2007-01-30

femte våningens korridor, 20:18 - a slice of life

GABRIEL (28) is walking to his room. Behind him walks two persons, a YOUNG AMERICAN MAN (24) and a YOUNG GERMAN WOMAN (26). Gabriel catches the last snippets of their conversation.


YOUNG MAN
...and the waters were totally infested with piranhas!

YOUNG WOMAN
Mhm.

YOUNG MAN
You know that's spelled with a 'v', right?

YOUNG WOMAN
What?

YOUNG MAN
Infested. It's spelled with a 'v', not an 'f'.

The woman laughs for a second, assuming the young man is joking. He is clearly not.

YOUNG MAN (cont.)
In-v-ested.

YOUNG WOMAN
No... infested. With an 'f'.

YOUNG MAN
No, the 'v' is silent.

YOUNG WOMAN (patiently)
No... invested is a different word. Infested is spelled with an 'f', and it is not silent. Listen: in-Fes-ted.

YOUNG MAN
Okay, whatever, no big deal. Just trust me: the 'v' is silent.


They disappear around a corner. Gabriel enters his room.

dålig idé #18

Jag fick just höra att det varit ett bråk längre upp på vår gata idag - två killar hällde bensin på varandra (!) och försökte båda tända eld på den andre. Jag vet inte varför de var så arga. Tydligen sprang de runt efter varandra i små cirklar med tändare i handen. Tur att de inte lyckades - eller tände sina egna tändare. Nu ska jag sova.

2007-01-24

Kava virgins needed

"Kava Party!", sade rösten i andra sidan luren. "Heh?", sade jag. "Kava Party!!!", uppreprade rösten entusiastiskt. Rösten tillhörde förstås Ira, och jag antar att många av er, kära läsare, liksom jag frågar er själva: "kava?". Well, några wikipediaklick senare visste jag mer om denna mystiska "Kava", så låt mig berätta:
Kava är en pl
anta, som används som mild psykofarmaka på många Stilla havsöar. Australien tillverkar och exporterar väldiga mängder, och det säljs världen över som ett slags... tja, johannesört, fast... skojigare! Eller så påstods det i alla fall, vi återkommer till det. Kava "upptäcktes" av västerlänningar när Kapten Cook krockade med en ö nånstans i närheten av Fiji i slutet av 1700-talet, och upptäckte en massa infödingar som drack en vit brygd och sedan hade infödings-rave på strandkanten. God som han var ordnade han en bytesaffär, där västerlänningarna fick kavaplantans hemligheter och infödingarna fick syfilis och militant kristendom, och tog sedan med sig kavaplantor hem igen. Dock visade de sig omöjliga att odla i vårt kalla klimat, vilket antagligen redogör för den begränsade framgång kava har i vår kultur idag (tja, det och det faktum att det smakar som bergatrollsstjärt... men som sagt, vi kommer till det). Hursom, Kaptenen antecknade också utförligt om hur Kava skulle prepareras:

While customs vary from island to island, virgin boys or virgin girls are selected to masticate kava. This is due to the belief that sexual purity is essential for the preparation of good kava. The requisites for kava-chewing service includes not only virginity, but also a clean mouth, good health, and strong teeth and jaws. Kava is a tough root no matter how it is prepared.

Traditionally, prior to mastication kava root is harvested, cleaned thoroughly, and cut into pieces. The lucky candidate (sometimes a passing virgin pressed into service!) rinses his or her hands and mouth, and then commences chewing the root. The fibrous root is chewed thoroughly until it becomes a soft pulp. Care is taken by the chewer to ensure that only enough saliva is mixed with the kava to make it soft, not sloppy with spit. Once the task of chewing a mouthful of kava is complete, the pulpy mass is spat onto a palm frond for further preparation.

(Kaptenen själv)


Detta hade alltså Ira läst om (eller, jag tror egentligen att det var hans mamma som tipsat honom om det), och han tyckte det lät jättekul att ordna kavafest! Så han beställde massa kava på nätet, bjöd in vår gamla klass (plus massa andra rumlare), och satt sedan och gnuggade händerna i väntan på vad som oundvikligen skulle bli en minnesvärd afton.

