Kvack! Igår klongades det runt hemma hos josefine, på en sorts icke-nyårs-nyårsfest; mycket trevligt, tjockflytande ananasbål och sympatiskt folk. Hur som helst, när kvällen började lida mot sitt slut - eller snarare klimax! - laddade plötsligt och äntligen josefine upp för en av årets mest efterlängtade upplevelser och började tillaga en fransk fågel! Fatta, jag har velat smaka den där grejen så länge nu, jag har hatat dem som blivit den bjudna tidigare, men nu var det äntligen min tur. Och jag kan ju säga att jag inte blev besviken - så tycktes ej heller gustav bli, som också läppjade på dess bisarra blandning av armagnac, snabbkaffe-pulver, socker och citronskiva.
Ett par franska fåglar senare tycktes det helt logiskt att en saxofon plockades fram (de har ju en tendens att göra det i såna lägen - synd bara att gustavs trombon inte fanns tillgänglig), och trots att hälften av klaffarna typ var sönderfrätta eller igenkorkade av damm eller jag vet inte vad, så vill jag minnas att den lät ganska maffigt ändå. Så nu - nästan exakt ett år efter att den först presenterades - vet jag hur en fransk fågel smakar, och kan med gott samvete lämna 2007 därhän.
1 kommentar:
oh my oh my. jag vill ha en saxofon! det är det som saknas. jag har ett munspel. en gitarr. en tabla. en djembe. och ett dragspel. nu behövs en saxofon. sen kan jag sitta inne hela dagarna och bli galen!
Skicka en kommentar