Clams, fresh clams! Robots, we got robots!

Jag borde förstås berätta lite om den första tornado som dragit över New York på 112 år och välte massa hus och svämmade över halva tunnelbanan i förrgår, meeeeen jag orkar inte. Det var massa regn och blixtar och muller, så kan det sammanfattas. Roligare är att berätta om gårdagens äventyr på Coney Island - den berömda halvö utanför Brooklyn där Woody Allens rollkaraktär i Annie Hall växte upp (minns ni hur han bor under berg-och-dalbanan?). Jag hade aldrig varit där, men igår blev det läge eftersom jag skulle jobba som produktionsassistent på Daft Punks live-DVDinspelning. Den regisserades av Oliver Gondry - Michels bror - och han hade bestämt sig för att den skulle spelas in med 270 kameror! Alltså crappiga små mini-DV kameror, som skulle vara utplacerade runt om på arenan där konserten ägde rum.

Men jag går händelserna i förväg. Det var ju Coney Island som var det mest intressanta här; mest då på grund av Astroland! Astroland är förstås det nöjesfält på Coney Island, som under många år var USAs främsta lekpark av sitt slag. Men sedan kom Disneyworld och Disneyland och Krustyworld och ingen ville åka i Astrolands rostiga grejer längre. Eller, det är inte riktigt sant, det kommer fortfarande folk för att riskera livet i den sönderfallande Cyclone-banan, men denna sommar är den sista sommaren som Astroland finns kvar i gammal form. Och eftersom jag aldrig hade varit där åkte jag ut lite tidigare för att se mig omkring. Slutsatsen: Coney Island är fullt av musslor. Och ryssar, överallt ryssar med sina familjer. Och varm korv. Här några meddelst mobiltelefon tagna exempel.

Musslor och amerikanska flaggor. Bakom huset ligger Atlantkusten.

Se, se - inga barn vill åka de glada getingarna längre!

Hum, ja... jag märkte nu att mina bilder på ryssar inte blev så bra, så de kom inte med... men de finns överallt, jag lovar! Aaaaanyway, sedan var det dags för Daft Punk och de tio tusen filmfotograferna. Mitt jobb var att övervaka ungefär 90 (!) av kamerorna - se till att de var bra placerade, förklara vad vi ville att de skulle filma - och framför allt, se till att deras skötare inte sprang bort och köpte hamburgare hela tiden! Vilket de förstås gjorde, och jag fick leka fårhund och bara "fotograf, bliv vid din läst! Vilket är zon F, rad 5..." Men sedan började spelningen, och då kändes det lite som att det fick bli bra som det blev - det gick liksom inte att övervaka vad de gjorde så mycket när tusentals ungdomar hoppade runtomkring en och tusen laserstrålar sköts genom luften. Showen var lugnt den snyggaste jag sett - i full robotmundering klev de ut ur ett pyramidformat rymdskepp som satt i en ännu större pyramid av ljus, som sedan blastade ut massa TRON-grafik hela spelningen. Asgrymt. Men ännu grymmare än så var försås den mexikanska roboten som dansade bredvid mig.



Han sammanfattar resten av kvällen rätt bra. Klockan fyra kom jag trött och svettig in genom dörren, och fick veta att Paco låg för döden. Men det är en annan historia som kommer senare.