2006-01-31

aset, proffset och en liten uppdatering

Eller vi tar det i motsatt ordning - först den lilla uppdateringen. Martin frågade ju om det finns något nytt att rapportera på sirapsdoftsfronten? Tja... det enda nya är att New York Times hade en artikel i förrgår som lade fram teorin att doften kommer från en fabrik i New Jersey (så det var New Jersey ändå! I knew it...) som tillverkar såser och smaksättare till kinesisk mat! Varför kinesiska såser luktar sirap har jag ingen aning om, men om Times säger det så måste det vara sant...

Proffset! Vi har fått Christine Vachon som produktionslärare - äntligen ett gott skäl att ta sig till skolan! Christine producerade Happiness, Boys Don't Cry, Velvet Goldmine, Far From Heaven... bra filmer! Idag passade hon även på att visa sin första film som producent: "Superstar- the Karen Carpenter Story", Todd Haynes första film från 1987, som är totalförbjuden i hela världen (men hon visade sitt privata hemlighetsexemplar). Filmen handlar om Karen Carpenter, hon som sjöng "Close to You" (ni vet, Bacharach-låten) i dess mest berömda tappning, och flera andra easy listening-klassiker på sjuttiotalet, innan hon dog av en överdos laxermedel (!). Tilläggas bör att hela filmen spelas av Barbiedockor... Den är fullständigt bisarr, Karen Carpenters familj har stämt Todd Haynes och förbjudit filmen från att någonsin visas mer, men det har inte hundrat den från att bli en mytomspunnen undergroundklassiker. Och visst finns det något speciellt med att se en Barbie-Karen stå framför arkivbilder av Richard Nixon och sjunga ballader medan det klipps in bilder från fallskärmstrupper i Vietnam och ett barn som blir smiskat...

Aset... Aaaaaasssssset... idag kom jag glatt spatserandes hemåt, när jag såg en filmaffisch i hissen som inte var min. Så här stod det:
"NEW MOVIE NIGHT! My name is Geoffrey, and Gabriel and I have decided that one movie night is not enough. From now on, Gabriel will continue showing serious, thought-provoking dramas on Sundays, and I will be showing comedies and lighter films in the Pub on Tuesdays!"
Whaaaa? Vaddå "Gabriel and I have decided"?? Det här är nån snubbe som kom fram till mig efter förra veckans filmvisning och bara "ööhh, kan inte du visa mer kommersiella filmer? Typ Hollywoodfilmer. Jag kan hjälpa dig välja filmer till filmklubben! Jag tycker film är roligt!", och jag sade "eh, nej, men du kan ju alltid fråga om du kan få visa filmer i puben.", för jag tycker att det är jättebra om de visar mer film här, och jag går gärna och ser några Hollywoodrullar nån tisdag då och då. Men av det svaret drog han slutsatsen att vi numera var partners, gjorde sina egna affischer och åkte runt och satte upp dem själv i hela huset! Det aset! Så nu måste jag visa flamsiga actionkomedier i en hel månad bara för att motbevisa hans teori att jag bara visar 'serious, thought-provoking dramas' (läs: tråkiga filmer, antar jag).
Dödligt Vapen 4 - här kommer jag!

2006-01-30

Ryssland

Ah… så ikväll visade jag Återkomsten på cinemateket här – härligt långsam rysk film, med ledsna barn och mycket regn. Alla tycks bli deprimerade av sådant, utom jag, som sitter och småmummar förnöjt varje gång en lerpöl utsätts för en extra lång kameraåkning i närbild. Efter filmen bjöd min georgiske vän Irakli mig på lite vodka – eller rättare sagt, han bjöd mig att ta med min egen vodka till hans lägenhet. Jag är ju inte den som missunnar en törstig georgier en smutt, så självklart gick jag dit (även åtföljd av vår kamrat Giovanni, en designer som, misstänker jag, har ett förflutet med Irakli. De kastar varandra lystna blickar då och då).

