en pytteliten snubbe som inte såg särskilt hotfull ut. Jug förstod vad jag menade, och lät stackarn springa därifrån. Jag frågade Ira om han hade några idéer; "You can do it!", sade han skämtsamt till mig. Jugganot fattade inte ironon och bara "NO NO NO! I can't be shooting no white boy in my video - then we'll NEVER get it played on MTV!" Nä, för det är därför den inte kommer spelas på MTV, just det...
Anyway, till slut plockade jag en snubbe från gatan som var om inte hotfull så i alla fall stor som en normalvuxen karl. "OK, so you walk by him and spit in front of him, and then he goes like "eh!", and you go like "what, mofo?!", and he throws a quick glance to his left and his right, which is like a signal to his crew to leave, and then he looks at you, and you push him... and then he kills you.", sade Ira. "I don't want to push him!", sade killen. "Just fuckin' push me!", sade Jugganot. Oh boy...
Så vi riggade kameran - everybody ready - ACTION! Så här blev det:
Jugganot står och hänger med sina homiez.
klipp till:
En kille går förbi och spottar på marken.
klipp till:
Jugganot viftar med huvudet och alla hans kompisar försvinner plötsligt bort. Han säger nåt till snubben.
klipp till:
Snubben, som ger Jugganot världens mesigaste knuff - jag menar, seriöst, en kattunge hade inte rubbats av den knuffen. Stackarn var nervös och ville inte ta i, men det ser SÅ MESIGT ut!
klipp till:
Jug som ser "arg" ut.
klipp till:
HA HA HA! Det är det sämsta någonsin! Det är så dåligt, bwa ha ha haaaa!
Sedan skulle vi spela in pimpin'-scenen, men de där 20 hoesen hade inte kommit... what a shock! Jug gick runt i cirklar och bara "Bitchez! They always screw me up, you know what I'm saying! Bitchez man!" Håhåjaja... Till slut ringde han två strippor från Bronx, som tog en timme på sig att komma ner och ställa sig framför en skylt vid en begagnad bilhandlare där det stod "We finance", och så filmade vi dem och sen gick de hem. Jahapp. Sedan ville Jugganot ta med mig ut "on a birthday celebration you'll never forget, lots of ass man!", och Lady Dragonbelly fyllde i: "yeah, ass, you like that shakin' ass, right? You like that ass!", och jag bara "Mrööh, thank you, but I have friends from out of town taking me out to dinner tonight, sorry". Sen åkte vi hem till mig, och sedan började födelsedagsfirandet!
Så var det värt det? Ja, lugnt! Det var, som Ira förutspådde, en av de mest surrealistiska upplevelser jag haft! Och jag kan nu med gott samvete ljuga på mitt CV. Och, inte minst, jag kan numera vandra runt 150e och 8e mitt i natten utan att vara otrygg, i lugn förvissning om att jag är "Swede" med hela området.
"Y'all ain't pushin' or pimpin', I leave you leakin' and limpin', check my pusher credits, check my pimpin' credits, if you cross me, guaranteed you'll regret it."
Word.
2006-10-17
on the wrong side of the railroad tracks del 2 - ett kort mellankapitel
"Ready to pass that cash, I'm sitting stackin' that paper, pimpin' hos and planning capers, I love to pop bottles I love to fuck models in the back of the building, with this bitch screaming gently 'what the fuck this is', I'm tryin' to smack that ass, tryin' to crack that ass, yeah I like it when you beg me that don't mean I'ma stop - I'm a kiiing, the way I swing the sting I make it riiing, like a bell, I got that pussy on swell, next up: I got that ass for sale."
