2007-06-05

el casa del milky, del 1

"Please don't leave your garbage in front of the mailboxes or the Postal Service will refuse to deliver mail to our building!" stod det på lappen i min brevlåda. Min första post i min nya brevlåda: #5F på 557 västra 148e gatan, Washington Heights, NYC, Oh yeah! Jag har flyttat från studenthemmets ack så trygga verklighet på de trädkantade gatorna i Morningside Heights upp till den ack så otrygga (nej då mamma, inte oroa dig!) verkligheten på de crackkantade gatorna i Wurshington Heights, in i Iras lägenhet, då hans bror just lämnat staden för att gifta sig i Philly. Oh man... Efter tre år i I-House blev jag till slut utslä... öh... jag menar, valde jag äntligen att växa upp, flytta ut och bli en RIKTIG newyorker.

Nu har jag ett riktigt kök! En kyl! En ugn! Ett eget (nåja) badrum! Parkettgolv överallt! Ett stort vardagsrum med videoprojektor - awooo! Vi sitter och kollar på DVD som blastar upp på hela vardagsrumsväggen - och snart ska vi köpa ny duk från chasiderna på B&H. Jag flyttade in i slutet av maj, när Ira reste till Grekland. De senaste tre veckorna har jag rått om hans djur - vi kommer till dem i en senare post - och druckit hans öl. Nu står det ny öl i kylen. Den är vår.

Vårt hus är, precis som området, mest befolkat av dominikaner och puertoricaner. De spelar salsa ASHÖGT ända in i natten och står och dansar på trottoarerna - seriöst. Om det låter charmigt får man balansera det hela genom att påminna sig om att det slängs sopor i husets korridorer, bara utspridda på golvet som om det vore normalt; att jag igår möttes av en tjock tacospya i hissen; och att jag varje kväll hör frasen "I'ma fuck you up, essay", eller en färggrann variation av den, typ sexton gånger. Toto... we're not in Kansas anymore.


Jag ska de närmaste dagarna försöka ge en lite mer detaljerad bild av hur livet här ter sig. Nästa kapitel: djuren. Jag hatar dem. Men mer om det sen. Nu ska jag väcka Ira som däckat på soffan efter en kombination av lång flygresa - europeisk tidzonstillvänjning - ett välkomstglas grekisk Roki, som fick bröstet att brinna. For real, son.

2 kommentarer:

Anonym sa...

kul att höra av dig igen kompis, när skulle du koma hem?
Joh

Anonym sa...

Heter d "Roki" i staterna? Här heter d "Raki"... Anyways, Kul att du oxå valt att växa upp, ja har prexis flyttat hem till Sthlm (bor iofs i min ryggsäck...). Har du tv nu oxå? Kom hem snart å sluta spamma mig me skype-skräp; ja har ingen lina just nu.