husigi-na zyugyoo

Ahhhh… jetlag är ganska soft ändå! Man vaknar fräsch och utvilad vid åtta på morgonen, och har hela dagen framför sig! Mycket sympatiskt… idag har jag ingen skola, så jag tänkte leka Kramer och glassa runt i stan… eller så kanske jag bara köper ett ekonomipack Oreos och sitter framför TV:n och smäller i mig kakor medan jag ser en säsong Futurama. Vi får se.

Igår hade jag min första lektion – det var ganska sköj. Vi hade ljudteknik, men tyvärr äger skolan inga förlängningssladdar till hörlurarna vi ska använda, så hela klassen (20 pers) fick sitta och stå i en rörig hög ungefär 80 cm från mixern, alla intrasslade i varandras hörlurssladdar. Det var som att spela Twister medan man hade lektion! Oooh! Och igår hade vi årets första Rumiko! Oerhört roligt – japanskaklassen har växt till 6 pers (från att i slutet av förra terminen bara ha bestått av mig och Carmen, men nu har ju nytt blod flyttat in i huset), och de nya eleverna har lite svårt att förstå Rumikos… ehh… speciella pedagogik. En tysk tjej höll på att freaka ut på att hon inte kunde förstå hur man skulle uttala ett ord och att Rumiko vägrade förklara, men hon fattar ju inte att det hör till Rumikos speciella stil att aldrig förklara någonting på ett begripligt sätt. När man väl har insett det så blir allting begripligt… det bästa var att det satt med en japansk kille, som skulle vara lärare för en annan grupp, men han hade just flyttat in och skulle spendera några lektioner med oss för att lära av Rumiko hur man leder en klass… hahahahaha! Han blev så förvirrad – och han är ju från Japan! När Rumiko skulle lära oss något nytt började han oja varje gång och se sig nervöst omkring. Inte ens han förstod vad hon pratade om!

Det allra roligaste var när en av de nya tjejerna skulle gå. Hon hade kommit tio minuter sent, och förklarat att det skulle hon tyvärr göra varje vecka för hon hade sen lektion i sin skola precis innan, och kunde inte hinna i tid. När så lektionen hade dragit över tiden med nästan 40 minuter (Rumiko slutar aldrig någonsin i tid) så ursäktade hon sig och sade att hon måste hem och göra läxor… vilket är förståeligt, för klockan var över elva. Då stirrade Rumiko på henne i några sekunder, och sen sade hon sakligt och anklagande med sin tysta röst: ”I see… so you will always be late for class and leave early? OK.” Hahaha, stackars tjej… Hon har inte förstått att lektionen inte är slut förrän Rumiko säger att den är slut!
Det hela avslutades med en favorit i repris. Vi skulle skriva några bokstäver, och både Rumiko och läraraspiranten lutade sig över mig för att granska. Rumiko utbrast: ”Gaburieru, as arways, you foget about puressure point! Puressure point!”, och aspiranten stämde hummande in: ”mmm, yes, mmmm… puressure points…"

Pling klong…