ja!

Efter en lång och skälvande tvekan kom så äntligen våren till Berlin, och även tyskarna visade sig vara godhjärtade människor precis som du och jag, som smågnolar på gatorna och går lite extra långsamt i solskenet. Who knew! Imorse åkte Ira hem till amerikat igen, efter att ha bokat om sin resa i ett försök att rädda ett kraschande förhållande där hemma (något som inte funkade då det hela gick i backen förra veckan ändå). Så nu måste stackarn lämna Berlin just som det håller på att bli så skönt och bra här! Den senaste veckan har vi helt slumpmässigt börjat springa in i folk vi känner på stan (jag hade tre separata encounters på gator och torg igår! tre säger jag!), vilket ju alltid är ett gott tecken på att man börjar komma in i det hela.

Men nu har jag alltså vaknat alldeles själv i en annars tom lägenhet, och ska alltså vara teutonisk på egen hand ett tag. Kristallkulan visar suddiga bilder på öl... parkhäng... kalas på Möbelfabrik... mer öl... det blir fint tror jag. Åh, på tal om öl, jag vill dela med mig av ett civilisatoriskt framsteg härifrån: glaspanten! Såhär: när man köper en öl/drink/läskeblask på en klubb här får man ofta betala en extra slant i pant, för glaset. När drycken är i magen och glaset lämnas tillbaka till bartendern får man slanten tillbaka, men har glaset kraschelerat blir det ingen slant. Effekten av att lämna tillbaka glaset är ju dock att man finner sig stående i baren för att lämna sitt ömt vårdade dryckeskärl, och bartendern räcker över ett skinande blankt euromynt till en! Out of nowhere! Och står man i en bar med en plötslig bonuseuro (jo! det är så det känns) i handen, och det bara krävs en euro till för att få en ny smarrgrej att klunka på, ja då blir det väldigt lätt att göra det! (sen måste man förstås forka upp ännu en slant i ny pantavgift, men den räknas på nåt sätt inte har jag märkt. Kanske har jag bara oerhört avancerade filtreringsregler i min hjärna.)

Hur som helst, det är ju onekligen ett smart system för klubb- och barägarna, som sparar pengar på krossade/utburna glas (det är inte sånt ståhej om att lämna glaset inomhus här), och dessutom slipper gå runt i lokalen och samla dem själv. Vilket betyder att man inte behöver oroa sig för att krocka med diskplockaren som går runt med ett sånt där jättediskfat med smutsiga glas som han plockar på sig runt om i lokalen och håller över huvudet medan han cruisar mellan bord och folk - briljant!

Nåväl, nu ska jag se om Ira lämnade kvar nån gröt till mig innan han drog (dessvärre inte ja!-gröt - de gör över tvåhundra produkter, men inte havregryn), eller om det blir till att ge sig ut till en av de så förhatliga mataffärerna. Jag avslutar med en fin vårbild på gårdagens "so long Ira"-brunch ute på gatan, och går därmed nu på grötjakt.