Okej, var var jag? Jo just det, så jag hade träffat Jugganot nu, och Ira kom strax därefter hem från San Francisco och kunde sätta sig ned och lyssna på låten och titta på de inspelningsplatser som Jug ville använda. Förra onsdagen träffade jag honom på eftermiddagen för att ge honom materialet - senare på kvällen ringde han mig, lite uppgiven: "Uuh," sade han, "det finns inget utrymme alls för gangstas med varmkorv eller andra absurditeter... han vill bara ha massa riktig street-thugz-stylee med knarklangare och gängbråk och sånt. Jag ville ju ha strippor som käkade körv i slo-mo medan små barn lekte i bakgrunden!" Jag försökte trösta honom, och sade att om han tappat lusten kanske det var bäst att säga det till Jugganot, hellre än att ge sig in i en inspelning som han inte hade feeling för. Ira hade två motargument: 1) Det skulle forfarande kunna bli en minnesvärd upplevelse, om än inte på det sätt vi föreställt oss först, och 2) "Bullets over Broadway". Ni minns kanske filmen? Har man en gång börjat jobba på ett beställningsprojekt för en pistolviftande galning gör man bäst i att avsluta det... Jag tyckte framför allt att argument 2 var synnerligen övertygande, så vi bestämde oss för att göra det ändå.
Det hela hjälptes ju av att Jugganot själv stod för så stor del av produktionen. Jag menar, eftersom vi inte hade pengar var ju mina arbetsuppgifter ganska hårt beskurna: jag kunde inte hyra utrustning, inte skaffa produktionsförsäkring, och därför inte skaffa inspelningstillstånd för offentliga platser, inte ta hand om maten, inte köpa en sån där fällstol för Ira att sitta i och ropa i en megafon - nothing! Det enda jag kunde göra var att förbereda låten hemma på min dator genom att klippa isär den i sina olika verser och refränger, loopa några delar och försöka sätta tidskodade pip framför varje del (något jag misslyckades med); och köpa DV-band och ragga inspelningspersonal. Samt agera moraliskt stöd åt Ira, som ju faktiskt är klippare i första hand, inte regissör. Jug, däremot, skulle fixa maten och alla skådisar - eller som han sade det:
"We gonna have like 30-35 of my homies, you know what I'm saying, and like 15-20 hookers - I know all the hookers around there, and they know me, you know what I'm saying!" Eh... ja. Men hur som helst, jag var ju inte där för att kasta den första stenen, utan tog snarare emot detta med glädje: 30 gangstaz och 20 hos! Jag skulle aldrig ha kunnat skaffa så mycket folk själv, så oavsett hur crappigt allt annat var så skulle vi ju kunna få lite sköna crowd scenes där Jugganot står med sitt feta crew på gatan och gungar, typ. Det kändes som att det skulle kunna räcka en lång bit... Och så skulle ju hans fru laga mat åt oss, och han hade fixat värsta set-upen med en fet stereo som drevs av ett bilbatteri, så vi skulle kunna blasta låten över flera kvarter! Nice...
Så vi bestämde när vi skulle behöva folket - den mest surrealistiska schemaläggning jag varit med om: "Uhm... so we'll shoot the pimpin' scene at noon, so we need all the, uh, ladies then", sade Ira till Jug. "And the dealers at 8.30 in the morning", och sen var vi så klara vi kunde bli! Vi hade Jordan - en gammal klasskamrat till mig och Ira - som fotograf, och min trofaste vän Christopher från Ecuador som grip (alltså den som typ rullar dollyn - inte för att vi hade en dolly, vi hade en rullstol - och sånt) och produktionsassistent, och större crew än så behövde vi inte. Så, lördagen den 14e oktober - min tjugoåttonde födelsedag - var det bara att kliva upp klockan 06:20 för att göra något jag aldrig gjort förut...
"And this goes out to all my pushers, pimps and murderers, lay your game down tight, kid!"
(Nu måste jag tyvärr ut en sväng - fortsätter nog i eftermiddag. Stay street.)
