bom bobada twanng twannng pop! pop! badubidu bwi bwiii!

Oki, så vi var på besök hos DuArt idag, New Yorks största filmlab. Där blev vi guidade av en så skön snubbe, en italian american i sextioårsåldern som hette Lou och var som handplockad ur the Sopranos. Han hade gråvitt hår, var lite småtjock och gick framåtlutad, iklädd en helkropps-sportoverall. Så här beskrev han en framkallningsmaskin:”You know, if you was to try to put more than one of ’em rolls in at a time – fuggedabaudit! It’d just crunch you up, ecksetera ecksetera.” (Ja, han sade klart och tydligt ”ecksetera” istället för ”etcetera”). Det kändes roligt, han var den mest maffialiknande kille jag sett hittills i mitt liv, och så jobbade han som filmfärgkorrigerare. Sedan! Sedan! Sedan gick vi till the Soup Nazi! Japp, soppnazisten från Seinfeld finns, och jag kan intyga att han har de vansinniga instruktionerna tryckta på lappar som siter uppe (”För smidig service: 1) Ha pengarna REDO i handen när du kommer fram till kassan. 2) Se till att ha bestämt dig när det är din tur. 3) Efter att du betalat, gå alldeles rakt fram tre steg till vänster om kassan, utan att vända dig om, och vänta på din soppa.”) Seriöst, det är inte ens på skämt, han är en riktig soppnazist! För övrigt bor jag en minut från Seinfeldlunchrestaurangen. Oj oj oj, så spännande livet är i Amerika! Hahaha!