tårta!

Ser du... där borta! Ser du hur det liksom fladdrar lätt..? Det är... det är ljuset i tunneln! Jag ser det! Efter allt arbete skymtar slutet vid horisonten - idag mixade vi ned bilden och jag tankar just nu hem IppiJoelJohans fenomenala ljudläggning som de har plitat med i Norrland i många veckor. Imorgon ska jag sammanfoga de två, klonka ned dem på en DV-kassett och traska till DuArt för att få det konverterat till NTSC. Sen... tja, sen är jag typ klar! Nästa vecka får jag min Masters of Fine Arts-examen, och vi har vår skolfilmfestival och allt. Shit! Ljuset i tunneln!

För ett par dagar sen firade vi denna närstående förlossning uti vuxenlivet meddelst en liten fest hos Sara - mycket skojsigt. Hon bor på 172a, här på västra sidan, uppe hos puertoricanerna - och vi hade festen på hennes hustak. Maffigt! Bara vi och George Washington Bridge. Festligheterna inleddes med denna smarriga morotstårta från Carrot Top Bakery:

(CCNY är förstås vår skola: City College of New York)

Ah, Carrot Top Bakery - jag måste snabbt berätta om dem! Först och främst gör de världens godaste morotskakor! Världens godaste! Jag åt en på min föllsedag förra året, vilken ju sammanföll med filminspelningen, så plötsligt överraskades jag med morotskaka (egentligen är det väl snarare en tårta, men anyway) på filmsetet. Sen dess är jag hooked.

Carrot Top Bakery började såhär (jag vet detta eftersom Sara är tjenis med ägarinnan): Nån snubbe satt i ett fängelse här i NY, och hans syster brukade baka morotskakor till honom när hon kom på besök. Han tillhörde nåt muslimskt fängelsebrödraskap, och delade alltid kamratligt sin systers kaka med sina medfångar. Kakan blev omåttligt populär, och snart spred sig ryktet från fängelse till fängelse, och systern började få beställningar på morotskakor så snart nåt brödraskap skulle ha sammankomst i nåt fängelse. För att hinna med alla beställningar anställde hon en medhjälpare. Sedan kom hennes bror ut, men vid det laget hade hennes kakor en sån trogen (om ej särskilt rörlig) kundkrets att hon beslöt sig för att öppna eget: Carrot Top Bakery på 174e och Broadway. Och hon gör, som sagt, världens godaste morotskaka. Bara så ni vet.

Okej, tillbaka till festen. Inte för att det hände nåt spektakulärt, utan bara för att det är det enda jag har att berätta om.

(Elisabeth, Cara, jag, Sara och Lanre - som ser mystiskt photoshoppad ut! - på taket)

Höjdpunkterna var väl när Michelle lunkade fram till oss och gnällde på att hennes vin smakade äcklig ananas (det visade sig att hon drack just ananasjuice - i mörkret på taket hade hon tagit fel, haha!); när Ira började vifta och ropa till ett gäng mexikaner i sombreros som satt på ett annat tak, och de kom över gatan och festade med oss; och när vi flyttade inomhus och jag drabbades av svår avundsjuka på Iras roliga lampskärmshatt (den verkade i alla fall väldigt rolig att bära i ögonblicket, och jag kunde inte hjälpa att känna hatt-avund, vilket fångats i nedanstående, mycket representativa, bild).


Jopp jopp. Okej, hur går det med den där ljud-nedladdningen nu då... få se... 5 timmar och 22 minuter kvar. Suck... Oh well... snart tar jag i alla fall min examen!

Ser du! Ser du hur det fladdrar därborta! Ser du vad det är?! Det är... det är... det är mitt nya liv som arbetslös filmare som väntar. Eh... Hurra.