Jesus vs. Jesus!

För en halvtimme sen satt jag på 1-tåget på väg hem upp till Harlem, när en tunnelbanepredikant klev på. Det händer då och då; oftast svarta män, alltid ypperligt välklädda, står de med en bibel i handen och frälser resenärerna från ondo. Vad som inte händer då och då, men hände idag, var dock att ytterligare en tunnelbanepredikant var på samma tåg - och de började battla! Först var det ganska lugnt - den andre och yngre predikanten låtsades inte om den förste, utan ropade att Jesus skulle frälsa oss alla. Den förste var inte lika högljudd, utan pratade liksom mer till sin tredjedel av vagnen. Men efter några stationer blev den andre predikanten klart mer och mer provocerad av sin kollega, så han började ropa högre och högre om hur Satan stod mitt ibland oss och spred lögner... vilket fick den första predikanten att lacka och börja ropa bibelverser rätt åt den andre snubben.

Så eskalerade det, tills predikant #2 verkligen stod och skrek rätt ut: "And there is a SNAKE amongst us, brothers and sisters, SATAN spews his FILTHY words, but I just laugh: HA HA HA!"

Predikant #1 försökte välja en mer "from" väg, fast det var tydligt att han började lacka också. Han ropade rätt till predikant #2 (som vägrade se på honom och istället vrålade medan han såg ut i tomma intet för att undvika ögonkontakt): "Are we not the same, brother? Are our heads not round, are our ears not big? You and me look alike, we are both the same!", men #2 bara "HA HA HA, Satan spews his filth, but I don't listen to his lies, oooh no!"

Sen försökte #1 lugna ner det hela och bara "Brother, let's keep our voices down, you're scaring the children" (vilket inte var sant, för alla i vagnen - inklusive barnen - satt och försökte att inte skratta högt), men då tog #2 ett skamgrepp och bara "And that FALSE PROPHET is a THIEF! His bags are full of STOLEN GOODS, and his mind is full of LIES!", varpå #1 verkligen lackade ur och slet upp ett paket twinkies-kakor ur sin medhavda påse och bara "Waitwaitwait... Are you saying these twinkies... are stolen? Are you saying I stole these twinkies, brother?!"

Då vände sig äntligen #2 till #1 och log ett enormt leende och sade "Ahhhh... so I finally look upon you... SATAN! I finally see your face! You can't scare me, Satan! You CAN'T scare ME!"

Då tröttnade #1 lite och försökte - än en gång - lägga ner det hela, genom att säga "God bless you, brother. God bless you. We are all God's children, and he loves you as well. Bless."

"NO - God bless YOU!", skrek #2 tillbaka.

"God bless YOU, BRO-ther!!", svarade #1 argt.

"GAAAUUUUUD BLEEESS YOOUUUUUUUUU!!!" skrek #2. Samtidigt började - jag lovar - en tant sjunga "We shall overcome" i andra änden av vagnen. Då kom vi fram till 145e, och jag och #1 klev av (han fortsatte ropa på perrongen). Det var mitt livs första predikant-battle, och jag hoppas få se fler!