Morgan, granar och jönserier

Först och främst så har jag just träffat Morgan!! Ja just det, Morgan äger sinnesnärvaro och förstånd nog att ta sig hit och säga hej. Han är här med sin syster, och de cruisar runt och chillar och hustlar och bustlar… (ehh??)
Vi har druckit öl och ätit fettiga mackor, och sedan skulle vi se när ljusen på den jättelika granen vid Rockefeller Center tändes, men det var så absurt mycket folk där, så vi hav upp. Polisen hade spärrat av minst fyra kvarter (alltså inte gator, utan kvarter, mitt på Manhattan) för att få plats med alla människor, men det gick ändå inte så vi kom inte fram. Bah! Vem vill se ett självlysande träd ändå?.. Jaja, hur som helst så var det oerhört sköj att träffa honom, och jag uppmanar er alla att göra som han gjorde – köpa biljett med Singapore airlines eller nåt sånt (seriöst) direkt från Sthlm till NYC för ca 3000 spänn. Vill man bo gratis gör man det här.

Sedan: vi ska spela in en kortfilm för kameraklassen nu i helgen, och det är så sataniskt ordnat så manusförfattare/regissörer som jag får inte både skriva och regissera – vi måste välja en av de två sysselsättningarna för denna film! Oerhört irriterande… Det ska tydligen lära oss att inte betrakta materialet som ”vårt eget”, utan förstå att film skapas genom en grupprocess och bla bla bla… Anyway, så jag har skrivit ett manus och en tjej som heter Cara ska regissera det. Hon tog mig till sidan idag och förklarade för mig att hon inte vill ”göra en vanlig film, jag vill liksom göra konst! Ja, konstnärlig film alltså. Och jag har funderat på hur jag kan göra filmen mer konstnärlig, och jag tänkte att genom att leka med fokusen… så kanske… det går..? Ja, jag tänkte alltså spela in hela filmen ur fokus! Det tycker jag vore väldigt artistic…”
AAAAAAAAAAAAAARRRRRRRGGGG-GGGHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!