"pling... pling - och sen ett horn: trööööö..."

God morgon!
Min filmkompositör ringde nyss (tänk dig följande fraser levererade med stark spansk brytning och alldeles för snabbt tal):
"Gabriel, Gabriel - it's Lucas. So listen, I wrote a theme for the last scene, with the waves coming on the water, and I thought maybe you wanted to listen!"
(Självklart vill jag äntligen få höra hans demoinspelningar, även om jag skulle föredra att få dem skickade till mig som mp3or istället för att få dem uppspelade på telefon)

Lucas fortsatte entusiastiskt: "So it goes like this:
LalalalaLAAAAA...lalalalaLAAAA! La.... lalalaaa. [Ja, Lucas sjöng "lalala" i telefonen - och det lät som att han valde toner på måfå.] So those are strings, OK?"

"Uhh, yeah, OK..?"

"And then comes like a clarinet, but still with the strings going lalalaLAAAA, but the clarinet does like [i falsett:] lululifuuuu lululifuuuu lululilulilulifuuuu..." you know. So yeah, what do you think?"

"Uhm, it sounds... great?"

"Yeah, I think so too! OK, so great, Gabriel, I'll talk to you later!" Klick.

Jahapp, så då vet jag hur musiken till min film kommer låta - om den sjungs på telefon av en galen spanjor alltså. Klart slut.