Okej, var var jag? Jo just det, så jag hade träffat Jugganot nu, och Ira kom strax därefter hem från San Francisco och kunde sätta sig ned och lyssna på låten och titta på de inspelningsplatser som Jug ville använda. Förra onsdagen träffade jag honom på eftermiddagen för att ge honom materialet - senare på kvällen ringde han mig, lite uppgiven: "Uuh," sade han, "det finns inget utrymme alls för gangstas med varmkorv eller andra absurditeter... han vill bara ha massa riktig street-thugz-stylee med knarklangare och gängbråk och sånt. Jag ville ju ha strippor som käkade körv i slo-mo medan små barn lekte i bakgrunden!" Jag försökte trösta honom, och sade att om han tappat lusten kanske det var bäst att säga det till Jugganot, hellre än att ge sig in i en inspelning som han inte hade feeling för. Ira hade två motargument: 1) Det skulle forfarande kunna bli en minnesvärd upplevelse, om än inte på det sätt vi föreställt oss först, och 2) "Bullets over Broadway". Ni minns kanske filmen? Har man en gång börjat jobba på ett beställningsprojekt för en pistolviftande galning gör man bäst i att avsluta det... Jag tyckte framför allt att argument 2 var synnerligen övertygande, så vi bestämde oss för att göra det ändå.
Det hela hjälptes ju av att Jugganot själv stod för så stor del av produktionen. Jag menar, eftersom vi inte hade pengar var ju mina arbetsuppgifter ganska hårt beskurna: jag kunde inte hyra utrustning, inte skaffa produktionsförsäkring, och därför inte skaffa inspelningstillstånd för offentliga platser, inte ta hand om maten, inte köpa en sån där fällstol för Ira att sitta i och ropa i en megafon - nothing! Det enda jag kunde göra var att förbereda låten hemma på min dator genom att klippa isär den i sina olika verser och refränger, loopa några delar och försöka sätta tidskodade pip framför varje del (något jag misslyckades med); och köpa DV-band och ragga inspelningspersonal. Samt agera moraliskt stöd åt Ira, som ju faktiskt är klippare i första hand, inte regissör. Jug, däremot, skulle fixa maten och alla skådisar - eller som han sade det:
"We gonna have like 30-35 of my homies, you know what I'm saying, and like 15-20 hookers - I know all the hookers around there, and they know me, you know what I'm saying!" Eh... ja. Men hur som helst, jag var ju inte där för att kasta den första stenen, utan tog snarare emot detta med glädje: 30 gangstaz och 20 hos! Jag skulle aldrig ha kunnat skaffa så mycket folk själv, så oavsett hur crappigt allt annat var så skulle vi ju kunna få lite sköna crowd scenes där Jugganot står med sitt feta crew på gatan och gungar, typ. Det kändes som att det skulle kunna räcka en lång bit... Och så skulle ju hans fru laga mat åt oss, och han hade fixat värsta set-upen med en fet stereo som drevs av ett bilbatteri, så vi skulle kunna blasta låten över flera kvarter! Nice...
Så vi bestämde när vi skulle behöva folket - den mest surrealistiska schemaläggning jag varit med om: "Uhm... so we'll shoot the pimpin' scene at noon, so we need all the, uh, ladies then", sade Ira till Jug. "And the dealers at 8.30 in the morning", och sen var vi så klara vi kunde bli! Vi hade Jordan - en gammal klasskamrat till mig och Ira - som fotograf, och min trofaste vän Christopher från Ecuador som grip (alltså den som typ rullar dollyn - inte för att vi hade en dolly, vi hade en rullstol - och sånt) och produktionsassistent, och större crew än så behövde vi inte. Så, lördagen den 14e oktober - min tjugoåttonde födelsedag - var det bara att kliva upp klockan 06:20 för att göra något jag aldrig gjort förut...
"And this goes out to all my pushers, pimps and murderers, lay your game down tight, kid!"
(Nu måste jag tyvärr ut en sväng - fortsätter nog i eftermiddag. Stay street.)
2006-10-16
on the wrong side of the railroad tracks del 1
"Seven on the cal and twenty-four on the clock, I got niggers on the block pushin' rocks non-stop, I got homies on the corner whippin' Glocks unlocked, I got hos in hotels with their legs spread out."
Nej, det är inte ur Milton's Paradise Lost, det är Jugganot's nya singel Pushin' Pimp Murder - och som ni vet hade jag ju hamnat i en situation där jag skulle jobba på hans video...
