Jag har glömt hur det är att plugga på riktigt! De senaste åren har jag ju spenderat med att göra fåniga små filmer som ingen bryr sig om, men en gång i tiden var jag en riktig student, med böckerna fastspända i läderrem på ryggen och glasögonen halkandes ner för näsan. Nu är jag där igen! Idag började min Wong Kar-Wai-kurs på Graduate Center, och det var en mindre chock. Man måste läsa hela böcker, man måste skriva långa uppsatser - vad är det här, skolan eller?? Jag har vant mig vid att spendera hela lektioner slött tillbakalutad i en stol, mumlandes något om lekande med tid och rum och mänskliga begär och mina konstnärliga ambitioner och sånt tjafs, men det här är ju the real deal! Jag vet inte hur det ska gå, jag tror jag har blivit vek... riktiga studier är hardcore.
Dock måste jag säga att kursen verkar grymt skoj (men den känns ju helt klart som om den skulle passa en av läsekretsens medlemmar bättre): vi ska studera Wong Kar-Wais estetik med utgångspunkt i arkitektonisk och ekonomisk utveckling i Hong Kong. Med andra ord ska vi läsa lika mycket om HKs utveckling de senaste tjugo åren som vi ska om filmerna. Galet - jag måste plocka fram min studentpolotröja och mina smarthetsglasögon och sätta igång.
2006-02-02
2006-01-31
aset, proffset och en liten uppdatering
Eller vi tar det i motsatt ordning - först den lilla uppdateringen. Martin frågade ju om det finns något nytt att rapportera på sirapsdoftsfronten? Tja... det enda nya är att New York Times hade en artikel i förrgår som lade fram teorin att doften kommer från en fabrik i New Jersey (så det var New Jersey ändå! I knew it...) som tillverkar såser och smaksättare till kinesisk mat! Varför kinesiska såser luktar sirap har jag ingen aning om, men om Times säger det så måste det vara sant...
Proffset! Vi har fått Christine Vachon som produktionslärare - äntligen ett gott skäl att ta sig till skolan! Christine producerade Happiness, Boys Don't Cry, Velvet Goldmine, Far From Heaven... bra filmer! Idag passade hon även på att visa sin första film som producent: "Superstar- the Karen Carpenter Story", Todd Haynes första film från 1987, som är totalförbjuden i hela världen (men hon visade sitt privata hemlighetsexemplar). Filmen handlar om Karen Carpenter, hon som sjöng "Close to You" (ni vet, Bacharach-låten) i dess mest berömda tappning, och flera andra easy listening-klassiker på sjuttiotalet, innan hon dog av en överdos laxermedel (!). Tilläggas bör att hela filmen spelas av Barbiedockor... Den är fullständigt bisarr, Karen Carpenters familj har stämt Todd Haynes och förbjudit filmen från att någonsin visas mer, men det har inte hundrat den från att bli en mytomspunnen undergroundklassiker. Och visst finns det något speciellt med att se en Barbie-Karen stå framför arkivbilder av Richard Nixon och sjunga ballader medan det klipps in bilder från fallskärmstrupper i Vietnam och ett barn som blir smiskat...
Aset... Aaaaaasssssset... idag kom jag glatt spatserandes hemåt, när jag såg en filmaffisch i hissen som inte var min. Så här stod det:
"NEW MOVIE NIGHT! My name is Geoffrey, and Gabriel and I have decided that one movie night is not enough. From now on, Gabriel will continue showing serious, thought-provoking dramas on Sundays, and I will be showing comedies and lighter films in the Pub on Tuesdays!"
Whaaaa? Vaddå "Gabriel and I have decided"?? Det här är nån snubbe som kom fram till mig efter förra veckans filmvisning och bara "ööhh, kan inte du visa mer kommersiella filmer? Typ Hollywoodfilmer. Jag kan hjälpa dig välja filmer till filmklubben! Jag tycker film är roligt!", och jag sade "eh, nej, men du kan ju alltid fråga om du kan få visa filmer i puben.", för jag tycker att det är jättebra om de visar mer film här, och jag går gärna och ser några Hollywoodrullar nån tisdag då och då. Men av det svaret drog han slutsatsen att vi numera var partners, gjorde sina egna affischer och åkte runt och satte upp dem själv i hela huset! Det aset! Så nu måste jag visa flamsiga actionkomedier i en hel månad bara för att motbevisa hans teori att jag bara visar 'serious, thought-provoking dramas' (läs: tråkiga filmer, antar jag).
Dödligt Vapen 4 - här kommer jag!
Proffset! Vi har fått Christine Vachon som produktionslärare - äntligen ett gott skäl att ta sig till skolan! Christine producerade Happiness, Boys Don't Cry, Velvet Goldmine, Far From Heaven... bra filmer! Idag passade hon även på att visa sin första film som producent: "Superstar- the Karen Carpenter Story", Todd Haynes första film från 1987, som är totalförbjuden i hela världen (men hon visade sitt privata hemlighetsexemplar). Filmen handlar om Karen Carpenter, hon som sjöng "Close to You" (ni vet, Bacharach-låten) i dess mest berömda tappning, och flera andra easy listening-klassiker på sjuttiotalet, innan hon dog av en överdos laxermedel (!). Tilläggas bör att hela filmen spelas av Barbiedockor... Den är fullständigt bisarr, Karen Carpenters familj har stämt Todd Haynes och förbjudit filmen från att någonsin visas mer, men det har inte hundrat den från att bli en mytomspunnen undergroundklassiker. Och visst finns det något speciellt med att se en Barbie-Karen stå framför arkivbilder av Richard Nixon och sjunga ballader medan det klipps in bilder från fallskärmstrupper i Vietnam och ett barn som blir smiskat...