Åh, på tal om vodka! Det var östeuropeisk fest här för några dagar sen, och min chef och kompis MaryAnn hade gjort i ordning en stor bytta… jag vet inte vad det kallas. Punsch? En stor bytta vodka med nån sorts juice. Juice schmuice, liksom, men jag noterade vodkaflaskan som stod uppställd bredvid hinken – Stolichnaya! Ahhh… Stoli! Rysk kultur i sin vackraste skepnad. Så jag berömde förstås MaryAnn för hennes strålande val (jag menar, hon kunde ju ha köpt Smirnoff eller nåt annat mer berömt och äckligt ryskt märkte), och hon tog mig till sidan med ett finurligt leende:

”Oh Gabriel, I’ll tell you a secret! You’ll really like this… Well, since it’s the eastern European party and all, we wanted Russian Vodka. But check this out: The guy in the liquor store told us there’s a Swedish vodka that’s much better, so we just have this bottle of Stoli as a prop on the table – it’s actually Svedka Vodka in there!” Nooooooo… De blev pålurade äckel-Svedka istället för smarrig Stoli – glädjen förbyttes till ett etanolgiftigt stelt leende.

Men tillbaka till huvudspåret: Irakli förklarade för mig att alla ryssar dricker vodka på ett helt annat sätt än vad han såg hos andra västerlänningar. När vi bara ”schwoupp klunk” och häller i oss vodkan på snapsvis i ett svep, gör de annorlunda. Han visade: de tar en liten mun vodka, håller den på tungan och andas sakta in med halvöppen mun. På så sätt frigörs ”de små demonerna” i drycken och virvlar rätt upp i hjärnan – och så kan man hålla sig varm en hel rysk vinter på en flaska vodka, utan att den tar slut! På ett sätt tycker jag det låter som ett högstadietrick, där man typ ska stå uppochner medan man dricker en folköl genom en urholkad zucchini och därmed uppnå någon sorts mirakelfylla. Och eftersom min alkoholtolerans redan är, ska vi säga, begränsad, så testade jag inte det magiska tricket särskilt många gånger. Men det var ändå intressant tycker jag! Jopp jopp.

2006-01-29

hur gick det till?

Jag har skadats av Amerika. Jag har lärt mig separera och kategorisera på det mest osympatiska sätt, och jag märkte det inte ens. Så här börjar det:
Jag är ju, som läsekretsens medlemmar vet, "associate producer" på min vän Lanres nyss inspelade långfilm. Filmen handlar om en dysfunktionell familj i New Jersey (finns det nån annan sort där?), där fadern, som lämnade familjen tio år tidigare, kommer tillbaka till sin yngste sons universitetsexamensfest. Många sår rivs upp, folk sviker varandra, och allt går som det mesta går i verkliga livet. Tilläggas bör att familjen är svart - och det är här det blev krångligt.

Jag har talat mycket med Lanre om hur han planerar att försöka sälja filmen och få den distribuerad, och han menar - och jag håller med honom - att han har ett försprång mot alla andra "trasig familj"-filmer just därför att filmens familj är svart. Den här sortens berättelse handlar oftast, eller snarare alltid, i USA om vita familjer, men väldigt sällan porträtteras svarta på ett "realistiskt" (läs: mänskligt och därför ofta osympatiskt) vis. Lars von Trier sade nyss, i samband med Manderlays ankomst, att svarta skådespelare i Amerika bara får spela hjältar eller clowner, men nästan aldrig trovärdiga människor, och han har rätt.

Men betyder det att det är bra att vara för medveten om detta? För några veckor sedan, i Stockholm, berättade jag för Josie om filmen och nämnde hur vi skulle försöka hitta en köpare. Jag försökte förklara hur jag såg på saken, att det fanns ett "hål" i en filmmarknad som Lanre kunde fylla och att hans berättelse därför var annorlunda på många sätt. Hon förstod inte vad jag menade, eller, rättare sagt, hon förstod vad jag sade men inte varför jag valde att tänka så. Då viftade jag bort det och sade att jag bara var realistisk, men nu, några veckor senare, förstår jag att hon hade rätt. Jag har lärt mig tänka i kategorier, utan att riktigt märka det, för det är så man gör här. Två små saker har hänt de senaste dagarna som fick mig att tänka på det samtalet.

