Watch out for the BURNING LAV--KSSSSCCHHH!! ARRGHH!!

Oufff! Först vill jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på så länge - jag har helt enkelt haft ganska fullt upp; främst med ett nytt manus, vilket har gjort att jag liksom varit "slutskriven" på kvällarna och inte orkat kladda ner den utlovade redogörelsen från förra hippiehelgen. Den känns ju lite avlägsen nu, men jag ska i alla fall ge ett snabbt smakprov av den. Men innan dess vill jag go Andrea och ge lite filmtips: jag hade nämligen tur nog att få se både Martin Scorseses nya film The Departed och Michel Gondry's The Science of Sleep i dagarna (och förmånen att träffa Msr. Gondry igår - en mycket sympatisk man). För en gångs skull var det två riktigt bra filmer! Scorseses nya är hans bästa på länge länge, en riktigt tight och spännande thriller med Leonardo DiCaprio, Matt Damon (de två första dök upp på visningen och gjorde konstiga röster), Marky Mark och Jack Nicholson (jag tror att det var han de förstnämnda försökte härma) . Hur som helst, en snygg och bra film - versionen vi såg var inte helt färdig, eftertexterna var inte satta och den slutliga färgkorrigeringen inte klar, men det kändes bara tufft att se en Scorsesefilm som ett work in progress...

Sedan: The Science of Sleep! Oj oj uj, vad bra jag tyckte om den! Nåt sånt har jag väntat länge på att se - miltals bättre än den trevliga men överskattade Eternal Sunshine of the Spotless Mind, den här filmen var slående vacker, lagom nedstämd, fullständigt anarkistisk och bisarr, oerhört välspelad (Charlotte Gainsbourg... purrrr purrr) och full av vansinniga stop-motionsekvenser inspelade på super-8mm! När den kommer till Sverige (eller var du än läser detta) ska ni inte tveka en sekund utan genast gå och se den! The Departed kan ni få tveka om i några minuter, sen ska ni se den ändå, men The Science of Sleep ska ni ge fan i att tveka om alls!

Det var filmbiten det. Nu över till I-House-ledarskapshelgen jag skickades på förra veckan. Okej, så grejen är ju att jag jobbar här (med cinemateket, som ni vet), liksom många andra av de som bor här - de sköter olika "klubbar" och evenemang och har stödgrupper and whatnot. Så vi skickades upp - ungefär 60 pers - till nån gammal indiansjö som hette typ Lake Takawahakelaka kanske två timmars skumpig gul skolbussresa upstate. Där inkvarterades vi i små kojor och hade möten i ett stort hus, möten som alltid utmynnade i att vi skrev ord som "tolerance", "leadership", och "listening" på gigantiska post-it-lappar - precis som jag hade förutspått. Sedan skickades vi ut på "PROJECT ADVENTURE".

Project Adventure bestod i att vi delades in i mindre grupper på kanske 7-8 pers, som alla fick en ledare från lägret, alltså nån som jobbade för den här indianbyn. Ledaren ledde oss in i skogen, där vi skulle göra diverse "team building activities". Det gick till såhär:

EXT. FOREST AREA - DAY
The forest is damp and full of mosquitos. In a clearing, a group of people are standing in a circle. A YOUNG WOMAN (25) appears to be the leader of sorts, as she is instructing the rest of the group about what to do.

LEADER
So, you guys, do you see those ROCKS?

GROUP
Uhm... yes?

LEADER
Well, what I need is for YOU GUYS to make a path ACROSS THE ROCKS...

The leader points to a series of rocks - or rather, pebbles, not much bigger than a household turtle - which are about two feet apart. The group does not seem to find the task especially daunting.

GROUP
...O-kay..?

LEADER
Well, here's the thing... you might think it seems EASY... but I can tell you that between those rocks there flows MOLTEN LAVA! OOH!

GROUP
Uhm... what? There's only grass and lea--

LEADER
MOLTEN LAVA! And if you fall in, YOU DIE! Now you have to use TEAMWORK to figure out HOW TO SURVIVE!!!

GROUP
Eh, ok.

The group of young peole then proceed to put a long plank, which is lying conspicuously right in front of the rocks, across them, thus forming a bridge of sorts. They then walk over it to the other side.

LEADER
ALL RIGHT! You all SURVIVED the LAVA! Great job you guys!

The REST OF THE GROUP
Ehhh... what??

GABRIEL
YAY! We survived the lava, guys!

Och så fortsatte det. Vi togs till olika "stationer" på Project Adventure, och det var som en töntig nöjespark för barn med specialbehov. Som den utmaning som bestod i att "ta sig igenom ett däck som hänger från ett träd". Så man fick klättra igenom det. Ooh! Ooh! Men det fanns "hungriga valar" i vattnet under, så RAMLA INTE! AAAA! Tyvärr var vi inte berusade medan detta pågick. Efter ett tag frågade jag försiktigt vår team leader: "So... I'm just curious, are we more or less the oldest group of people who do this thing?"

"Err... Well, yeah, you can say that.", svarade hon.

"So how old are usually the people who do this?", frågade jag.

"Weeeelll.... I'd say it's primarily used for... eight to nine-year-olds."

YEAH! Vi hade skickats ut på en äventyrsbana för feta amerikanska ungar! Så snart detta blev uttalat hade jag, förstås, SÅ ROLIGT! Det finns inget bättre än att få bete sig som ett litet barna-as på ett nöjesfält. Hungriga valar? Absolut! Fiendesoldater som försöker jaga oss, så vi måste ligga ned i gräset? Alla gånger! Jag ägde den där banan!

Jaa... sedan gick vi hem, och så gjorde de en lägereld och plockade fram sånghäftena. Men två sånger innan de hunnit fram till Kumbayah tog jag och min chef det mycket kloka beslutet att smuggla på oss några nävar ölflaskor. Sedan smög vi ned till vattnet och satt för oss själva och smuttade Coronas tills vi var tätt inne i dimman, medan Kumbayah stilla klingade över slätterna nånstans långt borta...