Aset... Aaaaaasssssset... idag kom jag glatt spatserandes hemåt, när jag såg en filmaffisch i hissen som inte var min. Så här stod det:
"NEW MOVIE NIGHT! My name is Geoffrey, and Gabriel and I have decided that one movie night is not enough. From now on, Gabriel will continue showing serious, thought-provoking dramas on Sundays, and I will be showing comedies and lighter films in the Pub on Tuesdays!"
Whaaaa? Vaddå "Gabriel and I have decided"?? Det här är nån snubbe som kom fram till mig efter förra veckans filmvisning och bara "ööhh, kan inte du visa mer kommersiella filmer? Typ Hollywoodfilmer. Jag kan hjälpa dig välja filmer till filmklubben! Jag tycker film är roligt!", och jag sade "eh, nej, men du kan ju alltid fråga om du kan få visa filmer i puben.", för jag tycker att det är jättebra om de visar mer film här, och jag går gärna och ser några Hollywoodrullar nån tisdag då och då. Men av det svaret drog han slutsatsen att vi numera var partners, gjorde sina egna affischer och åkte runt och satte upp dem själv i hela huset! Det aset! Så nu måste jag visa flamsiga actionkomedier i en hel månad bara för att motbevisa hans teori att jag bara visar 'serious, thought-provoking dramas' (läs: tråkiga filmer, antar jag).
Dödligt Vapen 4 - här kommer jag!
2006-01-30
Ryssland
Ah… så ikväll visade jag Återkomsten på cinemateket här – härligt långsam rysk film, med ledsna barn och mycket regn. Alla tycks bli deprimerade av sådant, utom jag, som sitter och småmummar förnöjt varje gång en lerpöl utsätts för en extra lång kameraåkning i närbild. Efter filmen bjöd min georgiske vän Irakli mig på lite vodka – eller rättare sagt, han bjöd mig att ta med min egen vodka till hans lägenhet. Jag är ju inte den som missunnar en törstig georgier en smutt, så självklart gick jag dit (även åtföljd av vår kamrat Giovanni, en designer som, misstänker jag, har ett förflutet med Irakli. De kastar varandra lystna blickar då och då).
Åh, på tal om vodka! Det var östeuropeisk fest här för några dagar sen, och min chef och kompis MaryAnn hade gjort i ordning en stor bytta… jag vet inte vad det kallas. Punsch? En stor bytta vodka med nån sorts juice. Juice schmuice, liksom, men jag noterade vodkaflaskan som stod uppställd bredvid hinken – Stolichnaya! Ahhh… Stoli! Rysk kultur i sin vackraste skepnad. Så jag berömde förstås MaryAnn för hennes strålande val (jag menar, hon kunde ju ha köpt Smirnoff eller nåt annat mer berömt och äckligt ryskt märkte), och hon tog mig till sidan med ett finurligt leende:
”Oh Gabriel, I’ll tell you a secret! You’ll really like this… Well, since it’s the eastern European party and all, we wanted Russian Vodka. But check this out: The guy in the liquor store told us there’s a Swedish vodka that’s much better, so we just have this bottle of Stoli as a prop on the table – it’s actually Svedka Vodka in there!” Nooooooo… De blev pålurade äckel-Svedka istället för smarrig Stoli – glädjen förbyttes till ett etanolgiftigt stelt leende.
Men tillbaka till huvudspåret: Irakli förklarade för mig att alla ryssar dricker vodka på ett helt annat sätt än vad han såg hos andra västerlänningar. När vi bara ”schwoupp klunk” och häller i oss vodkan på snapsvis i ett svep, gör de annorlunda. Han visade: de tar en liten mun vodka, håller den på tungan och andas sakta in med halvöppen mun. På så sätt frigörs ”de små demonerna” i drycken och virvlar rätt upp i hjärnan – och så kan man hålla sig varm en hel rysk vinter på en flaska vodka, utan att den tar slut! På ett sätt tycker jag det låter som ett högstadietrick, där man typ ska stå uppochner medan man dricker en folköl genom en urholkad zucchini och därmed uppnå någon sorts mirakelfylla. Och eftersom min alkoholtolerans redan är, ska vi säga, begränsad, så testade jag inte det magiska tricket särskilt många gånger. Men det var ändå intressant tycker jag! Jopp jopp.
2006-01-29
hur gick det till?
Jag har skadats av Amerika. Jag har lärt mig separera och kategorisera på det mest osympatiska sätt, och jag märkte det inte ens. Så här börjar det:
Jag är ju, som läsekretsens medlemmar vet, "associate producer" på min vän Lanres nyss inspelade långfilm. Filmen handlar om en dysfunktionell familj i New Jersey (finns det nån annan sort där?), där fadern, som lämnade familjen tio år tidigare, kommer tillbaka till sin yngste sons universitetsexamensfest. Många sår rivs upp, folk sviker varandra, och allt går som det mesta går i verkliga livet. Tilläggas bör att familjen är svart - och det är här det blev krångligt.
Jag har talat mycket med Lanre om hur han planerar att försöka sälja filmen och få den distribuerad, och han menar - och jag håller med honom - att han har ett försprång mot alla andra "trasig familj"-filmer just därför att filmens familj är svart. Den här sortens berättelse handlar oftast, eller snarare alltid, i USA om vita familjer, men väldigt sällan porträtteras svarta på ett "realistiskt" (läs: mänskligt och därför ofta osympatiskt) vis. Lars von Trier sade nyss, i samband med Manderlays ankomst, att svarta skådespelare i Amerika bara får spela hjältar eller clowner, men nästan aldrig trovärdiga människor, och han har rätt.
Men betyder det att det är bra att vara för medveten om detta? För några veckor sedan, i Stockholm, berättade jag för Josie om filmen och nämnde hur vi skulle försöka hitta en köpare. Jag försökte förklara hur jag såg på saken, att det fanns ett "hål" i en filmmarknad som Lanre kunde fylla och att hans berättelse därför var annorlunda på många sätt. Hon förstod inte vad jag menade, eller, rättare sagt, hon förstod vad jag sade men inte varför jag valde att tänka så. Då viftade jag bort det och sade att jag bara var realistisk, men nu, några veckor senare, förstår jag att hon hade rätt. Jag har lärt mig tänka i kategorier, utan att riktigt märka det, för det är så man gör här. Två små saker har hänt de senaste dagarna som fick mig att tänka på det samtalet.
