"Det kommer krasa lite nu... NÄR KÄKBENET GÅR SÖNDER!"

Okej, okej - jag vet att jag sade att jag inte skulle skriva när jag väl var i Stockholm, men jag har upplevt någonting så obehagligt idag så jag tror jag måste skriva av mig. Såhär: idag drog jag ut min visdomstand! "Jaha", tänker läsaren, "big deal, det har väl alla gjort". (Nu vill jag bara lägga in här att självklart har inte alla gjort det - och det ska de vara tacksamma för - men jag ville mest komma åt en lätt blaséartad attityd här. Nåväl.) Anyway, visdomstand schmisdomstand - detta var inget vanligt ingrepp! Tillåt mig förklara med en enkel illustration, gjord i MS-Paint:

Bilden föreställer förstås mig, men viktigare: tanden, hädanefter kallad Antikrist. Grejen är, att vanligtvis så växer en visdomstand rakt upp, eller rakt ner - precis som resten av tänderna. Antikrist var dock ingen vanlig visdomstand. Åh nej, hon växte fullständigt horisontellt! (se figur 1.2 för förstoring:)
Som synes av illustrationen gick det alltså inte att dra ut tanden på vanligt vis, eftersom nästa tand låg i vägen! Eller nu när jag tittar så framgår ju det egentligen inte alls - damn you, MS-Paint! - men om ni föreställer er att Antikrist var mycket mycket större och att det inte fanns nåt utrymme omkring henne så förstår ni. Hon var helt enkelt helt fastklämd mellan käkbenet och nästa "vanliga" tand, som hon hänsynslöst tryckte inåt mot käkens mitt år efter år, och hennes "uppåt" (som i att dra den uppåt ut ur roten) var liksom rakt åt höger in i nästa tand.

Så vad göra? Jo det ska jag säga: de bestämde sig för att, eftersom de inte kunde dra ut den, så skulle de såga den i bitar innan de drog ut spillrorna!! Detta medan den fortfarande satt fast i mig! Så de täckte hela mitt ansikte med en grön plastsäck (typ), för att förhindra att jag blev täckt av det omkringsprutande blodet, så jag kunde inte se nånting. Det fanns bara ett hål för munnen, så jag låg där i min dentala burqa (ooh!) och tvingades höra dessa två härliga kommentarer:

(Doktorn till sköterskan, medan de sågar min tand i bitar med borrsågen): "Hmm... den börjar bli riktigt slö, den här! Hör du det?" [BZZZZZRRRUÄÄÄÄÄÄÄÄ lät den samtidigt].
(Sköterskan [entusiastiskt]): "Jaaa-a!"
(Doktorn): "Den måste vi byta sen!"

Mmm. Och så nästa pärla:

(Doktorn, till mig): "Nu ska jag bara bryta av tanden här... den sitter ju i käken, så det kan nog knaka en hel del." Sedan lät det "KNAAAAK KRRRRAAS!", som när ett träd faller, och den gröna plastsäcken blev lätt fuktad av mina skräckslagna tårar.

Japp. Så höll det på i 80 minuter, medan Antikrist sågades sönder i mindre och mindre bitar, som sedan bröts av och drogs ut. Sedan sydde de ihop min mun (ja! De sydde! På insidan! Jag har stygn inne i kinden!), och nu sitter jag här och har så ont! Och det värsta är att de sade att den riktigt jobbiga smärtan inte kommer förrän dag två och framför allt dag tre. Uuuuu! Det gör ju så ont redan nu! Mitt käkben är traumatiserat! Jag blöder som en leprasjuk fortfarande, nio timmar efter ingreppet! Jag måste sova sittande inatt sade sjukvårdsupplysningen (självklart ringde jag sjukvårdsupplysningen då det fortfarande blödde efter sju timmar - jag ringer dem om min mage kurrar ovanligt högt eller min hals känns lite raspig), de sade att jag måste sova sittande för annars kan blodet rinna ner i mig... och det är tydligen dåligt.

Jaha. Så nu vet du allt det här. Du önskar säkert att du aldrig hade läst det - men nu har du det, och det sitter fast i dina hjärnceller för evigt! Förlåt. Skänk mig en tanke när jag sitter och sover - och notera att jag är i Stockholm tills mitten av Augusti ungefär! Så det finns gott om tid att ta en stratosfaropramen eller sju under sommarnatten! När jag har läkt, alltså.