höst i new york, kärlek i philadelphia

Det måste sägas på en gång: det finns ingen bättre plats på jorden än NY under september och oktober månad. Nya storögda universitetsstudenter kommer till stan, turisterna lämnar den, luften blir frisk och klar men det är fortfarande varmt - 27 grader idag - fast löven börjar rodna och fylla gatorna. Det är så vackert så man baxnar. Om några veckor kanske det blir lite kallare, så man kan börja ha en tunn rock på sig. Det gillar jag för då känner jag mig alltid en smula vuxnare, och önskar lite i hemlighet att jag hade en portfölj att bära på. Gällande vuxenhet kan också tilläggas att jag klippt mig grymt kort - som vanligt på bumble and bumbles modellexperimentverkstad, där frisören denna gång - en "Brian"från "Houston" (visst visst) - förskräckt tittade på min vilda man och sade "no no no, we'll have to lose some volume here!". Sedan tillade han mumlande till sig själv, medan han himlade med ögonen, "a lot of volume, sheesh..."

Och det gjorde vi, Texas Ranger style! Jag tror inte jag haft så kort hår sen femman - plötsligt väger mitt huvud hälften så mycket. Underligt...

Ja, just det! Jag var i Philadelphia på ett bröllop - Iras brorsa Sky gifte sig med sin Rebecka, och det var det första bröllop jag nånsin bevittnat. Och det var... knasigt. Det hela utspelade sig på en gata utanför ett konstgalleri; Rebecka hade sju tärnor som hade sina sju gossar, och alla hade kläder designade av henne. Eller... "kläder"... Det var grymt underliga (men oerhört roliga) kreationer, med tio meter långa släp, utomjordingsantenner, frukt-teman, matchande hundar, glitterexplosioner - allt ackompanjerat av The Knifes Deep Cuts-skiva, som blastade under deras ingång. Ja, det var ju som en modeshow, där alla tärnorna klev fram nedför den långa gatan, förförde sina respektive män, dansade fram till "altaret", och stod och såg nonchalanta ut. Sedan tystnade The Knife, och en man i sextioårsåldern helt klädd i rosa kostym och högklackade glasskor tog en mikrofon och började sjunga nån smörig soulballad, medan bruden kom nedför gatan till folkets jubel. Sedan förrättades vigseln av en tjugoårig kille från Las Vegas, medan de sju tärnorna och deras sju gossar stod på varsin sida om brudparet och viftade jazzhänder hela tiden... haha! Själv filmade jag alltihop - inte genom att stå vid ett stativ och ta en lång vidbild av hela spektaklet, som seden bjuder. Nej nej, Sky och rebecka hade uttryckligen bett mig vara "in everybody's face, our faces too!" - så jag dansade nedför röda mattan med alla tärnor under deras parader, och stod kanske en meter från brudparet när de bytte ringar, cirklandes runt dem som en galning. Mycket konstigt, men jäkligt kul - jag har en känsla av att alla bröllop kommer verka lite gråa efter det här...

Tja, sedan festade vi natten lång, lyckades på nåt sätt ta oss hem till Iras mamma (som för övrigt bor ensam med fyra hundar, tre katter och två fåglar - det förklarar så mycket av hennes sons ohälsosamma förhållande till husdjur!), och satt med bultande huvud på chinatownbussen tillbaka till New York nästa dag. Där det just blivit höst, vilket beskrevs i inläggets början. Fint så.