Först och främst: I-House ska fira "Black History Month" nästa månad, och vill därför att jag ska visa "svart" film. Jag vill inte visa "svart film", jag tycker det är förolämpande! Det finns ingen svart estetik inom film, precis som det inte finns en vit estetik, eller en kvinnlig. Det finns bara bra och dålig film. Spike Lee och Melvin Van Peebles har lika mycket att göra med varandra som João Gilberto och Eilert Pilarm! Men här menar man att jag borde visa filmer av svarta regissörer - man tycker att det är bejakande, men jag tycker det är förklenande. Jag behöver ingen särskild månad för att visa filmer av regissörer som avviker från någons föreställda norm, det gör jag så bra så hela tiden ändå. Jag påminns om hur min syster Amanda ibland bokades in på jazzkonsertkvällar för "kvinnliga musiker", och hur obehagligt det är. På I-House förstår man inte min motvilja - här tänker man på modernt amerikanskt vis: att separera är att bejaka, att lyfta upp. Bejaka schmejaka säger jag!
Sedan: i dagens gothamist länkas till en undersökning som visar etnisk tillhörighet länkad tll geografisk tillhörighet i New York.
Ehh! Av flera skäl är man besatt av sånt här kategoriserande här - men det betyder inte att det är vettigt! Jag vill inte tänka på Lanres film som att den handlar om en svart familj, jag vill bara att den ska handla om en familj! Jag har vaggats in i detta tänkande utan att märka det, men det är helt muppigt! Nu ska jag ruska om mig själv, bara visa bra filmer under Black History Month, oavsett vem som gjort dem, och äta lite mer gröt till frukost. Kram!
Jag är ju, som läsekretsens medlemmar vet, "associate producer" på min vän Lanres nyss inspelade långfilm. Filmen handlar om en dysfunktionell familj i New Jersey (finns det nån annan sort där?), där fadern, som lämnade familjen tio år tidigare, kommer tillbaka till sin yngste sons universitetsexamensfest. Många sår rivs upp, folk sviker varandra, och allt går som det mesta går i verkliga livet. Tilläggas bör att familjen är svart - och det är här det blev krångligt.
Jag har talat mycket med Lanre om hur han planerar att försöka sälja filmen och få den distribuerad, och han menar - och jag håller med honom - att han har ett försprång mot alla andra "trasig familj"-filmer just därför att filmens familj är svart. Den här sortens berättelse handlar oftast, eller snarare alltid, i USA om vita familjer, men väldigt sällan porträtteras svarta på ett "realistiskt" (läs: mänskligt och därför ofta osympatiskt) vis. Lars von Trier sade nyss, i samband med Manderlays ankomst, att svarta skådespelare i Amerika bara får spela hjältar eller clowner, men nästan aldrig trovärdiga människor, och han har rätt.
Men betyder det att det är bra att vara för medveten om detta? För några veckor sedan, i Stockholm, berättade jag för Josie om filmen och nämnde hur vi skulle försöka hitta en köpare. Jag försökte förklara hur jag såg på saken, att det fanns ett "hål" i en filmmarknad som Lanre kunde fylla och att hans berättelse därför var annorlunda på många sätt. Hon förstod inte vad jag menade, eller, rättare sagt, hon förstod vad jag sade men inte varför jag valde att tänka så. Då viftade jag bort det och sade att jag bara var realistisk, men nu, några veckor senare, förstår jag att hon hade rätt. Jag har lärt mig tänka i kategorier, utan att riktigt märka det, för det är så man gör här. Två små saker har hänt de senaste dagarna som fick mig att tänka på det samtalet.
Först och främst: I-House ska fira "Black History Month" nästa månad, och vill därför att jag ska visa "svart" film. Jag vill inte visa "svart film", jag tycker det är förolämpande! Det finns ingen svart estetik inom film, precis som det inte finns en vit estetik, eller en kvinnlig. Det finns bara bra och dålig film. Spike Lee och Melvin Van Peebles har lika mycket att göra med varandra som João Gilberto och Eilert Pilarm! Men här menar man att jag borde visa filmer av svarta regissörer - man tycker att det är bejakande, men jag tycker det är förklenande. Jag behöver ingen särskild månad för att visa filmer av regissörer som avviker från någons föreställda norm, det gör jag så bra så hela tiden ändå. Jag påminns om hur min syster Amanda ibland bokades in på jazzkonsertkvällar för "kvinnliga musiker", och hur obehagligt det är. På I-House förstår man inte min motvilja - här tänker man på modernt amerikanskt vis: att separera är att bejaka, att lyfta upp. Bejaka schmejaka säger jag!
Sedan: i dagens gothamist länkas till en undersökning som visar etnisk tillhörighet länkad tll geografisk tillhörighet i New York.
Ehh! Av flera skäl är man besatt av sånt här kategoriserande här - men det betyder inte att det är vettigt! Jag vill inte tänka på Lanres film som att den handlar om en svart familj, jag vill bara att den ska handla om en familj! Jag har vaggats in i detta tänkande utan att märka det, men det är helt muppigt! Nu ska jag ruska om mig själv, bara visa bra filmer under Black History Month, oavsett vem som gjort dem, och äta lite mer gröt till frukost. Kram!
2006-01-28
gröt
Jag är verkligen jättesugen på lite mannagrynsgröt till frukost, men jag vet inte vad det heter på engelska. Jobbigt.
2006-01-27
terrorister schmerrorister - men jag blir ganska sugen på pannkakor!
