okej, du tänder ljuset... ta tre steg framåt... bräk som ett får... armarna upp!

Det här är så roligt! Okej, lite bakgrund: i förrgår hade I-House sin årliga "hej då"-ceremoni, där vi alla serverades galamiddag och det hölls tal och sånt. Flera av musikerna här framträdde - asbra, som alltid - och vi satt och lyssnade och pratade och mumsade mat och hade det gemytligt. Kvällen skulle sedan avslutas med någonting som hade annonserats som "the Candle Lighting Ceremony", och jag trodde mig ana att det skulle bli en orgie av organiserad sentimentalitet. Men jag förväntade mig motsvarigheten till en vanlig mini-orgie; ni vet, en heltäckningsmatta, fyra salongsberusade personer och lite kroppslotion. Vad vi istället bjöds på var sentimentalitetens motsvarighet till en fet gammelromersk bauta-orgie, med tusentals människor som älskade vilt, insmorda i getblod! Ungefär. Det här är vad som hände:

Efter det sista framträdandet annonserades att "The Candle Lighting Ceremony" skulle börja, och några som kallades "the I-House Gospel Choir" steg upp på scen! Eh?! Har vi en gospelkör, tänkte jag, hur har jag missat det? Well, gospelkören bestod av åtta människor, alla lika fluoroscerande vita som jag, som framförde en specialkomponerad sång av en gammal I-House-student som bott här för några år sen. Den gick såhär:
"Light begets light. And love begets love. Light a candle, and pass it oooon! I light this light. I light this light. And carry it ooon! You light this light. We light this light. We light this liiiiight."
Melodin lät som en lite tonfattig version av "We Are the World" - helt klart en inspirationskälla - och den framfördes av sagda gospelkör med dopplereffektsvibraton och yviga gester mot publiken. Plötsligt, mitt under framträdandet, så steg en av sångarna fram till micken och sade: "OK, everybody, let's all stand up! Stand up! Stand up!", och folk ställde sig ytterst motvilligt upp. Han fortsatte: "Sing with us, everybody! Sing! 'I light this liiight...' - Yeah!", och folk började än mer motvilligt mumla något om ljus medan de stirrade ned på sina tallrikar.

Sedan kom den ofrånkomliga avslutningen... Jag hade, under middagens gång, noterat att det låg massa små lucialjus framför varje tallrik, men hade av någon anledning inte reflekterat mycket över det - mina tankar var på annat håll. Nu insåg jag plötsligt vad som höll på att ske. Japp, plötsligt uppmanades vi att alla lyfta våra små ljus, och låta lågan gå från hand till hand medan vi stämde in i sången. En efter en steg körmedlemmarna ned från scen, tände sina ljus och skickade vidare lågan. "I light this liiight! You light this liiiight! We light this liiiiiiight!" Maaan, jag klarar inte av organiserad sentimentalitet - det är det värsta! Så vi stod där och mimade texten, som man gör i kyrkan, medan ljuset spreds i rummet. Sen fick vi gå hem.

OK, det var första delen av bakgrunden. Nu är det så att vi ska ha ännu en middag på torsdag, bara för oss studenter som jobbar här i I-House (alltså "jobbar", som att jag visar filmer, och andra programmerar konsertkvällarna etc etc), och flera personer har föreslagit att vi ska ge något till vårt chefsteam. Jag tycker vi ska köpa några flaskor goda viner eller lite smarrigt plockesnask till deras kontor eller nåt, men det förslag som de flesta kände för var att ta ett gruppfoto av alla oss som "jobbar" här. Fine tycker jag - inte lika roligt för dem som att få lite gott vin, men visst visst, det kan ju vara roligt att ha nån sorts bildminne av oss... kanske. Jag ställde mig bakom idén i alla fall, det är ju inget att tjafsa om. Hur som helst, igår började det hela kompliceras, då flera i "jobb-teamet" började e-maila alla andra med önskemål om nya förslag för vad vi kan göra. Nån ville att vi skulle sjunga en sång för dem, en annan tyckte att det räckte med om vi köpte ett gratulationskort. Själv kom jag hem sent - vi låste klippningen på filmen igår, woohoo! - och möttes av denna ström av e-mails med olika förslag på vad vi ska eller inte ska göra till denna middag... som alltså hålls i övermorgon. Så nån ville sjunga en sång, men Samantha ville abolut inte sjunga, och en tredje tyckte att bla bla bla, men en fjärde att blu bli blä. Så jag skrev ett eget blygsamt förslag. Det löd såhär:


"I think we should choreograph the I-House candle-song from yesterday as silent interpretive performance-theater, all dressed in black leotards. I'll be the director, wearing a tight brown turtleneck sweater and smoking thin menthol cigarettes, looking difficult and moody. Someone should probably be hitting a small gong in a slow, rhythmical fashion, and we might need some low-pitched chanting in German. Then we can perform it for them! Just imagine it:

a: "Let's light a candle" (all standing in half circle, both arms slowly up, waving back and forth)
b: "And pass the flame around" (everybody runs into middle of circle)
c1: "For light begets light" (small jumps forward in tight groups)
c2: "And love begets love" (hands in front of face, fingers extended - eyes wide!)
d: "But if light begets love, then what is left of loooove?" (quick pirouettes to other side)

(Please note that we won't actually be speaking the words, only acting them out. The only thing heard should be the low German chanting - maybe a male chorus behind a curtain? And the occasional gong.)
I imagine the schematics as being something like this:


Quite simple! And maybe Sam can sing a song also. I think we can nail this baby with a couple of days of practice! Great, huh?! Huh? Ehh... hm."


Okej, så det var lite fånigt - men jag var trött och tyckte det var onödigt tjafsande om vad som skulle vara en okomplicerad liten tacksamhetsgest till våra chefer. Så jag skickade det till de ca 40 pers som är i teamet.

Nu det roliga: idag har jag fått flera e-mails från folk som helhjärtat stöder performanceförslaget - på riktigt! De uppfattade det inte alls som ironiskt, utan tycker att det är ett fint förslag och att vi ska framföra detta! En person sade att det är en "amazing idea", haha! Woohoo! Om vi kan göra det här kommer det bli det bästa! Det bästa! Jag ska dokumentera allt på video!