Vi tar det från början: Sensommaren 2004 spelade Ira in en kort dokumentär om hobbywrestlare på lower east side - små vita män som lekte WWF-snubbar på en basketplan varje lördagseftermiddag och dängde på varandra tills de var groggy. Han intervjuade folk som gick förbi och var i närheten, frågade vad de tyckte om spektaklet, och en av dessa passers-by var just Jugganot. Jugganot (eller bara Jug, som man får kalla honom efter att ha förbrödrats via hans hemliga handslag) såg Ira med sin kamera, tänkte "den här killen måste vara ett proffs" (för det är ju så man tänker när man ser någon med en kamera) och bad om Ira's visitkort. Han sade att han var på väg att spela in sin nya video och att han letade efter en regissör. Ira, inte den som säger nej till sånt, gav honom förstås kortet - och hörde sedan aldrig av honom igen...
Förrän nu i juli, två år senare, då Jugganot plötsligt och oväntat ringde upp Ira: han hade varit "out of the game" ett tag, men nu var han tillbaka och var hungrigare än någonsin på att spela in den här videon. Var Ira fortfarande intresserad? Ira, inte den som säger nej till homicidala vettvillingar som har hans visitkort och vet var han bor, var det. Han ringde sedan upp mig i Stockholm för att höra om jag ville hjälpa honom. Jag, inte den som säger nej till möjligheten att bli exploaterad och få jobba gratis, var det.
Nä men såhär var det: jag tänkte att det dels nog var min enda chans att få jobba på en riktig old school gangstavideo - sådana som ju inte görs längre (av goda skäl), och dels att det skulle se snyggt ut på min CV när jag ljög lite om det: "Gabriel Sedgwick has produced feature films, short films and music videos", liksom... Sånt kallas språkligt broderande, och anses mycket ofint hemma. Jag hade ju i alla fall aldrig varit på en musikvideoinspelning, så why not?
Okej, så fzschhw fzschw fzschww - fast forward igen till några månader sedan. Jugganot ville spela in den där låten jag skrev om förut, den med alla "wouff wouff fuck your ass using no lubrication wouff wouff" eller hur det nu var, och Ira hade börjat skissa på ett scenario. För att förtydliga: Ira skulle alltså regissera videon, och jag skulle hjälpa honom producera det hela. Låten var ju helt galen, och ännu roligare var att Jugganot inte alls hade nån känsla för hur obscen den var: "You know", sade han om den tilltänkta videon, "I'd like this to be like a family affair, me and my wife and daughters and my homies hanging out on the block having a barbecue." Jo jo, Jug och hans fru och två tioåriga döttrar och hans kompisar som gastar "wouff wouff" medan strippor glider runt och käkar varmkorv... tasteful. Men Ira tyckte som sagt att det hela var ett surrealistiskt äventyr, och jag kunde inte annat än hålla med.
Aaanyway, tiden gick, Ira hade annat att göra så inspelningen sköts upp hela tiden, och plötsligt hade Jug en ny idé: "You know, I just cut a new track, and I think it's getting too cold to have a barbecue video anyway, so I want to do this new track instead - it's called Pushin' Pimp Murder." Ira och jag, inte de som är kloka nog att tacka nej när tillfälle ges, sade OK, och Ira började skissa på den nya videon.
Eller nej just det, det var ju det han inte gjorde. För när detta hände skulle Ira precis åka till San Francisco i tre veckor, så det blev upp till Jug själv att bestämma vad videon skulle handla om. Och det blev också tillfälle för mig att äntligen träffa Jug och prata om hans... öh... idéer. Eftersom Ira var bortrest skulle det bli bara Jug och jag, och vi bestämde möte på en bar han tyckte om, långt upp i Washington Heights (shady area, kids). Vi skulle mötas tio, och som det proffs jag är var jag där fem i. Jag klev in och satte mig vid bardisken, och bartendern, en lång vacker kvinna i fyrtioårsåldern som såg ut som Cleopatra Jones, stirrade på mig som om hon inte riktigt visste om jag skämtade eller ej. Faktum är att alla stirrade på mig - en liten ensam vit pojke i New Yorks svartaste bar i New Yorks svartaste område. Till slut kom hon fram: "What can I get you, honey?", och jag satt snart och smuttade på en öl medan jag väntade på att Jugganot skulle komma. Och väntade. Och väntade.