Ett mystiskt fenomen har drabbat New York sen i höstas. Det började den 27e oktober, sent på kvällen, då flera människor började skriva in till Gothamist och anmärka på en underlig doft som tycktes spridas över stan. Nu är ju New York en veritabel odörfabrik, där ens näsa dagligen kittlas av nybakade donuts blandade med överkörda råttor, så de flesta dofter och stanker märks inte mer än vanligt, men detta var nåt nytt... Fler och fler rapporter kom in om en snabbt spridande doft av lönnsirap! Från Gothamist, den 28e oktober:
Something strange is going on-- last night the whole city smelled like maple syrup! Gothamist has gotten reports from all over Manhattan-- and we smelled the strange, sweet odor as far south as Chambers Street.
Snart började kommentarer trilla in:
"The air smells of maple syrup in the Upper West Side. Anonymous individual sources questioned at street corners around Harlem agree that for some reason it smells very sweet and syrupy. Everyone speculates that a pancake truck or maple syrup factory has caught on fire. Perhaps Gothamist can investigate? (around Columbia Uni area + Harlem area)
Posted by pastoralia, October 28, 2005 12:50 AM"
"I'm on W. 96th St. and I can smell it, too. I thought there was some food hidden in my room somewhere.
Posted by Sanjay Shirke, October 28, 2005 01:04 AM"
Doften drev sakta downtown, och fler och fler började bli oroliga...
"Same smell is pervading the Greenwich Village / NYU area -- both outdoors and in, I smelled it in my apt earlier and thought a neighbor was making french toast or something but it's clearly something bigger. Maple syrup dirty bomb???
Posted by LicGal, October 28, 2005 02:09 AM"
"The whole city smells like maple syrup and everyone knows it! Tell us why.
Posted by: Jake October 28, 2005 02:38 AM"
" I don't like it at all!! Why is the smell in so many different areas around the City. I think this is being taken too lightly!
Posted by: Erin, October 28, 2005 09:38 AM"
Ja, staden luktade verkligen som lönnsirap, och i dessa tider tog det inte lång tid förrän folk började få för sig att Al Qaida hade byggt nån sorts pannkaksbomb, och började ringa larmcentralen. Så många samtal kom in att borgmästaren snart fick gå ut med ett pressmeddelande:
"Officials from the Office of Emergency Management have been running tests all night to try to figure out just what the smell is. Air samples aren't showing anything hazardous, the source of the smell is still not clear."
Nästa dag var doften borta, lika plöstsligt som den kommit. Alla tidningar skrev om det; "Good Smell Perplexes New Yorkers", skrev t ex New York Times på sin förstasida. Men efter några dagar hade New Yorkarna noterat att de inte blivit förgiftade av doften och helt enkelt glömt bort det.
Sen hände det igen. Den 8e december, från Gothamist:
Nu blev folk galna av att inte kunna lösa detta mysterium. Från kommentarerna den 8e december:
"VERY strong in Midtown West, 45th btwn 9th & 10th"
"We smell it here at 125th and Broadway. Actually, we're suspicious of a chemical release because many volatile organic compounds have a sweet odor at first that seems chemical after your olfactory glands are full. The real detective work would be to figure out which plant or factory just had an "accidental" release. No pancakes at work here folks, it's all toxic emissions."
"I'm at Columbia and I am certainly smelling between a 4 or a 5 on the MS Index."
Men eftersom ingen kunde förklara vad som pågick började de påhittiga medborgarna här försöka lösa mysteriet själva:
"So who can diagram wind direction for today?"
"wind today has been out of the N / NW ... http://www.erh.noaa.gov/data/obhistory/KLGA.html"
Till slut började emellertid folk, som vanligt, bli förbannade...
"I smelled it very strongly at 12noon in west village st sheridan square then in the subway at 23rd street on the 1 line and later at 2pm on 103rd street and broadway. I called 311 they connected me to 911 and then three firetrucks came whithin minutes and the guys went in and out of the subway station. I think we need to demand that the government gives us an explanation. They lied about the quality of air downtown after 9/11. We have to demand accountability."
Men sedan, än en gång, försvann doften! Poff! Och efter några dagar hade vi alla än en gång lagt det bakom oss... trodde vi.
Från dagens Gothamist:
Maple Sugar Smell Mystery!
Something strange is going on-- last night the whole city smelled like maple syrup! Gothamist has gotten reports from all over Manhattan-- and we smelled the strange, sweet odor as far south as Chambers Street.
Snart började kommentarer trilla in:
"The air smells of maple syrup in the Upper West Side. Anonymous individual sources questioned at street corners around Harlem agree that for some reason it smells very sweet and syrupy. Everyone speculates that a pancake truck or maple syrup factory has caught on fire. Perhaps Gothamist can investigate? (around Columbia Uni area + Harlem area)
Posted by pastoralia, October 28, 2005 12:50 AM"
"I'm on W. 96th St. and I can smell it, too. I thought there was some food hidden in my room somewhere.
Posted by Sanjay Shirke, October 28, 2005 01:04 AM"
Doften drev sakta downtown, och fler och fler började bli oroliga...
"Same smell is pervading the Greenwich Village / NYU area -- both outdoors and in, I smelled it in my apt earlier and thought a neighbor was making french toast or something but it's clearly something bigger. Maple syrup dirty bomb???
Posted by LicGal, October 28, 2005 02:09 AM"
"The whole city smells like maple syrup and everyone knows it! Tell us why.
Posted by: Jake October 28, 2005 02:38 AM"
" I don't like it at all!! Why is the smell in so many different areas around the City. I think this is being taken too lightly!
Posted by: Erin, October 28, 2005 09:38 AM"
Ja, staden luktade verkligen som lönnsirap, och i dessa tider tog det inte lång tid förrän folk började få för sig att Al Qaida hade byggt nån sorts pannkaksbomb, och började ringa larmcentralen. Så många samtal kom in att borgmästaren snart fick gå ut med ett pressmeddelande:
"Officials from the Office of Emergency Management have been running tests all night to try to figure out just what the smell is. Air samples aren't showing anything hazardous, the source of the smell is still not clear."
