sova med fiskarna

Värmeböljan fortsätter – igår var det 33 grader i skuggan här, något som fick oss att smälla ihop en korg och bege oss till Central Parks sydligare delar för att picknicka och sova i parken. Skink-senap-och-ostmackor med hemlagad ”lemonad” och iskall äppelcider på en filt i parken i sådan hetta är nog det bästa (cue sentimental music). Fem svettiga timmar senare firade jag hettan genom att klippa av det mesta av mitt hår – apskönt – och chillade lite hemma. Sedan blev det sköj. Vid midnatt begav vi oss ned till Fulton Fish Market, världens äldsta fiskmarknad.

strax innan soluppgången



Den ligger längst ner på Manhattans sydspets, vid South Street Seaport, och består av ca trehundra gigantiska män som släpar nyfångad fisk. Marknaden, som har funnits i över 180 år, ska stänga om några veckor för att flytta upp till Bronx, så att de kan försöka bli av med fiskstanken som under årtionden impregnerat gatstenarna och göra kvarteret lite mer ”turistvänligt” (och tro mig, det stinker verkligen av all sorts fisk där nere). De stackars arbetarna tvingas därmed flytta från denna vackra plats, där de arbetar utomhus och får se Brooklynbron i soluppgången, till de nya inomhuslokalerna i Bronx. Pff!


Brooklynbron i bakgrunden

Carmen regisserar en dokumentärfilm om marknaden (hon har nån hangup med fiskar – måste vara saknaden efter hennes egen ö), och jag producerar den. Därför var vi alltså där nere, mitt i natten, med en kamera i högsta hugg. Marknaden styrdes i många årtionden av maffian (något som är väldokumenterat), men de tycks ha slutat deala med… mört. Däremot märker man klart att arbetarna inte gillar folk med kameror som springer runt. En trevlig snubbe som jobbade där kom fram till oss igår, han hette Jeff, var från Brooklyn och hade arbetat där i tjugofem år. Jeff lät precis som en Donnie Brasco-gangster (han påminde mig lite om Lou från filmlabbet jag skrev om för några månader sen), han talade med raspig basröst och sade ”foggedabaaaaudit” som svar på allt. ”So Jeff, I guess this place was a bit dangerous before?” ”Dangerous… haha, foggedaboudit, it was crazy, really dangerous, you know? Really. Foggedaboooudit…” O-kay.

This is what happens to squealers, see!"

Jeff förklarade i alla fall att förr i tiden, när maffian styrde allt (fram till åttiotalet tydligen), var det livsfarligt att fotografera där nere. Om någon stackare kom lallande och lyfte fram en kamera blev han misshandlad direkt. De ville inte riktigt att någon skulle ta bilder på ”people doin’ bidness, you know, wit otha people that they maybe shouldn’t be doin’ bidness wit, you know? Fogeddabaaaudit.” Eh, jo. Men han sade att det inte var lika farligt som förr (då ”försvann” folk ibland från marknaden), men att folk fortfarande var misstänksamma mot folk med kameror.


"Joey the Hook would like to talk to you about those pictures you've been takin'..."

Jag kände att det kanske inte skulle hjälpa så mycket om jag lyfte upp mina papper och bara ”Sir, I have a permit from the Mayor’s Office to shoot here, with the official seal of the Mayor on it, and I - RAAAAHHH PLASK!!!”, så jag tyckte att vi kanske skulle hålla låg profil. Men Jeff menade, klent uppmuntrande, att mina chanser att bli misshandlad eller mördad var mycket mindre ”eftersom jag hade en tjej med mig”. O-kay… Vi frågade Jeff om maffian alls var inblandad i marknaden längre, och han blev helt tyst i några sekunder. Sen sade han ”I don’t wanna talk about that”. Men han var grymt trevlig faktiskt. När han gick tittade han allvarligt på oss och sade ”you guys – be careful down here. Really.” Sedan försvann han. But we made it back alive! Och snart ska vi tillbaka. Maffian? Foggedabaaaaudit.

feskmarknaden för l�nge sedan



mer fisk