45 minuter senare klev han in, en stor man med ännu större kläder, hade inga större problem med att räkna ut vem i baren som var Gabriel, och slog sig ned bredvid mig. And it went a little somethin' like thiiis...
INT. BAR - EVENING
GABRIEL (27) and JUGGANOT (36) sit next to each other, drinking beer. In the background, a game of AMERICAN FOOTBALL can be heard from the TV. On a wall, next to a pay phone, a handwritten sign that reads "PLEASE NO DRUGS" is hanging.
(Jugganot makes a fist and pounds it in the air in rhythm)
It's called "Pushin' Pimp Murder" and it's about the three, the three cornerstones of my life, you know.
JUGGANOT
GABRIEL
Okej, nu är jag ganska hungrig, och det här är redan en ganska lång post. Så jag tänker käka lite nu, och så skriver jag resten - om själva inspelningen! - imorrn eller så. Hörs då, later honkies.
Nej, det är inte ur Milton's Paradise Lost, det är Jugganot's nya singel Pushin' Pimp Murder - och som ni vet hade jag ju hamnat i en situation där jag skulle jobba på hans video...
Vi tar det från början: Sensommaren 2004 spelade Ira in en kort dokumentär om hobbywrestlare på lower east side - små vita män som lekte WWF-snubbar på en basketplan varje lördagseftermiddag och dängde på varandra tills de var groggy. Han intervjuade folk som gick förbi och var i närheten, frågade vad de tyckte om spektaklet, och en av dessa passers-by var just Jugganot. Jugganot (eller bara Jug, som man får kalla honom efter att ha förbrödrats via hans hemliga handslag) såg Ira med sin kamera, tänkte "den här killen måste vara ett proffs" (för det är ju så man tänker när man ser någon med en kamera) och bad om Ira's visitkort. Han sade att han var på väg att spela in sin nya video och att han letade efter en regissör. Ira, inte den som säger nej till sånt, gav honom förstås kortet - och hörde sedan aldrig av honom igen...
Förrän nu i juli, två år senare, då Jugganot plötsligt och oväntat ringde upp Ira: han hade varit "out of the game" ett tag, men nu var han tillbaka och var hungrigare än någonsin på att spela in den här videon. Var Ira fortfarande intresserad? Ira, inte den som säger nej till homicidala vettvillingar som har hans visitkort och vet var han bor, var det. Han ringde sedan upp mig i Stockholm för att höra om jag ville hjälpa honom. Jag, inte den som säger nej till möjligheten att bli exploaterad och få jobba gratis, var det.
Nä men såhär var det: jag tänkte att det dels nog var min enda chans att få jobba på en riktig old school gangstavideo - sådana som ju inte görs längre (av goda skäl), och dels att det skulle se snyggt ut på min CV när jag ljög lite om det: "Gabriel Sedgwick has produced feature films, short films and music videos", liksom... Sånt kallas språkligt broderande, och anses mycket ofint hemma. Jag hade ju i alla fall aldrig varit på en musikvideoinspelning, så why not?
Okej, så fzschhw fzschw fzschww - fast forward igen till några månader sedan. Jugganot ville spela in den där låten jag skrev om förut, den med alla "wouff wouff fuck your ass using no lubrication wouff wouff" eller hur det nu var, och Ira hade börjat skissa på ett scenario. För att förtydliga: Ira skulle alltså regissera videon, och jag skulle hjälpa honom producera det hela. Låten var ju helt galen, och ännu roligare var att Jugganot inte alls hade nån känsla för hur obscen den var: "You know", sade han om den tilltänkta videon, "I'd like this to be like a family affair, me and my wife and daughters and my homies hanging out on the block having a barbecue." Jo jo, Jug och hans fru och två tioåriga döttrar och hans kompisar som gastar "wouff wouff" medan strippor glider runt och käkar varmkorv... tasteful. Men Ira tyckte som sagt att det hela var ett surrealistiskt äventyr, och jag kunde inte annat än hålla med.
Aaanyway, tiden gick, Ira hade annat att göra så inspelningen sköts upp hela tiden, och plötsligt hade Jug en ny idé: "You know, I just cut a new track, and I think it's getting too cold to have a barbecue video anyway, so I want to do this new track instead - it's called Pushin' Pimp Murder." Ira och jag, inte de som är kloka nog att tacka nej när tillfälle ges, sade OK, och Ira började skissa på den nya videon.