Nästa dag var doften borta, lika plöstsligt som den kommit. Alla tidningar skrev om det; "Good Smell Perplexes New Yorkers", skrev t ex New York Times på sin förstasida. Men efter några dagar hade New Yorkarna noterat att de inte blivit förgiftade av doften och helt enkelt glömt bort det.
Sen hände det igen. Den 8e december, från Gothamist:
Maple Syrup Smell Attacks Again
So our question is, does the city smell of syrup where you are? Let us know your location as well - we'll try to whip up a map! And the October 27 maple syrup incident is still unsolved - we need Robert Stack on the case.
Nu blev folk galna av att inte kunna lösa detta mysterium. Från kommentarerna den 8e december:
"VERY strong in Midtown West, 45th btwn 9th & 10th"
"We smell it here at 125th and Broadway. Actually, we're suspicious of a chemical release because many volatile organic compounds have a sweet odor at first that seems chemical after your olfactory glands are full. The real detective work would be to figure out which plant or factory just had an "accidental" release. No pancakes at work here folks, it's all toxic emissions."
"I'm at Columbia and I am certainly smelling between a 4 or a 5 on the MS Index."
Men eftersom ingen kunde förklara vad som pågick började de påhittiga medborgarna här försöka lösa mysteriet själva:
"So who can diagram wind direction for today?"
"wind today has been out of the N / NW ... http://www.erh.noaa.gov/data/obhistory/KLGA.html"
Till slut började emellertid folk, som vanligt, bli förbannade...
"I smelled it very strongly at 12noon in west village st sheridan square then in the subway at 23rd street on the 1 line and later at 2pm on 103rd street and broadway. I called 311 they connected me to 911 and then three firetrucks came whithin minutes and the guys went in and out of the subway station. I think we need to demand that the government gives us an explanation. They lied about the quality of air downtown after 9/11. We have to demand accountability."
Men sedan, än en gång, försvann doften! Poff! Och efter några dagar hade vi alla än en gång lagt det bakom oss... trodde vi.
Från dagens Gothamist:
Maple Syrup Smell Returns for 2006!
The maple syrup smell is a Canadian conspiracy to get us to buy more maple syrup!
January 27, 2006 12:31 AMi smell it on 118th street!!
January 27, 2006 12:22 AMThe syrup smell is very strong near La Guardia as well. This is really freaking me out.
January 26, 2006 11:26 PMcpw at 88th-check
January 26, 2006 11:06 PMYes, call 311. I just did, and they said they had received a few calls. No immediate help though, but a report was filed...
January 26, 2006 10:54 PMI, too, find it ridiculous that this happens, and nothing comes of it. I don't want to be dramatic, but it's NYC for chrissakes! The country's at war, we've been attacked, and a frigging syrup smell blankets the city, and no one figures out why. I just don't get it. Why aren't city, state, and federal officials addressing this. It's the THIRD time!
January 26, 2006 10:53 PMstrong and mapley on E. 89th.
January 26, 2006 10:51 PMMaple syrup smell: duly noted on West 84th St. WHAT IS IT??? Why always on Thursdays???
January 26, 2006 10:51 PMStrong maple syrup smell also confirmed on West 84th St. near Central Park. Call 311 and log your location with the NY Environmental Protection Agency if you can smell it too..
January 26, 2006 10:49 PMSmelling it in Astoria, too. I am so tired of how this keeps getting joked about, especially in the news. It truly scares the hell out of me.
January 26, 2006 10:48 PMThe maple syrup smell is back on E.97th street!
January 26, 2006 10:46 PMSomebody PLEASE tell us the source of the smell!!!
January 26, 2006 10:45 PMThe syrup smellest is overwhelming on West 88th Street. I'm horrified, yet I'm on my way into the kitchen to retrieve some cake.
January 26, 2006 10:43 PMWe smell maple syrup on E. 92nd!
January 26, 2006 10:32 PMThe syrup smell is back on the UES too! So weird........
January 26, 2006 10:21 PMThis is probably so last year, but the maple syrup smell is back on the UWS!
January 26, 2006 10:11 PM
Vad är det som händer?? Den abolut äckligaste teorin postades för några minuter sen:
"I have found that a wet diaper has the peculiar odor of syrup. Are we sure it isn't pee we are smelling? That also could be emanating from our beloved neighbor, NJ."
New Jersey! I knew it! Newman... Fast det är ju bara en (oerhört motbjudande) teori. Vad som inte är en teori dock, utan ett högst anmärkningsvärt faktum, är att alla de tre dagar som detta skett på har varit torsdagar! Doften kommer alltid på en torsdag - vad är detta?? Torsdag är ju visserligen pannkaksdagen, men ändå. Ingen kan förklara, ingen förstår - rapporteras detta i svenska medier? Hör ni vår ängslan? Bryr ni er om våra smarriga oförklarliga dofter alls?
Oh well... nu ska jag iväg och klippa film. Smaklig spis!
"I have found that a wet diaper has the peculiar odor of syrup. Are we sure it isn't pee we are smelling? That also could be emanating from our beloved neighbor, NJ."
New Jersey! I knew it! Newman... Fast det är ju bara en (oerhört motbjudande) teori. Vad som inte är en teori dock, utan ett högst anmärkningsvärt faktum, är att alla de tre dagar som detta skett på har varit torsdagar! Doften kommer alltid på en torsdag - vad är detta?? Torsdag är ju visserligen pannkaksdagen, men ändå. Ingen kan förklara, ingen förstår - rapporteras detta i svenska medier? Hör ni vår ängslan? Bryr ni er om våra smarriga oförklarliga dofter alls?