Jag påpekade dock att det kunde bli ett problem att vi inte hade några oskulder som skulle tugga kavan och sedan spotta ut den åt oss, så vi kunde dricka den. Enligt kaptenen var ju detta ett synnerligen viktigt moment i kavaförberedelsen. Ira höll med, men trodde inte att några av festdeltagarna fortfarande hade oskulden i tryggt förvar. Så jag gjorde vad som syntes mest logiskt i en nödsituation som denna. Jag satte in en annons på
craigslist:

KAVA VIRGINS NEEDED (Harlem / Wash Hts)


Reply to: gigs-234667653@craigslist.org
Date: 2007-01-18, 11:00AM EST

Virgins needed, in accordance with ancient and well-known directions as prescribed by Captain Cook, to chew Kava root and spit contents into small wooden receptacle; contents which will then be consumed by group of creative young individuals before engaging in night-long ritual of dancing around fire in a living room. Please note that we are NOT looking for anything sexual in nature; we are simply in need of unspoiled youth to chew on a tree root, in order to release full dizzying effect of Kava.

Please send resume, cover letter, and any recommendations. Native islanders or exotic foreigners preferred. Previous experience a plus!
  • no -- it's NOT ok to contact this poster with services or other commercial interests
  • Compensation: this is to be considered an un-paid internship

Annonsen satte jag in under "domestic gigs". Men bisarrt nog fick jag ett mail bara några timmar senare om att annonsen tagits bort då den "flaggats" av mer än en craigslistanvändare, dvs några sopor hade ansett den "olämplig eller stötande". Pah! Så vi fick inga oskulder som kunde tugga kava-rot, utan Ira bestämde sig helt enkelt för att, på det mer moderna viset, bara koka roten i vatten. Hmpf...

Så kom då i alla fall den stora dagen. Vi var alla mycket uppsluppna och förväntansfulla, stämningen var god och den stora kitteln stod på Iras spis och puttrade. En vit brygd kokade och rykte, äppelpajen var framdukad (den var från Michelle - hon gillar paj), och den suggestiva musiken förhöjde spänningen. Ira hällde upp ett första glas åt mig, och jag förde det förväntansfullt till läpparna - som möttes av den omisstagliga smaken av... jord. Jord och lera. Och skräp. "Bluärgh!", sade jag. "Yeah, I know", sade Ira, som redan hade tjuvsmakat, "but it's not that bad... if you don't think about it".
Hur ska man inte tänka på att man dricker flytande jord?! Med avsmak tvingade jag i mig ett par klunkar till, men bestämde mig sedan för att inget milt rus i världen var värt denna smak (ett tecken så gott som något på att jag blivit vuxen, antar jag). Andra var mer modiga och klunkade i sig flera glas.

Sedan satt vi och väntade. "I think I feel something!", sade Michelle efter ett tag. "Me too", sade Rebecka, "it's like my lips are... slightly slightly numb." Efter en kvart kunde vi alla enas om att, ja, våra läppar var smått avdomnade. Woohooo - raaaaave!!! Desillusionen slog snabbt in, och en efter en drog sig hemåt i snålblåsten. Ira gav mig en filthatt som tröstpresent (den är mycket fin), och jag drog mig sakteliga hemåt jag också.

Avslutningsvis: Kapten Cook - suck it!

2007-01-18

Jag hjärta NY!

Jag vet att jag inte skrivit på länge - jag kom ju tillbaka för en halv vecka sen, och det har varit massa stök som det ju är när man gör det, uppackning och dammsugning och grejs och mojs. Snart kommer en riktig post. Men först måste jag bara ha lite freeflow, jag kan inte hjälpa det, det kommer nu... rrr...rraaaAAHH! Jag älskar den här staden! Jag älskar den så mycket, och jag påminns alltid varför av olika orsaker. Idag påmindes jag av det genom det mest otippade sättet, något som borde varit mycket tråkigt: vår borgmästares State of the City-address från igår. Det var så rockigt! Ja, rockigt. Just det.

Först och främst: borgmästare. Självklart ska en stad ha en borgmästare. "Borgarråd", vad är det? Borgmästare heter det! Det vet alla, det har man lärt sig från Kalle Anka-pocketar och sånt ska respekteras. Vår borgmästare, Mayor Mike, Michael Bloomberg, är grym, riktigt grym. Han är progressiv, smart, initiativrik och kort. Jag gillar korta borgmästare, det ser finare ut så. Igår höll han alltså sitt State of the City-address, alltså det årliga tal där han talar till staden och, tja, presenterar läget helt enkelt. En mycket bra idé överlag tycker jag, men föreställ er en sån grej i Stockholm, hur tråkigt det skulle bli. Lite powerpoint-presentationer och fackliga representanter. Snarrk. Här glider Mayor Mike in till ett stort marschband från Brooklyn som lirar Gnarls Barkley's "Crazy" medan några cheerleaders står och gör nån obegriplig och ful dans, samtidigt som borgmästaren traskar framåt och skakar hand med skäggiga rabbiner och militärer på vägen - det är liksom show, fluff, politik, nånting ur Gudfadern, allt på en gång! Jag älskar det!