Eller nej just det, det var ju det han inte gjorde. För när detta hände skulle Ira precis åka till San Francisco i tre veckor, så det blev upp till Jug själv att bestämma vad videon skulle handla om. Och det blev också tillfälle för mig att äntligen träffa Jug och prata om hans... öh... idéer. Eftersom Ira var bortrest skulle det bli bara Jug och jag, och vi bestämde möte på en bar han tyckte om, långt upp i Washington Heights (shady area, kids). Vi skulle mötas tio, och som det proffs jag är var jag där fem i. Jag klev in och satte mig vid bardisken, och bartendern, en lång vacker kvinna i fyrtioårsåldern som såg ut som Cleopatra Jones, stirrade på mig som om hon inte riktigt visste om jag skämtade eller ej. Faktum är att alla stirrade på mig - en liten ensam vit pojke i New Yorks svartaste bar i New Yorks svartaste område. Till slut kom hon fram: "What can I get you, honey?", och jag satt snart och smuttade på en öl medan jag väntade på att Jugganot skulle komma. Och väntade. Och väntade.
45 minuter senare klev han in, en stor man med ännu större kläder, hade inga större problem med att räkna ut vem i baren som var Gabriel, och slog sig ned bredvid mig. And it went a little somethin' like thiiis...
INT. BAR - EVENING
GABRIEL (27) and JUGGANOT (36) sit next to each other, drinking beer. In the background, a game of AMERICAN FOOTBALL can be heard from the TV. On a wall, next to a pay phone, a handwritten sign that reads "PLEASE NO DRUGS" is hanging.
JUGGANOT
So yeah, I cut this new track, this is like real hip-hop shit, you know, this is where I come from.GABRIEL
Åhå..?JUGGANOT
Yeah, me and my wife went in to the studio again last month and cut this new track, it's just fuckin'...(Jugganot makes a fist and pounds it in the air in rhythm)
It's called "Pushin' Pimp Murder" and it's about the three, the three cornerstones of my life, you know.
GABRIEL
Åhå...JUGGANOT
Yeah, where I come from, that's my background you know, pushin' and pimpin' and murdering, you know, that's my life, Pushin' Pimp Murder, you know what I'm saying?GABRIEL
(nervously)
Uhm, yeah... so, is that "pushin'" with an apostrophe or "pushing" with a G in the end..?(nervously)
JUGGANOT
(not paying attention)
'Cause where I come from, you know, that's all you can do, you know, push and pimp and murder, that's my life, I live that shit, everyday I live that shit man, I lived that shit all my life, you know what I'm saying?(not paying attention)
GABRIEL
Uh... yes?JUGGANOT
(laughing)
Naaah, you're from Sweden, man, you don't have no pimps or pushers there! But I'ma gonna show you, I'ma gonna show you the hood, man! You're gonna know! I'm gonna take you to class!
GABRIEL
OK...
JUGGANOT
So anyway, you and Ira, you guys are the pros, you know how to do this shit, I'm just telling you that this here video - and this is the beginning of some big stuff, man, everyone knows who the Jugganot is, ain't no one who doesn't know me, this is gonna be huge, you know what I'm saying - that this here video is about the foundation that I rest upon, you know, and those elements have to be a part of it, the pimpin'... and the pushin', you know.
GABRIEL
And the murder..?
JUGGANOT
Yeah, murder, man.
An uncomfortsable silence settles. Gabriel sips on his beer. Jugganot looks around himself constantly.
An uncomfortsable silence settles. Gabriel sips on his beer. Jugganot looks around himself constantly.
So... so what kind of budget will we have to work with? Ira said it would be quite small...
JUGGANOT
Yeah, yeah, well, you know, I've been out of the game for a while now, you know, I just got out of jail a few months ago.
GABRIEL
(suddenly realizing why Ira didn't hear from Jugganot in two years)
Å-hå...
JUGGANOT
And times are tough, you know what I'm saying, and I don't have my machine no more!