Oh well... nu ska jag iväg och klippa film. Smaklig spis!
2006-01-18
Japp japp!
Jahapp, så är man tillbaka i New York igen... jag fick sällskap av lite isregn som inte åkt härifrån än, så jag håller mig inomhus så mycket jag kan. Därmed finns heller inte mycket att rapportera; jag ska skriva upp mig på en filmteorikurs på ett annat universitet den här terminen, för att stimulera min stackars hjärna lite; och jag ska ha produktionskurs med Boys Don't Cry och Happiness-producenten. Det ska nog bli sköj. Jag ska (precis som alla andra studenter) försöka visa mig extra klok och vacker så att den stackars kvinnan vill ge mig massa pengar för att äntligen göra mitt stora, ryska epos!
Den där filmteorikursen, förresten, heter nåt i stil med "Antonioni, Wong Kar-Wai and the relation between space and tempo" eller nåt sånt. Okej för att Antonioni är det snarkigaste som kommit ur Italien sen [infoga lustig italiensk kulturreferens här, jag har ingen aning], men det är ändå kul att det finns så specifika kurser i det här landet! Jag är ju van vid att läsa kurser som heter "filmhistoria 1", men här heter de "Eisenstein's new objective realism as suggested in late Spring, 1926, as seen by Rohmer". Med andra ord: kanske snark, men kanske wee! OK, antagligen snark...
Annars inte mycket, skyskraporna är kvar och Harlem luktar som vanligt. Så snart det slutar regna ska jag ge mig ut på stan och hitta nåt roligt att skriva om!
Puss puss.
Den där filmteorikursen, förresten, heter nåt i stil med "Antonioni, Wong Kar-Wai and the relation between space and tempo" eller nåt sånt. Okej för att Antonioni är det snarkigaste som kommit ur Italien sen [infoga lustig italiensk kulturreferens här, jag har ingen aning], men det är ändå kul att det finns så specifika kurser i det här landet! Jag är ju van vid att läsa kurser som heter "filmhistoria 1", men här heter de "Eisenstein's new objective realism as suggested in late Spring, 1926, as seen by Rohmer". Med andra ord: kanske snark, men kanske wee! OK, antagligen snark...
Annars inte mycket, skyskraporna är kvar och Harlem luktar som vanligt. Så snart det slutar regna ska jag ge mig ut på stan och hitta nåt roligt att skriva om!
Puss puss.
2005-12-29
Happy turkey!
Julen passerade för inte ens fem dagar sen, och redan känns den märkvärdigt avlägsen. Trots det vill jag berätta en liten julesaga här... eller snarare, en "helg-saga":
Som flera av läsekretsens max fyra medlemmar vet, så sköter jag ett litet cinematek i mitt studenthus i New York. Varje vecka kladdar jag ihop nya affischer som berättar vad som visas, så även veckan innan jul. Jag skulle visa Jaques Demys Paraplyerna i Cherbourg, och skrev en ganska bra text om den, gjorde en snygg poster av det hela och skulle skriva ut den. However: innan jag faktiskt lämnar in affischer till studenthusets ledning för vidare distribution måste de godkännas av mina chefer. Det brukar inte vara några större problem (förutom South Park-debaclet. Vem kunde trott de skulle bli så upprörda bara för att jag skrev "könshår"?), och i just detta fall förväntade jag mig inga problem alls. Jag menar, filmen är ju en oförarglig sextiotalsmusikal, komplett med Michel Legrand-låtar och Catherine Deneuve (mmmm). Min affisch var i amma ton som filmen, trivsam och käck. Överst på den stod förstås filmens titel, men precis ovanför den stod även nåt annat. Jag brukar alltid ha ett litet citat från filmen eller en kommenterande fras ovanför titeln, och den här gången skrev jag helt enkelt allons chanter et être heureux, eller "låt oss sjunga och vara glada" ovanför. Sedan inledde jag beskrivningen av filmen med att skriva "The last movie night before Christmas"... lite glädje och sång i juletider kan väl inte uppröra någon, tänkte jag naivt för mig själv. Och japp, en halvtimme senare plongade min inkorg till, och jag öppnade ett mail från en av mina chefer:
"Gabriel: din affisch har skapat "some controversy" här. Kan du komma ner till kontoret så vi får tala med dig." Dun dun DUUUUN!
Jopp jopp, jag klev in på kontoret, och min genomsympatiska chef MaryAnn förklarade för mig hur det låg till (det var uppenbart att hon agerade lönnördare åt ett högre höns):
"Jo Gabriel, det är så att vissa här på kontoret har vissa problem med din senaste poster... Ja, alltså, först och främst: den där texten på franska. Måste den stå där? Jag menar, om det verkligen är viktigt för dig så låter vi dig behålla den, men vi förstår inte varför det måste stå så... på franska. Men om det verkligen känns väldigt viktigt för dig att få skriva på franska på den, ja, då får du göra det. Vi litar på ditt omdöme där."
"Ehhh... OK.", sade jag, "Jo, det är oerhört viktigt för mig. Franskan ska stanna". (Jag förstod i det läget ingenting men tänkte att det var lika bra att verka bestämd.)
"Men", fortsatte hon, "desto viktigare: 'Christmas'. Du kan inte skriva 'the last movie night before Christmas', det går bara inte."
"Nähä...", sade jag. "Men... det är ju det?"
"Nä", svarade hon, "det är 'the last movie night before the Holidays'. Du kan inte skriva 'Jul' på affischen, folk kan bli mycket upprörda!" Jag försökte minnas alla de tillfällen då jag önskat någon God Jul och blivit bemött av ett fräsande och spottande raseri, men lyckades inte alls. Men hon verkade mycket säker på sin sak - man kan bara inte önska folk god jul hur som helst. Tänk på konsekvenserna! Tydligen är ickejulefirare mycket känsliga för sådant: hon berättade att man skulle anordna en middag, på juldagen, i huset, för alla de som inte åkt hem till sina familjer. En person hade gjort affischer där det stod "Christmas Dinner - December 25th. Come enjoy good food and drinks with your friends!", och tydligen hade det inte gått mer än en kvart innan någon rusade in på kontoret och förklarade sig vara mycket upprörd av den middagen. Julmiddag på juldagen - det var ju diskriminerande! Den här personen förklarade att hon, som icke-kristen, kände sig förolämpad av det hela. Korsfararmiddag!
