sedan gick det utför, och ända in på nittiotalet (alltså "vårt" nittiotal) kallades huvudgatan myrtle avenue för "murder avenue" (tjo...ho...), men sen dess har det svängt uppför igen, och tydligen har till och med den ökända bordellen några hus ner på vår nya gata stängts av polisen, vilket tydligen har bidragit till lugnet (vilket f.ö. har hänt på vår gata i harlem också, sedan polisen stängde methlabbet här förra sommaren. det är så tyst nu!).
anyway, vi flyttar in i en tvåa högst upp i en brownstone från 1850-talet om några veckor. köket har skylight (alltså fönster i taket, eftersom vi är högst upp!), sovrummen är så små som man kan förvänta sig när vi betalar så relativt lite som vi gör, och vår hyresvärd - en mycket trevlig kvinna i femtioårsåldern - skriver blueslåtar på dagarna medan hennes gamla mamma odlar vindruvor i trädgården och gör eget vin ("vi måste ha fest och dricka mitt viiiin!", sade hon entusiastiskt idag efter att vi skrivit på kontraktet, "och ni får gå ut i trädgården när ni vill och plocka druvor själva" (trädgården ligger alltså på baksidan och nås enbart genom hennes lägenhet). förutom bluesdamen och vinpimplarmamman flyttar snart en kock och hans flickvän in i lägenheten under oss, och därmed är huset fullt.
eftersom vi inte har flyttat in ännu har jag inte hunnt fota, men delar med mig av några bilder av huset som jag hittade på nätet (det finns hela diskussionstrådar om vårt hus om man googlar det, eftersom huset är så stort och tufft och tydligen av visst historiskt värde!):
så här ser det ut i hallen när man kommer in (i själva huset alltså, inte i vår lägenhet). kolla trädetaljerna! sweeeeet...
vårt vardagsrum. vi ska kniva upp heltäckningsmattan på måndag, då det tydligen gömmer sig ett vackert mörkbrunt trägolv där under!
alltså, det är värt att poängtera: clinton hill - grymt snyggt som det är - är icke ett park slope eller fort greene precis. (för läsaren som inte hängde med: park slope och fort greene är närliggande områden i brooklyn där lägenheterna kostar ca en fantastiljon dollars / kvadratmeter och alla de tuffaste och finaste barerna och restaurangerna ligger). som referens för josie, morgan och gustav: det är icke tillnärmelsevis lika charmigt som det område där jenn och KK bodde, t ex. men det är nära! jag kan traska dit på en tio minuter! och jag betalar bara hälften av vad de gör, så det är en ok kompromiss. men jag säger det bara så att den käre läsaren icke föreställer sig lyxbohembrooklynkvarteren här - det är mer hiphopmord och ghettokinarestauranger och sånt... ja, som i harlem ungefär! men mycket mycket närmre allt roligt och de flesta av mina kompisar.
in other news så har jag också fått jobb som "development associate" och "producer's assistant" på ett litet produktionsbolag i brooklyn! det är mycket brooklyn nu! jag börjar på måndag och vet icke så mycket mer än att vi har sisådär fem långfilmer under utveckling och att jag ska... tja, assistera chefen/producenten i utvecklingen av dem alla. de flesta av dem är dokumentärer - hennes förra film gick på bio i nästan två månader här i NY förra året (vilket är en EVIGHET här) och kallades "one of the ten best films of the year" av A.O. Scott på new york times, en av landets filmkritiknestorer (och en av mina favoriter), så hon verkar pyssla med spännande projekt. än bättre är att det typ är henne och... jag. det är vi två, det är företaget det ("litet produktionsbolag" var ordet). så jag är i stormens öga, kan man säga! alltså, självklart anställer hon -vi!- många människor för alla de olika projekten, men de är ju just projektanställda. jag tror jag kommer lära mig GRYMT mycket av att jobba för henne. hon verkar för övrigt supertrevlig - min anställningsintervju urartade snabbt till att handla om vilket av eric dolphys (en saxofonist och flöjtist som vi båda - till varandras förtjusning - diggar hårt) sextiotalsalbum som är bäst (vi bestämde oss för "out to lunch"). om man gillar dolphy måste man vara en bra chef, det är min teori. f.ö så låter hon mig fortsätta vara lärare på NYFA också - mitt schema för henne kommer konstrueras så att jag kan fortsätta ha mina 10-15 timmar i skolan per vecka. SWEEEET...