Sen presenterar han Wesley Autrey - "the Harlem Superhero", killen som hoppade ner framför ett tunnelbanetåg för några veckor sen och räddade en snubbe (en filmstudent i min ålder, det hände vid min tunnelbanestation här faktiskt) som fått ett anfall och ramlat på spåret: han tryckte ner snubben och sig själv på spåret medan tåget rumlade in över dem (de överlevde båda). Självklart blev alla här i staden helt ga-ga över detta, tidningarna skrev om det i en vecka, Donald Trump gav Wesley 10 000 dollars och alla ville surfa på hans goda namn, det var en cirkus. Självklart ska Mayor Mike ha med honom på scen, och självklart ska Wesley göra point-outs och slänga kyssar till publiken! Det är en helt annan sorts politik, det är bisarrt, det är ändå på riktigt, det är underbart. Så här ska det vara. Jag har aldrig varit i en stad där det talas så mycket politik, där folk är så genuint engagerade i lokalpolitik som här - och jag är övertygad om att det beror på denna ledar-stylee. Titta i alla fall på de första fem minuterna, om inte annat så bara för hur bandet svänger - verkligen står och öser och svänger - medan Brooklyns stadsdelspresident Marty Markowitz - vilket namn! - hypar Brooklyn, smådissar stadens andra fyra boroughs (Manhattan, Bronx, Queens och Staten Island), och sen presenterar Mayor Mike som tackar genom att säga "fuggedabaaaaudit") här . Okej, jag vet att ni inte kommer att titta, varför skulle ni, men jag lägger upp det ändå. Jag kan inte sätta fingret på det, men det gör mig så nöjd på nåt sätt. Bara här.

2007-01-08

the talk of the town

Har du tråkigt och lite tid att slå ihjäl (uppenbarligen har du det, annars skulle du inte vara här) rekommenderar jag varmt Adam Gopniks finfina artikel i senaste numret av The New Yorker. Det är den första och med stor sannolikhet sista artikel om stadsplanering (zzz) jag länkar till, men jag tyckte den var bra och fångade något av storstadens problematik och utmaning i ett; för att inte tala om något svårgripbart om New Yorks själva själ. Och så hade jag inget att säga själv heller.

2007-01-05

I never really knew that she could dance like this, she makes a man want to speak Spanish, como se llama, bonita, mi casa, su casa - Shakira, Shakira

I somras, nån dag i juli, plingade min mobiltelefon till: "Nytt meddelande från Gustav". "Konstigt", tänkte jag, "Gustav är ju ute med Jakob och seglar på öppet hav"... Det var ett MMS, en bild tagen med kameramobil, som föreställde en lapp. Bakom lappen såg man en plastflaska, och bakom flaskan låg det blåa öppna havet. På lappen kunde läsas "My hips don't lie. 070 797 51 xx" (jag tar bort de sista siffrorna i mitt mobilnummer så inga felsurfande shakirafans får för sig att busringa mig - men var så säker att Gustav hade skrivit ut hela numret). Denna lilla flaskpost hade de sedan slängt i havet, med den vackra förhoppningen att "nån estländsk fiskare ska hitta den och ringa dig mitt i natten och säga 'hello... I hear your hips don't lie...' "

Någon estländsk fiskare ringde aldrig. Däremot fick jag ett brev idag:

Värmdö den 4/1 2007

Hej Gabriel!

Tänkte det kunde vara kul för dig att veta att vi var några stycken som paddlade i ytterskärgården på höstkanten och där plockade vi upp din flaskpost. Den står nu i vår klubblokal mellan Källhagens värdshus och Sjöhistoriska Museet och påminner om härlig paddling.

Hälsningar från oss i Klubb Fischer,
Kerstin Bergström

Bra detektivarbete av Bergström & co. måste jag säga! Så nu är mitt mobilnummer förevigat tillsammans med en irriterande poplåt, i ett klubbhus på Djurgården. IMMORTALITY!