Först och främst: I-House ska fira "Black History Month" nästa månad, och vill därför att jag ska visa "svart" film. Jag vill inte visa "svart film", jag tycker det är förolämpande! Det finns ingen svart estetik inom film, precis som det inte finns en vit estetik, eller en kvinnlig. Det finns bara bra och dålig film. Spike Lee och Melvin Van Peebles har lika mycket att göra med varandra som João Gilberto och Eilert Pilarm! Men här menar man att jag borde visa filmer av svarta regissörer - man tycker att det är bejakande, men jag tycker det är förklenande. Jag behöver ingen särskild månad för att visa filmer av regissörer som avviker från någons föreställda norm, det gör jag så bra så hela tiden ändå. Jag påminns om hur min syster Amanda ibland bokades in på jazzkonsertkvällar för "kvinnliga musiker", och hur obehagligt det är. På I-House förstår man inte min motvilja - här tänker man på modernt amerikanskt vis: att separera är att bejaka, att lyfta upp. Bejaka schmejaka säger jag!

Sedan: i dagens gothamist länkas till en undersökning som visar etnisk tillhörighet länkad tll geografisk tillhörighet i New York.



Ehh! Av flera skäl är man besatt av sånt här kategoriserande här - men det betyder inte att det är vettigt! Jag vill inte tänka på Lanres film som att den handlar om en svart familj, jag vill bara att den ska handla om en familj! Jag har vaggats in i detta tänkande utan att märka det, men det är helt muppigt! Nu ska jag ruska om mig själv, bara visa bra filmer under Black History Month, oavsett vem som gjort dem, och äta lite mer gröt till frukost. Kram!

2006-01-28

gröt

Jag är verkligen jättesugen på lite mannagrynsgröt till frukost, men jag vet inte vad det heter på engelska. Jobbigt.

2006-01-27

terrorister schmerrorister - men jag blir ganska sugen på pannkakor!

Ett mystiskt fenomen har drabbat New York sen i höstas. Det började den 27e oktober, sent på kvällen, då flera människor började skriva in till Gothamist och anmärka på en underlig doft som tycktes spridas över stan. Nu är ju New York en veritabel odörfabrik, där ens näsa dagligen kittlas av nybakade donuts blandade med överkörda råttor, så de flesta dofter och stanker märks inte mer än vanligt, men detta var nåt nytt... Fler och fler rapporter kom in om en snabbt spridande doft av lönnsirap! Från Gothamist, den 28e oktober:

Maple Sugar Smell Mystery!



Something strange is going on-- last night the whole city smelled like maple syrup! Gothamist has gotten reports from all over Manhattan-- and we smelled the strange, sweet odor as far south as Chambers Street.





Snart började kommentarer trilla in:

"The air smells of maple syrup in the Upper West Side. Anonymous individual sources questioned at street corners around Harlem agree that for some reason it smells very sweet and syrupy. Everyone speculates that a pancake truck or maple syrup factory has caught on fire. Perhaps Gothamist can investigate? (around Columbia Uni area + Harlem area)
Posted by pastoralia, October 28, 2005 12:50 AM"

"I'm on W. 96th St. and I can smell it, too. I thought there was some food hidden in my room somewhere.
Posted by Sanjay Shirke, October 28, 2005 01:04 AM"

Doften drev sakta downtown, och fler och fler började bli oroliga...