vårt kontor ligger nere vid vattnet - alltså PRECIS vid vattnet, vår byggnad är allra närmst det - mellan brooklyn bridge och manhattan bridge, i DUMBO-området. från fönstret - längst upp i huset, ett gigantiskt warehouse - ser man bara east river alldeles under/framför sig, och sedan brooklynbron sträcka sig ut och så manhattan precis på andra sidan. helt sanslöst snyggt. och det tar mig bara tio-femton minuter dit hemifrån! fem minuters tunnelbanefärd och så korta promenader till och från stationen på vardera sida. ahhh!
well, mer om allt detta ska följa. jag var bara på gott humör och ville dela med mig! later skaters.
9 kommentarer:
EEEEEEEEEEEEHHHHH. Alltså vad är grejen med huset? Det verkar ju helt sanslöst bra! Nog för att ditt hus på 148e har sina charmanta egenheter, men - "ett lyft" verkar ju som årets stora underdrift. Vänta bara tills du går ut i tantens trädgård och finner de tre senaste mördade makarna under vinrankorna...
Och, jag måste be om ett förtydligande: när du säger "tvåa" så menar du en "two-bedroom apartment", ja? Det skulle ju, i svenska termer, klassas som en trea.
Är det din google-noja som förhindrar dig att skriva namnet på bolaget och namnet på den av A.O Scott hyllade filmen? Kom igen, kan du inte skriva på rövarspråket eller nåt?
ja precis, i sverige skulle det heta en trea. alltså, bilderna är ju sådär proffs-snygga som får allt att se så bra ut som det bara går (fast det ÄR bra ändå!), och grejen med huset - förutom att det är byggt ovanpå en gammal indiansk begravningsplats - är väl mest att våra sovrum (och, tror jag, hela lägenheten) är lite mindre än det jag har nu, och framför allt att sovrummen ligger vägg i vägg! blargh. jag gillar INTE vägg i vägg - MEN, jag har sett många lägenheter nu, och av alla kompromisser man måste göra för att få ner det till min prisnivå så är vägg-i-vägg-grejen definitivt den mest acceptabla.
och jag har aldrig lärt mig rövarspråket! vad är grejen med det; man lägger typ till boffa, kloffa, uffa i slutet på alla ord? vauffa äruffa grejenuffa meuffa detuffa?
momanon lolägoggeror totiloll etott o ochoch enon totiloll kokononsosononanontot, vovälol?
okej, det är ganska jobbigt, men det är ju inte som att du måste skriva ett helt inlägg på rövarspråket. namn på personer och bolag räcker.
Alltså, man måste ju alltid bo vägg i vägg med NÅN. Om man inte bor i en stuga. Har du tittat på många stugor i New York...?
jojo, momenon dodetot äroruff ofofftatoffst enon forurämuringu! nej, nu blev det japanska på slutet istället...
"But ooooooh, aaaaah, det händer ingentiing här i världens bästa stad där jag går på maskerader och jobbar med nya saker och bor på nya ställen i landet som precis har haft det mest omskrivna valet i sin historia. Buuhuuu.. *snyft*"
Dr JC prescribes a "Harden the fuck up"-tissue.
Mhm..
och du har tydligen haft besök av nån kompis och fått fett med beröm för era kostymer m.m m.m men nej nej den här bloggen verkar ju död, jag ska byta startsida
Maja håller med ovanstående talare. Fast jag har ju inte haft den som startsida iofs. Men död är den definitivt. Dööööööd....
come on! breathe, god dammit!
Skicka en kommentar