2007-01-04

i... iRiver? iRiver?! ... NOOOOOOOOOOOOOOOOO...

I början av september satte jag mig på 1ans tåg och åkte ned till 59e gatan för att byta till B- eller D-linjen. När jag klev ned på perrongen där stängde plötsligt min mp3-spelare av sig - "low batt" hann blinka i en sekund innan den blev svart. "Mysko", tänkte jag, "den var ju fulladdad när jag åkte hemifrån". Det var början på en frustrerande musikhöst, som definierades av detta min mp3-spelares döende batteri. Spelarens batteritid störtdök över en natt från kanske 10 timmars speltid till ca 45 minuter - och försökte man byta låt eller höja volymen för mycket eller nåt sånt som faktiskt tvingade de små virtuella kugghjulen i spelaren att arbeta så lade den ner på en gång. Jag var alltså tvungen att välja skiva när jag slog på den, och så fick den spela utan möjlighet att byta, tills batteriet tog slut nån gång runt åttonde låten. Med andra ord hade min mp3-spelare förvandlats till en crappig cd-spelare med urladdade AA-batterier!

Underligt snabbt vande jag mig vid detta - efter några veckor hade jag en rutin för att slå på den innan jag gick hemifrån, när den fortfarande var inkopplad i laddaren, och sedan dra ut laddaren när den var på och gå ut genom dörren. På så sätt tjänade jag fem minuter mer speltid, vilket kändes som mumma. Jag började också göra "blandskivor": kataloger med låtar som jag tyckte om som jag lade i ordning så jag kunde spela dem utan att behöva hoppa (vilket ju inte gick).

Anyway, så när jag kom hem till Sverige lämnade jag in den hos återförsäljaren för batteribyte - det visade sig att jag hade en dag kvar på min två-årsgaranti! Sweeeet... De sade att det skulle ta ungefär en vecka att byta batteriet, och igår morse ringde de: "Nu är din spelare färdig, kom och hämta den!"

Glad i hågen skuttade jag ditåt, men reparatörens söta ord förvandlades snabbt till giftig gul gegga i mina öron... det visade sig att de inte hade kunnat byta batteriet, så de hade slängt spelaren och gav mig en ny istället! Att de ens hade en ny var fantastiskt, eftersom min spelarmodell inte tillverkas längre (de hade sparat några ex för såna här fall), men all min musik låg ju på min spelare! All min musik - 40 gig! Ungefär 800 plattor! Idiot som jag är (Josefine undrade med rätta hur någon så paranoid som jag kunde missa det) hade jag inte gjort en backup. Jag hade inte plats på hårddisken, och min dvd-brännare är trasig. Det gick bara inte. Och nu är den borta. Världens bästa skivsamling. Det är så... så fel.

Jag har nu spenderat en dag med att försöka sätta ihop den igen, och jag börjar komma en bit på vägen: jag har fyllt ungefär 20 av de 40 gigabyten nu. Men det är så mycket som saknas! Små fina pärlor som hittade mig via människor som rört sig vidare; underliga franska poplåtar och utgången sextiotalshardbop. La Ritournelle och Kärlekens vampyrer! Den där Art Blakey-liveplattan och den fantastiska inspelningen av Matteuspassionen som jag inte minns vem som dirigerade! All norsk blackmetall! MIC-KEY M-O-U-S-E! Uhuuu! Men små glimtar finns: Pipilotti är säkrad, så även Träume - och Sofia gav mig en fantastisk låt med Michel Polnareff från 1966 som jag lyssnar på non-stop, och Josie alldeles nyss en suverän inspelning av Händels Messias. Så det pekar uppåt. Varje dag i taget. Håhåjaja. Och nu har jag ju i alla fall en spelare som fungerar.


I miss you guys!

2007-01-02

No I have not wobbled

It was included/understood, therefore the useless visualization is something, but I thought about that we wished to observe, the end to turn the place the end to exceed to me exactly I come I to I contact of. It is being illuminated inside ignition, because - then is depended, if it really is not to come brusqueness, if to visualize of the situation, the translating fisherman he is useful, that is - considerable the relative work is executed. If it is not with the circumstance, of that one very does not interest... that the New Year, if it is is present modernity, is was transformed inside in covering considered here for the main tube of the drink of the alcoholic one and the food of good taste, in the film of process-prominent disowned, is later the hour where of the necessity I can the applications. Snuggles!