grönsaksbrist och pandaspö

Skörbjugg, det var väl det piraterna fick när de bara hade torra skorpor att kalasa på och inte tillräckligt med... öhhh... rovor? Det är i alla fall dit jag är på väg; den enda logiska slutsatsen jag kan dra är att tyskar inte tycker om mat. Öl, ja, det älskar de, men mat - knappast. Gjorde de det skulle man kunna köpa grönsaker - alltså mer än typ dammiga tomater - i mataffärer, men noooo, där finnes som sagt bara glasstårta och rulltobak. EN "riktig" affär har vi hittat, som beskrevs som ett matpalats av en urinvånare, och jag kan typ köpa bättre och färskare käk på dunkin' donuts hemma...

Lägg därtill att de alla har fått för sig att Jesus vill att man ska svälta på söndagar, eftersom ALLA mataffärer är stängda då! Alla? Nej, en liten mataffär, som befolkas av envetna tyskar, vägrar att ge upp. De fortsätter envist att göra motstånd! Tyvärr leder detta till ett intressant sovjetiskt kösystem, där man måste köa i flera minuter för att bli insläppt i butiken! Inte så att det kringlar sig en kö runt kvarteret, utan det står bara en biffig vakt och bestämmer när man får gå in genom dörren, som vore det en nattklubb och inte en osedvanligt rutten konsumkopia!

Bättre är det då som sagt med nattlivet. Barerna stänger inte förrän man vill gå hem, och för första gången i mitt liv har jag lite riktig Cheers-känsla, eftersom jag har blivit kompis med Clotilde, den franska bartendern på Schokoladen, vår favoritbar. Vi ska för övrigt gå på skattjakt efter ofruset kött imorrn eftersom hon ska komma på middag sen. Alla borde vara vänner med bartendern på sin favoritbar, det är det bästa! Och Schokoladen är så fint - jag tror just barerna är det enda som Berlin kan bitchslappa New York i ansiktet med, men det är en hård bitchslap.

För övrigt fick min pandafixation vatten på sin kvarn då vi smög in på en lägenhetsfest på andra sidan gatan i helgen. Lägenhetsinnehavaren visade sig vara jättetrevlig, och från taket hängde den första riktiga piñata jag sett i mitt liv! Och den var pandaformad - whoo! Jag fick snurra runt i cirklar med ögonbindel, med massa okända tyskar runt mig, och försöka spöa pandan med en käpp, men jag lyckades liksom knuffa till den på nåt sätt istället och den åkte upp i taket, fick lite extrafart tillbaka av vår vän gravitationen och spöade upp mig istället med en jätteknuff! Aaaaas... Men till slut fick en liten japan omkull den, och vi slet alla hungrigt upp dess lekamen och njöt av innanmätet.


Samtidigt stod en tjej från kalifornien i ett hörn med en elgitarr och sjöng "panda panda amanda panda amanda panda i'm sorry it's over panda panda decay decay decay" - och det läskiga var att det inte var en improviserad låt, hon hade noter och textblad framför sig...

Imorrn ska vi hälsa på en trevlig fransos som har ett galleri i Kreuzberg. Mer om det sen. Adjö!