Till saken hör ju att vårt studenthus, the International House, är en alldeles strålande plats på det sätt att vi har fullt av människor med alla trosinriktningar: en väldig massa judar och muslimer, en hel posse med hinduer, jag känner ett flertal buddhister där, och en mycket trevlig portugisisk satanist. Det är helt enkelt ingen homogen plats, utan ett hus där alla och ingen är i minoritet. Som en konsekvens av det anordnas också festmiddagar för alla möjliga ändamål: vi firade såväl Ramadan som Yom Kippur nyligen med pompa och ståt. Men när julen står för dörren, då låser mödrarna in sina spädbarn och vässar knivarna!
Så den julemiddagsaffischen drogs blixtsnabbt in (Gud förbjude att någon skulle bli upprörd av något alls) och ersattes med en ny affisch, som proklamerade "December 25th: Holiday Dinner! Everybody welcome!". På samma sätt, förklarade hon, var jag tvungen att ändra min affisch. "Christmas has to go. Don't write Christmas". Jag ombads gå hem och snickra ihop ett nytt försök.
Sagt och gjort, jag gick hem och ändrade, från "last movie night before Christmas" till "last movie night before Baby Jesus comes back and kills all you heathens". De var, förvånansvärt nog, icke roade. Nu står det "Holidays". Världen - Gabriel: 1-0.
Som flera av läsekretsens max fyra medlemmar vet, så sköter jag ett litet cinematek i mitt studenthus i New York. Varje vecka kladdar jag ihop nya affischer som berättar vad som visas, så även veckan innan jul. Jag skulle visa Jaques Demys Paraplyerna i Cherbourg, och skrev en ganska bra text om den, gjorde en snygg poster av det hela och skulle skriva ut den. However: innan jag faktiskt lämnar in affischer till studenthusets ledning för vidare distribution måste de godkännas av mina chefer. Det brukar inte vara några större problem (förutom South Park-debaclet. Vem kunde trott de skulle bli så upprörda bara för att jag skrev "könshår"?), och i just detta fall förväntade jag mig inga problem alls. Jag menar, filmen är ju en oförarglig sextiotalsmusikal, komplett med Michel Legrand-låtar och Catherine Deneuve (mmmm). Min affisch var i amma ton som filmen, trivsam och käck. Överst på den stod förstås filmens titel, men precis ovanför den stod även nåt annat. Jag brukar alltid ha ett litet citat från filmen eller en kommenterande fras ovanför titeln, och den här gången skrev jag helt enkelt allons chanter et être heureux, eller "låt oss sjunga och vara glada" ovanför. Sedan inledde jag beskrivningen av filmen med att skriva "The last movie night before Christmas"... lite glädje och sång i juletider kan väl inte uppröra någon, tänkte jag naivt för mig själv. Och japp, en halvtimme senare plongade min inkorg till, och jag öppnade ett mail från en av mina chefer:
"Gabriel: din affisch har skapat "some controversy" här. Kan du komma ner till kontoret så vi får tala med dig." Dun dun DUUUUN!
Jopp jopp, jag klev in på kontoret, och min genomsympatiska chef MaryAnn förklarade för mig hur det låg till (det var uppenbart att hon agerade lönnördare åt ett högre höns):
"Jo Gabriel, det är så att vissa här på kontoret har vissa problem med din senaste poster... Ja, alltså, först och främst: den där texten på franska. Måste den stå där? Jag menar, om det verkligen är viktigt för dig så låter vi dig behålla den, men vi förstår inte varför det måste stå så... på franska. Men om det verkligen känns väldigt viktigt för dig att få skriva på franska på den, ja, då får du göra det. Vi litar på ditt omdöme där."
"Ehhh... OK.", sade jag, "Jo, det är oerhört viktigt för mig. Franskan ska stanna". (Jag förstod i det läget ingenting men tänkte att det var lika bra att verka bestämd.)
"Men", fortsatte hon, "desto viktigare: 'Christmas'. Du kan inte skriva 'the last movie night before Christmas', det går bara inte."
"Nähä...", sade jag. "Men... det är ju det?"
"Nä", svarade hon, "det är 'the last movie night before the Holidays'. Du kan inte skriva 'Jul' på affischen, folk kan bli mycket upprörda!" Jag försökte minnas alla de tillfällen då jag önskat någon God Jul och blivit bemött av ett fräsande och spottande raseri, men lyckades inte alls. Men hon verkade mycket säker på sin sak - man kan bara inte önska folk god jul hur som helst. Tänk på konsekvenserna! Tydligen är ickejulefirare mycket känsliga för sådant: hon berättade att man skulle anordna en middag, på juldagen, i huset, för alla de som inte åkt hem till sina familjer. En person hade gjort affischer där det stod "Christmas Dinner - December 25th. Come enjoy good food and drinks with your friends!", och tydligen hade det inte gått mer än en kvart innan någon rusade in på kontoret och förklarade sig vara mycket upprörd av den middagen. Julmiddag på juldagen - det var ju diskriminerande! Den här personen förklarade att hon, som icke-kristen, kände sig förolämpad av det hela. Korsfararmiddag!
