Vi skulle öva på att skriva aeiou på katakana och hiragana, de två japanska alfabeten. Man känner sig så fånig, för de här tecknen är alldeles sanslöst svåra att skriva, så man blir som en sexåring fast medveten om ens egen uselhet. Jag menar, de behöver kanske inte vara så svåra, men Rumiko insisterar på att vi ska låtsas att våra pennor är penslar, så vi får rätt tjocklek på olika delar av strecken. När jag övade mina hiragana-a:n lutade hon sig över mig och sade: ”I cannot see your pressure points, Gaburieru! Where are your pressure points?!”, och jag försökte få min penna att lämna tjockleksavtryck. Press, damnit, press!! Efter ett tag kände jag att jag fått kläm på det, så jag visade Rumiko.
”Is it similar to this?”, frågade jag.
”Yes!!”, utbrast hon glatt, ”but different!”
Pom pom pom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bah! Prova att faktiskt skriva med pensel så ska du få se hur lätt det är! Hade tenta på hiragana/katakana idag och allt skulle ju förstås skrivas med pensel.
Jag fick ju allt rätt, men det blev ju inget konstverk direkt.
Träna på det här och säg det till Rumiko så kommer du få plus i kanten: akasatana hamayarawa
/Kikkoman
HA: Jag säger bara en sak och det är: "Kesa wa reedo deshita yo! Ee! Gakusee desu!"
Klura ut det om du kan!
Kram, mamma
So da ne. Totemo samui da yo. New York no kion wa nan ka?
/Ultraman
HA! Här ska ni få nåt att bita i:
Sueden de wa aki desu yo! demo moo sugu sugoku samukunaru yo. yuki ga suki desu ka??
Glad kram från mamma
Eing???? Vad pratar ni om? Jag förstår inte ett ord! Rumiko - hjäääälp...
Skicka en kommentar