igelkott vs. sköldpadda

Suck... så har jag då börjat jobba - och det är riktigt riktigt tråkigt. Min kompis Sharyn tipsade mig om det, hon gör samma sak. Vi... okej: vi står i en biograf och raggar folk som ska kliva in i ett litet bås och titta på en biotrailer och sedan svara på ungefär 40 frågor om den. Så igår visade jag t ex trailern för nån ny Dreamworksanimerad sak om massa djur som larvar sig, och sen dyker det upp frågor på skärmen som jag ska lotsa försökspersonen igenom, typ "vad tror du den här filmen handlar om" till "vem tycker du mest om: skunken, igelkotten, sköldpaddan, hamstern eller fågeln". Suck... jag visste väl att högskolestudierna skulle löna sig...

Det jobbigaste är att folk tar det så seriöst! Jag får betalt per avslutad survey, så jag försöker förstås skynda på det hela, men vissa behandlar det som vore det högskoleprovet! Jag menar, det är en 30-sekunders trailer, men igår hade jag t ex en snubbe i min ålder som satt och funderade i över en minut på vilket djur han tyckte mest om! Jag försökte hjälpa honom på traven lite (läs: få honom att klicka på vad som helst), men han började resonera högt med mig:
"Alltså, jag gillar ju verkligen skunken, men... varför är han så hungrig? Skunkar äter ju inte så där mycket!"
"Nähä..."
"Det verkar mer som en tvättbjörn tycker jag - de äter alltid. Men inte skunkar. Så jag vet inte riktigt."
"Nä, men det kanske är en hungrig skunk", försökte jag.
"Nää, då gillar jag hamstern mer."
"OK", sade jag och rörde kvickt musmarkören mot hamsterrutan...
"Nej, vänta!", utbrast han, "jag... jag tycker nog att skunken är roligast ändå. Eller vänta..."

Argh! Välj ett djur och fortsätt - vi har 45 frågor kvar! Äh, nog om det, jag orkar inte skriva mer om nåt så tråkigt - det viktiga är att det ger mig dollars, och dollars är bra. Sen åkte jag hem, och på tunnelbanan klev det på en tjej i trettioårsåldern med blodrött läppstift och tjockt brunt hår i alla riktningar, med blommig klänning och konstig blick. Hon satte sig bredvid mig, och efter ett tag märkte jag att hennes klänning rörde på sig! I klänningen, ovanför bysten, hade hon två duvor (!) som hon satt och kliade ömt på huvudena. De stack upp mer och mer av sina kroppar, och jag tänkte att hon hade brevduvor eller nåt. Hon såg snäll ut, så jag frågade vad de små fåglarna hette. Hon vände hela kroppen mot mig och svarade upprört:

"The babies! They pour water on the babies to kill them!"

Oooo-kay... jag log nervöst och sade "ahaa?" i halv falsett. Hon stirrade på mig i nån sekund till och riktade sedan åter uppmärksamheten till sina befjädrade små vänner. Då slog det mig - det kanske inte alls var tama duvor! Den här uppenbart galna kvinnan hade säkert bara plockat upp vanliga pestbärande smutsduvor på gatan, och nu satt hon här bredvid mig och gnuggade dem mot sin kropp för att få så mycket H5N1 på sig som möjligt! Uäck! Kan man duscha bort fågelinfluensa?