"Same smell is pervading the Greenwich Village / NYU area -- both outdoors and in, I smelled it in my apt earlier and thought a neighbor was making french toast or something but it's clearly something bigger. Maple syrup dirty bomb???
Posted by LicGal, October 28, 2005 02:09 AM"

"The whole city smells like maple syrup and everyone knows it! Tell us why.
Posted by: Jake October 28, 2005 02:38 AM"

" I don't like it at all!! Why is the smell in so many different areas around the City. I think this is being taken too lightly!
Posted by: Erin, October 28, 2005 09:38 AM"

Ja, staden luktade verkligen som lönnsirap, och i dessa tider tog det inte lång tid förrän folk började få för sig att Al Qaida hade byggt nån sorts pannkaksbomb, och började ringa larmcentralen. Så många samtal kom in att borgmästaren snart fick gå ut med ett pressmeddelande:

"Officials from the Office of Emergency Management have been running tests all night to try to figure out just what the smell is. Air samples aren't showing anything hazardous, the source of the smell is still not clear."

Nästa dag var doften borta, lika plöstsligt som den kommit. Alla tidningar skrev om det; "Good Smell Perplexes New Yorkers", skrev t ex New York Times på sin förstasida. Men efter några dagar hade New Yorkarna noterat att de inte blivit förgiftade av doften och helt enkelt glömt bort det.

Sen hände det igen. Den 8e december, från Gothamist:

Maple Syrup Smell Attacks Again

Gothamist just got an email from someone up at Columbia who says the scent of maple syrup is attacking the olfactory nerves. She called 311, who had no clues as to what's happening. There were also reports that the city smelled like a maple tree farm during syrup season last week (November 30), and one reader suggested that the city was secretly testing chemical weapons, but just using a benign, insulin shock inducing odor. Maybe the city is denying it because of the old "smelt it, dealt it" axiom. Gothamist told our tipster that we'd try to get on the case, once we located our stack of pancakes; our tipster replied, "Yeah! The last time this happened I ate something like 5 breakfasts in 3 days. Day 3 we got bacon involved and it was INCREDIBLE."

So our question is, does the city smell of syrup where you are? Let us know your location as well - we'll try to whip up a map! And the October 27 maple syrup incident is still unsolved - we need Robert Stack on the case.


Nu blev folk galna av att inte kunna lösa detta mysterium. Från kommentarerna den 8e december:

"VERY strong in Midtown West, 45th btwn 9th & 10th"

"We smell it here at 125th and Broadway. Actually, we're suspicious of a chemical release because many volatile organic compounds have a sweet odor at first that seems chemical after your olfactory glands are full. The real detective work would be to figure out which plant or factory just had an "accidental" release. No pancakes at work here folks, it's all toxic emissions."

"I'm at Columbia and I am certainly smelling between a 4 or a 5 on the MS Index."

Men eftersom ingen kunde förklara vad som pågick började de påhittiga medborgarna här försöka lösa mysteriet själva:

"So who can diagram wind direction for today?"

"wind today has been out of the N / NW ... http://www.erh.noaa.gov/data/obhistory/KLGA.html"

Till slut började emellertid folk, som vanligt, bli förbannade...

"I smelled it very strongly at 12noon in west village st sheridan square then in the subway at 23rd street on the 1 line and later at 2pm on 103rd street and broadway. I called 311 they connected me to 911 and then three firetrucks came whithin minutes and the guys went in and out of the subway station. I think we need to demand that the government gives us an explanation. They lied about the quality of air downtown after 9/11. We have to demand accountability."

Men sedan, än en gång, försvann doften! Poff! Och efter några dagar hade vi alla än en gång lagt det bakom oss... trodde vi.

Från dagens Gothamist:

Maple Syrup Smell Returns for 2006!

