2007-09-27
harder, better, faster, stronger
Jag känner att jag har gnällt om det för de flesta redan, men för er som har missat det: jag har tagit det där steget som mer än nåt annat säger "du närmar dig 30" och börjat... jogga. Japp. Jag. Jogga. JA säger jag. Jogga. Käften.
Det började när jag kom tillbaka till New York förra månaden. Ira såg liksom lite hurtigare ut än vanligt, det var nåt fräscht och obehagligt kring hans person. "I quit smoking and started jogging", sade Ira. "Åhå, congratulations", sade jag leende, medan jag tänkte "ditt AS - så du tror att du ska vara hälsosammare och lyckligare och leva längre än jag, va? Vi får väl SE!", och marscherade prompt ut och köpte mina egna springskor. Vilket för övrigt var roligt - alla joggingdojjor ser ju ut som att ett konfettiätande troll har kräkts på dem! Jag satt där i skoaffären på 145e medan snubben i butiken kom med par efter par, och jag bara "no, too purple... too many dots... too big NIKE-logo... too gay... too striped...", men efter att han burit ut ungefär femton par för mig att pröva (de hade inte springskorna ute i affären!) kom han äntligen med ett par svarta New Balance. De satt som en smäck, så jag bytte dem mot ungefär 50 dollars och sedan var det bara att börja trumpa Iras nya livsstil.
Vilket gick... sådär. Eftersom min kropp inte rört på sig frivilligt sen gympalektionerna i åttan (amorösa möten och plötsliga flykter från potentiella crackhuvudrånare sent på natten ej inräknade) hann vi med ungefär tre joggingturer innan mina fötter bara KAKRASSCH. Efter det följde ungefär fyra veckor av mycket begränsad rörlighet - Lanres mamma, Dr. Olabisi, konstaterade att det var en maffig dubbelinflammation och skrev ut härliga smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter som jag muntert knaprat hela september. Men nu är fötterna hela och friska igen, och jag och Ira flyger fram (om man med "flyger fram" menar "springer väldigt långsamt" - det är ju ändå vi) över Riverside Drive upp mot George Washington Bridge och tillbaka - en tur på ungefär 3 miles (nej, jag vet inte vad det är i kilometer, men det är bra!) varannan dag. Assoft! Vi är så HEALTHY! Självklart firar vi detta nya friska liv genom att konsumera ungefär dubbelt så mycket öl och chokladkakor, men så länge effekten är +/- 0 är jag nöjd... Fint så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar