seriöst...

Jag har aldrig varit hemma så mycket som nu - och har (förhoppningsvis) aldrig varit så tråkig som nu heller. Jag har knappt lämnat i-house den senaste veckan utom för att gå och klippa, och så den lilla Brooklynutflykten i lördags förstås. Annars sitter jag bara här och blippar fram och tillbaka mellan olika bloggar i en naiv förhoppning om att någon annan, någonstans, ska ha gjort nåt spektakulärt som ska förgylla min lilla stund (fat chance). Det är onekligen lite muppigt att jag och Carmen nästan bara har gemensamma vänner här, för om jag kommer på humör att göra nåt skoj så får de oundvikligen dåligt samvete av att göra det där skojiga med mig (utom Ira, han är en klippa, men tyvärr en väldigt trött klippa), och så blir det inget. Och de där gångerna jag kommer på humör att göra nåt skoj är inte så vanliga eftersom det är så mycket sorg i luften här, så det var snarare... öh... den där gången.

Då blir det som det blir: poster om kylskåp. En hel post om ett kylskåp - som ett Seinfeldavsnitt fast utan humorn. Jag ger mig själv en örfil - kaSLAP! - och ser fram emot att jag flyttar imorgon! Det kommer bli spännande - nya vänner och fiender! Och inga fler kylskåpsposter.