"Du tittade på mina gyllene glasögon och skapade en ljusreflex som blev en laser och nu är de pulvriserade! Betala! Betala!"

I förrgår var jag på väg hem från den muppiga inspelningen jag jobbar på… det är en andraårsavgångsfilm, och jag är andre regiassistent. Inspelningen är fullständigt oorganiserad, vi börjar ofta dagarna utan att ha skådespelare till scener vi ska filma senare samma dag, vi saknar alltid inspelningsplatser etc. Det är tjafs och krafs, och regissören slänger sina pengar i sjön.

Men i alla fall: jag var på väg hem, i mörkret och regnet, och skulle precis gå ner i tunnelbanan, när en snubbe liksom hoppar ut framför mig och låtsas tappa balansen! Det var liksom jag som promenerade i lugnt tempo, han väntade uppenbarligen bakom ett hörn, och när jag kom så bara ”Oupp!”, och så slängde han nåt på marken! Jag sa ”ehh, sorry”, och fortsatte gå. Tio meter sprang han ifatt mig, och höll fram ett par totalhavererade glasögon! ”Titta!”, sa han, ”du pajade mina glasögon!”.
Den här killen var ett sådant oerhört crackhead så ni kan inte förstå: han pratade som den där slowmotioneffekten i filmer när nån kastar sig framför en kula och bara ”nooooooooooo” jättelångsamt, fast hans röst lät så i normaltempo. Och glasögonen var typ slimmade coola designerbågar, fast fullständigt totalkraschade! Jag tror de måste ha blivit överkörda av en lastbil flera gånger! Så det var alltså alldeles uppenbart att han hade hittat dem i rännstenen och försökte blåsa mig. Så jag sade ”eh, va, knappast”, och han sa ”ööööhjoooOOOO! Mina brillor! Du bara SPRANG in i mig så jag tappade balansen!”. Jag sa ”osis”, och gick ner i tunnelbanan.

Nu det roliga: jag berättade detta för ljudteknikern nästa dag, och han sade: ”vänta… en jättelång smal svart kille utan tänder?”… ”Just!”, sade jag! Det visade sig att Crackhead hade försökt samma sak med honom förra året (!)… två gånger… samma dag! På riktigt! Det är hans grej – att visa ett par glasögon som blivit förintade i ett atombombskrig och försöka få nån stackare att bara ”nejmenOJ, här har du genast tusen dollar till ett NYTT par designerbågar”…Ja ja.

Avslutningsvis: Dimebag! Dimebag! Dimebag R.I.P.! Först ODB och nu detta... supermuppigt.