According to our trusty informants at Gothamist Contribute, the maple sugar smell returned for a third time last night:








The maple syrup smell is a Canadian conspiracy to get us to buy more maple syrup!
January 27, 2006 12:31 AM

i smell it on 118th street!!
January 27, 2006 12:22 AM

The syrup smell is very strong near La Guardia as well. This is really freaking me out.
January 26, 2006 11:26 PM

cpw at 88th-check
January 26, 2006 11:06 PM

Yes, call 311. I just did, and they said they had received a few calls. No immediate help though, but a report was filed...
January 26, 2006 10:54 PM

I, too, find it ridiculous that this happens, and nothing comes of it. I don't want to be dramatic, but it's NYC for chrissakes! The country's at war, we've been attacked, and a frigging syrup smell blankets the city, and no one figures out why. I just don't get it. Why aren't city, state, and federal officials addressing this. It's the THIRD time!
January 26, 2006 10:53 PM

strong and mapley on E. 89th.
January 26, 2006 10:51 PM

Maple syrup smell: duly noted on West 84th St. WHAT IS IT??? Why always on Thursdays???
January 26, 2006 10:51 PM

Strong maple syrup smell also confirmed on West 84th St. near Central Park. Call 311 and log your location with the NY Environmental Protection Agency if you can smell it too..
January 26, 2006 10:49 PM

Smelling it in Astoria, too. I am so tired of how this keeps getting joked about, especially in the news. It truly scares the hell out of me.
January 26, 2006 10:48 PM

The maple syrup smell is back on E.97th street!
January 26, 2006 10:46 PM

Somebody PLEASE tell us the source of the smell!!!
January 26, 2006 10:45 PM

The syrup smellest is overwhelming on West 88th Street. I'm horrified, yet I'm on my way into the kitchen to retrieve some cake.
January 26, 2006 10:43 PM

We smell maple syrup on E. 92nd!
January 26, 2006 10:32 PM

The syrup smell is back on the UES too! So weird........
January 26, 2006 10:21 PM

This is probably so last year, but the maple syrup smell is back on the UWS!
January 26, 2006 10:11 PM


Vad är det som händer?? Den abolut äckligaste teorin postades för några minuter sen:

"I have found that a wet diaper has the peculiar odor of syrup. Are we sure it isn't pee we are smelling? That also could be emanating from our beloved neighbor, NJ."

New Jersey! I knew it! Newman... Fast det är ju bara en (oerhört motbjudande) teori. Vad som inte är en teori dock, utan ett högst anmärkningsvärt faktum, är att alla de tre dagar som detta skett på har varit torsdagar! Doften kommer alltid på en torsdag - vad är detta?? Torsdag är ju visserligen pannkaksdagen, men ändå. Ingen kan förklara, ingen förstår - rapporteras detta i svenska medier? Hör ni vår ängslan? Bryr ni er om våra smarriga oförklarliga dofter alls?

Oh well... nu ska jag iväg och klippa film. Smaklig spis!

2006-01-18

Japp japp!

Jahapp, så är man tillbaka i New York igen... jag fick sällskap av lite isregn som inte åkt härifrån än, så jag håller mig inomhus så mycket jag kan. Därmed finns heller inte mycket att rapportera; jag ska skriva upp mig på en filmteorikurs på ett annat universitet den här terminen, för att stimulera min stackars hjärna lite; och jag ska ha produktionskurs med Boys Don't Cry och Happiness-producenten. Det ska nog bli sköj. Jag ska (precis som alla andra studenter) försöka visa mig extra klok och vacker så att den stackars kvinnan vill ge mig massa pengar för att äntligen göra mitt stora, ryska epos!

Den där filmteorikursen, förresten, heter nåt i stil med "Antonioni, Wong Kar-Wai and the relation between space and tempo" eller nåt sånt. Okej för att Antonioni är det snarkigaste som kommit ur Italien sen [infoga lustig italiensk kulturreferens här, jag har ingen aning], men det är ändå kul att det finns så specifika kurser i det här landet! Jag är ju van vid att läsa kurser som heter "filmhistoria 1", men här heter de "Eisenstein's new objective realism as suggested in late Spring, 1926, as seen by Rohmer". Med andra ord: kanske snark, men kanske wee! OK, antagligen snark...


Annars inte mycket, skyskraporna är kvar och Harlem luktar som vanligt. Så snart det slutar regna ska jag ge mig ut på stan och hitta nåt roligt att skriva om!

Puss puss.