Ladies Love Cool Gabriel (Klister: 1 - Gabriel: 1)

"The ladies in the corner would like to buy you this beer, sir", sade servitrisen.

"Höh?", sade jag.

"Mreh?", sade Sandra, som satt bredvid mig.

"Those ladies...", sade servitrisen och pekade på tre söta tjejer som satt vid barnens hörn, "the beer is on them".

Jag smuttade tacksamt på min fina gratis-öl medan jag försökte lista ut vilket bisarrt sorts parallellt universum jag hamnat i, där allting uppenbarligen var upp-och-ned och bak-och-fram. Skulle jag snart träffa Evil Gabriel med mustasch, skaka hand med honom och därmed låta materia och antimateria mötas och universum förstöras? Knappast. Skulle tjejerna visa sig vara anställda av bryggeriet i fråga, och ha som jobb att gå på olika barer och bjuda folk på öl? Jajemen! Och det var inte dumt det heller. Grymt jobb, för övrigt - de får glida runt på schyssta ställen och bli bästisar med folk, bara "du ser minsann lite törstig ut, ska du inte ha en frostig Kirin Ichiban kanske?" - vilket det för övrigt hann bli tre stycken innan mina nya bästisar drog sig vidare för att förgylla någon annan kroggästs liv. Men ändå: LL Cool G...

Sandra, ja! Hon har nyss anlänt i vår fina stad, där hon strax ska positionera sig i Williamsburg och leka hipster med alla andra rika barn i två månader. Det är så roligt att hon är här, vi ska traska i parken och sjunga visor och blåsa såpbubblor och ha oss i den nya fina vårvärmen.

Innan de tre änglarna uppenbarade sig i baren hände för övrigt något annat lika fantastiskt. Under de dagar som gick sedan jag gjorde en Elmyr och påstod mig vara webdesigner satt jag hemma och svettades framför all kod, som rusade fram förbi mitt huvud likt en irriterande Matrix-trailer. Samtidigt gjorde jag en lista över allt som behövde fixas/ändras på sidan - och den listan blev bara längre och längre. Till slut fattade jag ett beslut. Jag ringde mina nya chefer och stämde möte. Denna gång beslöt jag mig för att inte ens se åt Oscarns håll, för att undvika sinnesberusning och hålla huvudet kallt. Vi slog oss ned vid deras arbetsbord.

"Well", sade jag, "jag har nu gjort en lista över alla förändringar jag vill genomföra på sidan. Det är en mycket lång lista."

"Ja, vi trodde nog det", sade 'Eleonor'.

"Det bör vara en mycket lång lista. Det bör det verkligen.", sade hennes dotter.

Jag tog ett djupt andetag. "Ja... och nu är det så att jag, efter mogen eftertanke, nått slutsatsen att det vore bättre att... att bygga hela er hemsida från scratch. Att börja helt från början."

De stirrade båda på mig.

"Ja, alltså...", fortsatt jag, "jag ser så många brister att jag tror det kommer ta längre tid att städa upp i den nuvarande sidan snarare än att göra en helt ny - som då kan bli mycket bättre än vad en 'uppdaterad' version av den nuvarande sidan skulle kunna bli. Och jag tror inte att jag är rätt person för jobbet."

"Nähä?", svarade de. "Men du är ju webdesigner. Varför ska inte du göra det?"

"Mjö... jo, visst är jag en ganska duktig webdesigner", ljög jag, "men att bygga en sida från start kräver någon som har detta som yrke, som vet helt och hållet vad han eller hon pysslar med. Jag vore rätt man för små uppdateringar, men inte för ett sånt här jobb."

"Hm", sade de, "det var tråkigt att höra."

"MEN", fortsatte jag, "jag har ett förslag. Jag må inte vara rätt person att koda en ny sida, men jag är absolut rätt person att överse hela projektet. Jag kan vara producenten, så att säga, och anställa en webdesigner som kodar sidan. Men jag har ansvar för hur den ska se ut, vad som ska finnas där, etc. Jag tror jag har en bra aning om vad som vore bäst för er organisation, och jag tror det vore ett misstag att ge det här till nån tekniknörd som saknar den övergripande blick som krävs. Jag kan ha den blicken!"

"Gabriel", sade chefen, "this is music to our ears. That is absolutely how we will do it."

Ka-CHING! Jag är ett sånt PROFFS! Fatta att jag blev anställd för att göra ett jobb som jag är helt okvalificerad för - bara för att en vecka senare lyckas bli befordrad till ett jobb som jag faktiskt är kvalificerad att göra! Det är ju helt unheard of (om man inte jobbar inom politiken alltså)! Och det bästa är ju att jag verkligen menade vad jag sade: de borde helt klart göra en ny sida, för deras gamla är rutten ända in i själen! Och jag kommer kunna göra ett asbra jobb som projektledare - bara stå bakom en webdesigner och liksom "hm, ja, kan du kanske ändra den där färgen från lila till mörkblått... mm, fint... och så byter vi typnsitt där... bra, fint"! He he he! Eller detta är ju inte helt sant - jag ska utveckla en helt ny design och många nya koncept för den, och har redan börjat jobba en hel del på det. Men det kräver ju bara fantasi och begåvning - två saker jag har! Ahhh, riktiga förvärvade kunskaper är ju överflödiga, det har jag alltid hävdat...

Så, det ordnade sig ju ganska bra ändå! Jag är nöjd och de är - hittills - nöjda. Fint så. En gammal dam och tre barpinglor på samma dag. LL Cool G...