Jag hjärta NY!

Jag vet att jag inte skrivit på länge - jag kom ju tillbaka för en halv vecka sen, och det har varit massa stök som det ju är när man gör det, uppackning och dammsugning och grejs och mojs. Snart kommer en riktig post. Men först måste jag bara ha lite freeflow, jag kan inte hjälpa det, det kommer nu... rrr...rraaaAAHH! Jag älskar den här staden! Jag älskar den så mycket, och jag påminns alltid varför av olika orsaker. Idag påmindes jag av det genom det mest otippade sättet, något som borde varit mycket tråkigt: vår borgmästares State of the City-address från igår. Det var så rockigt! Ja, rockigt. Just det.

Först och främst: borgmästare. Självklart ska en stad ha en borgmästare. "Borgarråd", vad är det? Borgmästare heter det! Det vet alla, det har man lärt sig från Kalle Anka-pocketar och sånt ska respekteras. Vår borgmästare, Mayor Mike, Michael Bloomberg, är grym, riktigt grym. Han är progressiv, smart, initiativrik och kort. Jag gillar korta borgmästare, det ser finare ut så. Igår höll han alltså sitt State of the City-address, alltså det årliga tal där han talar till staden och, tja, presenterar läget helt enkelt. En mycket bra idé överlag tycker jag, men föreställ er en sån grej i Stockholm, hur tråkigt det skulle bli. Lite powerpoint-presentationer och fackliga representanter. Snarrk. Här glider Mayor Mike in till ett stort marschband från Brooklyn som lirar Gnarls Barkley's "Crazy" medan några cheerleaders står och gör nån obegriplig och ful dans, samtidigt som borgmästaren traskar framåt och skakar hand med skäggiga rabbiner och militärer på vägen - det är liksom show, fluff, politik, nånting ur Gudfadern, allt på en gång! Jag älskar det!

Sen presenterar han Wesley Autrey - "the Harlem Superhero", killen som hoppade ner framför ett tunnelbanetåg för några veckor sen och räddade en snubbe (en filmstudent i min ålder, det hände vid min tunnelbanestation här faktiskt) som fått ett anfall och ramlat på spåret: han tryckte ner snubben och sig själv på spåret medan tåget rumlade in över dem (de överlevde båda). Självklart blev alla här i staden helt ga-ga över detta, tidningarna skrev om det i en vecka, Donald Trump gav Wesley 10 000 dollars och alla ville surfa på hans goda namn, det var en cirkus. Självklart ska Mayor Mike ha med honom på scen, och självklart ska Wesley göra point-outs och slänga kyssar till publiken! Det är en helt annan sorts politik, det är bisarrt, det är ändå på riktigt, det är underbart. Så här ska det vara. Jag har aldrig varit i en stad där det talas så mycket politik, där folk är så genuint engagerade i lokalpolitik som här - och jag är övertygad om att det beror på denna ledar-stylee. Titta i alla fall på de första fem minuterna, om inte annat så bara för hur bandet svänger - verkligen står och öser och svänger - medan Brooklyns stadsdelspresident Marty Markowitz - vilket namn! - hypar Brooklyn, smådissar stadens andra fyra boroughs (Manhattan, Bronx, Queens och Staten Island), och sen presenterar Mayor Mike som tackar genom att säga "fuggedabaaaaudit") här . Okej, jag vet att ni inte kommer att titta, varför skulle ni, men jag lägger upp det ändå. Jag kan inte sätta fingret på det, men det gör mig så nöjd på nåt sätt. Bara här.