now with bouncin' boob technology

Håhåjaja... jag är så måttlöst trött idag - sedan i onsdags spelar Dominique in en kortfilm här i Stockholm, och jag regiassisterar på den (för övrigt jobbar två andra trogna läsekretsmedlemmar på den också: Morgan producerar och Ippi gör ljudet). Det är riktigt långa dagar - som alltid på filminspelningar - men idag var jag tvungen att jobba på Pub och fick alltså dagen "ledig". De andra fick kliva upp vid femsnåret imorse, och blir inte klara förrän vid midnatt inatt... poor bastards. Men ändå är det nånting med ett filmset; det är svettigt och tungt och stressigt och jobbigt och grinigt och pressat - men när tagningen klappas igång: "10.2 take three!" - klack! - så pirrar det alltid i min mage. Det är ett sånt behagligt gift, filmsetet! Dominiques set är ju också särdeles franskt (om man ska vara petnoga är det schweiziskt, men potejto potahto liksom), i och med att hon, fotografen och kameraassistenten alla talar franska, så det känns lite mer exotiskt än vanligt. De röker ockå - hela tiden - så fotografen Claude står lutad över sin kamera med en cigg dinglandes i mungipan, mumlandes något om "le decoupage". Då och då får han plötsliga vredesutbrott och skriker "merde! merde!" och stormar ut ur rummet (okej, det har bara hänt två gånger), och jag känner som att jag är med i en Godardfilm från '62.

Annars inte mycket... det har mest varit filmen den senaste tiden. Åh, jag kan berätta om en rolig kund på Pub förra veckan! (Ja, jag har några dagar i butiken denna sommar - det är vad som betalar biljetten hem igen.) Det kom fram en man i trettioårsåldern till mig när jag stod i kassadisken, som upprört sade "Jag köpte ett spel här förra veckan, och jag fick inte med nån bok!"
"Nähä", sade jag lite förvirrat, "öh... vilken bok?"
"Boken som ska vara i lådan som säger hur man ska göra! Jag fick bara ett litet häfte på ett par sidor! Hur ska jag veta hur man ska göra??"
"Aha", sade jag, "du fick ingen manual med dig. Den kanske fortfarande ligger här bak", (vi tömmer våra spel och har innehållen - skivorna och manualerna - bakom kassan), "vilket spel var det?"
"Det här!", svarade han och lade plötsligt fram en låda på disken framför mig. På den var det en tecknad tjej med jättebröst, och så stod det LULA 3-D på paketet. Under titeln stod det "with NEW bouncin' boob technology". Ooo-kay... Kunden öppnade lådan och slet ut manualen:
"Det finns bara det här häftet - hur ska man veta hur man ska göra?"
"Ehh", sade jag, "det där är ju manualen. Det är den som säger hur man spelar och installerar spelet och så."
"Jaja, men hur ska man veta HUR man ska göra? Nu är jag fast i San Francisco, och han maffiakillen vill ha massa pengar för att ge mig tillbaka min bil, men jag är ju ingen miljonär liksom, jag har inga pengar att ge honom!" [OBS: Ja, han sade verkligen såhär - och han var allvarlig.] "Jag har ingen bil, jag kan inte gå nånstans! Vad menar du att jag ska göra?!"
"M... öh... heh?", svarade jag.
"Jag måste ha boken som säger hur man ska göra! Jag är fast i San Francisco, det är inte roligt alltså. De har ju tagit min bil! Jag behöver en bok som säger hur man ska göra där."
"Ho hum... nån sån fusk-bok har jag tyvärr inte, sir", svarade jag (okej, jag sa inte "sir"). "Ni får nog söka på internet efter lösningen".
"Ja-HA!", svarade han, fortfarande lite sur. Alltså, han var aldrig sur på mig, uppenbarligen bara sur på att han satt fast i Kalifornien utan pengar. I sitt porrspel. "Men när får du in den boken då?"
"Nej det får jag aldrig, vi säljer inte fuskböcker! Osis, Cheatie McCheaterson!" (Okej, jag sa inte "Cheatie McCheaterson".)
"Nä-HÄ!", svarade han och vände på klacken och gick iväg - antagligen hem för att åter ge sig i kast med den intellektuella utmaning som är LULA 3-D...

Jopp jopp. Det var det. Hum hum. Ööööhmmmm... var är min macka?