GABRIEL
Your what?
JUGGANOT
Nah, you know, usually I'd just print out some new bills you know, fresh dollars, we'd have any budget we needed, haha, but now they took my machine when I went to jail so I can't print no more!
GABRIEL
(through his teeth)
Those bastards!
JUGGANOT
Yeah, yeah, so it's like a... a modest budget you know... but my wife will cook and we're shooting in my hood, so whatever we need we get, you know, 'cause ain't nobody who doesn't know the Jugganot, you know, if I ask for something I get it.
GABRIEL
Öh...
JUGGANOT
And Ira has his own camera, so we're all set, you know.
(Jugganot sees a man nodding in his direction by some stairs.)
Yo, I gotta go take care of some business now, you know what I'm saying, but anyway, here is the CD - you listen to it and you'll know this is the real shit, and give Ira a copy and then we'll talk again, all right?
He hands Gabriel a CD. It has some addresses hand written on the cover: 150th and 8th, 152nd and the Polo Grounds, etc etc.
(Jugganot sees a man nodding in his direction by some stairs.)
Yo, I gotta go take care of some business now, you know what I'm saying, but anyway, here is the CD - you listen to it and you'll know this is the real shit, and give Ira a copy and then we'll talk again, all right?
He hands Gabriel a CD. It has some addresses hand written on the cover: 150th and 8th, 152nd and the Polo Grounds, etc etc.
JUGGANOT
Those are the places I want to shoot this. Give that to Ira so he can check them out. Talk to you later!
He gets up and walks over to the man by the stairs. They exchange an intricate handshake and leave.
He gets up and walks over to the man by the stairs. They exchange an intricate handshake and leave.
GABRIEL
Öh... check please.Okej, nu är jag ganska hungrig, och det här är redan en ganska lång post. Så jag tänker käka lite nu, och så skriver jag resten - om själva inspelningen! - imorrn eller så. Hörs då, later honkies.
2006-10-04
oajajajajbuff
Det är så mycket jag skulle kunna skriva om nu, som jag inte har hunnit: mitt möte med den nyss ur fängelset utsläppte Jugganot (ja, jag var så vit, så vit, som trodde att det stavades "juggernaut"... håhåjaja), min fina och tidiga födelsedagspresent till Sylvie Guillem-föreställningen nästa vecka - weee - eller mitt möte med Pedro Almodóvar och Penélope Cruz igår (jag vågade inte prata med henne - hon var för vacker) på förhandsvisningen av Volver (den var suverän - men det vet ni nog redan, jag tror den redan haft premiär i stockholm, va?). Men jag hinner inte, för alldeles nyss kom Sandra in i mitt rum - weeee - där hon ska bo den närmsta veckan, och jag kommer kanske inte komma åt att posta så mycket tills dess. ("Men nu då", säger ni, "när hon just har kommit fram så sätter du dig framför datorn och knapprar? Kul kille..." - jamenserni, hon har precis däckat i min säng, trött av resa och stånk, så jag ska låta henne sova i en kvart innan det är dags att klafsa upp och träffa harlemiter.)
Så: hoppas ni inte regnade bort i dagens oväder - och om någon mot förmodan var tvungen att stå utomhus och bära flyttlådor hela dagen hoppas jag att det gick bra! Vi hörs sen, kamrater!
Så: hoppas ni inte regnade bort i dagens oväder - och om någon mot förmodan var tvungen att stå utomhus och bära flyttlådor hela dagen hoppas jag att det gick bra! Vi hörs sen, kamrater!
2006-10-01
jag glömde...
...en av de roligaste grejerna med animationsfestivalen! Innan de började visa filmerna klev en herre upp på scen och inledningstalade; han pratade lite om hur svårt det är att animera och blah blah blah. Hursomhelst, efter att han var klar tackade han för sig och sade att nu skulle visningarna börja. Men så harklade han sig plötsligt och tillade: "Oh, by the way... what time is it?"
Och säkert halva publiken vrålade tillbaka: "IT'S ANIMATION TIME!!!"
Och säkert halva publiken vrålade tillbaka: "IT'S ANIMATION TIME!!!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