Till saken hör ju att vårt studenthus, the International House, är en alldeles strålande plats på det sätt att vi har fullt av människor med alla trosinriktningar: en väldig massa judar och muslimer, en hel posse med hinduer, jag känner ett flertal buddhister där, och en mycket trevlig portugisisk satanist. Det är helt enkelt ingen homogen plats, utan ett hus där alla och ingen är i minoritet. Som en konsekvens av det anordnas också festmiddagar för alla möjliga ändamål: vi firade såväl Ramadan som Yom Kippur nyligen med pompa och ståt. Men när julen står för dörren, då låser mödrarna in sina spädbarn och vässar knivarna!
Så den julemiddagsaffischen drogs blixtsnabbt in (Gud förbjude att någon skulle bli upprörd av något alls) och ersattes med en ny affisch, som proklamerade "December 25th: Holiday Dinner! Everybody welcome!". På samma sätt, förklarade hon, var jag tvungen att ändra min affisch. "Christmas has to go. Don't write Christmas". Jag ombads gå hem och snickra ihop ett nytt försök.
Sagt och gjort, jag gick hem och ändrade, från "last movie night before Christmas" till "last movie night before Baby Jesus comes back and kills all you heathens". De var, förvånansvärt nog, icke roade. Nu står det "Holidays". Världen - Gabriel: 1-0.
2005-12-27
Du store Sacchem!
Eftersom jag då och då tar en smula (ahem) längre tid på mig än vad som kan tyckas vara rimligt för att posta något av intresse (eller ja, okej då, bara posta - något av intresse har väl knappast aldrig stått här), har jag nu äntligen insett den finurliga finessen hos de här aktiva bokmärkena i Firefox! Jag har sett dem, luktat lite på dem, men aldrig fattat vad de är - förrän nu. Det är ju helt enkelt ett sätt att holla distanskoll på om en sida har uppdaterats än - till exempel min! Man lägger till en sida [OBS: det urtrista teknikbabblet som följer kommer at ta slut om ca 3 rader] som bokmärke, men aktivt bokmärke istället för vanligt, genom att klicka på den där mockajängen bredvid addressen, och sedan dyker det upp nya poster när man för musmarkören över namnet!
Ehhh... okej, det var både obegripligt och tråkigt. Poängen är att om man använder Firefox (eller om man nu insisterar på att sitta med hopplösa Internet Explorer eller Safari eller vad ni macanvändare nu använder så får man installera en RSS Reader) så kan man alltså genast se om jag, eller Josefine, eller Martin, eller min gamle hårdrockssångare Johan har uppdaterat våra sidor - utan att behöva gå in på dem. Eeexcellent...
Hallå! Vakna!!
Ehhh... okej, det var både obegripligt och tråkigt. Poängen är att om man använder Firefox (eller om man nu insisterar på att sitta med hopplösa Internet Explorer eller Safari eller vad ni macanvändare nu använder så får man installera en RSS Reader) så kan man alltså genast se om jag, eller Josefine, eller Martin, eller min gamle hårdrockssångare Johan har uppdaterat våra sidor - utan att behöva gå in på dem. Eeexcellent...
Hallå! Vakna!!
2005-12-26
Gissa vem som inte kan sova...
Om du svarade "Philippe Bookmaaar" så har du alldeles rätt! Men jag kan inte heller sova. Och nu är klockan 5. Ett lika gott skäl som något att skriva ett par rader här, alltså. Vid den här tiden släpper prestationsångesten sitt isande grepp och en sorts lullande trygghet sänker sig över mina felstavande fingrar. Jag är också tillbaka i sthlm - min plan är att sova väldigt mycket. Kram!
2005-11-18
MISSION ACCOMPLISHED
(Mannen själv och hans skådespelartrupp, efter filmen, på scen.) 
Som mina trogna vänner (harkel) kanske minns tilldelades jag ett stipendium i våras från the National Board of Review of Motion Pictures, bestående av lite kosing, och, desto viktigare, ett medlemskap i denna förening. Ikväll ordnade de en exklusiv (sniff) visning av Woody Allens nya film Match Point, och en soarée efteråt. Jamenvisst, soarée, bien sur, caphé du catastrophe sacre bleu et la Marienbad!
Jag lyckades få dem att ge en plats åt Carmen också, så först såg vi filmen – den var strålande! Hans bästa på minst femton år! – och sedan mumsade vi på chokladdoppade jordgubbar och drack Grey Goose-gimlets i foajén utanför visningssalen på sextonde våningen, medan Woody, Scarlett Johansson och de andra skådisarna gled runt.
Jag jobbade hårt på att inte kräkas av nervositet varje gång Woody stod i närheten (och jag lyckades, till min egen förvåning!) – och slutligen inledde jag en kort konversation med honom om hans tidigare filmfotografer. Nördigt måhända, men ändock - en nördig konversation är också en konversation. Strax innan gled Carmen runt, drog obemärkligt (ehh) upp sin kamera och tog följande bild:
Han var mycket vänlig och mycket liten, och klamrade sig fast vid Soon-Yis arm hela tiden. Ett sant New York-ögonblick, ett sådant jag lovade mig själv att skaffa när jag kom hit, och ett lika gott skäl som något att väcka den här sömniga bloggen till liv igen! Tack Woody – jag är tillbaka!
2005-09-25
XXX Totally nude!!
Argh! Det är så länge sedan jag skrev – jag är sämst! Jag spelar in min slutfilm om två veckor… ARGH – en och en halv! – så jag har varit mycket upptagen med alla förberedelser. Och nu har så lång tid gått att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om, det har hänt så mycket. Ska det bli nudist-kroaten? Kräftskivan med CIA-agenten? Den galne skådisen som förklarade för mig att alla i branschen är horor (”whores, Gabriel, prostitutes!”), och sedan bad om massa pengar? Alla berättelser från den långfilmsinspelning som nyss avlutats, och som jag är associate producer på [host! harkel!]? So many choices… men jag väljer nudist-kroaten!
Här i I-House bodde förra året en man vid namn Darko. Darko är i fyrtioårsåldern; en reslig karl med stora vansinnesögon och ett mycket vänligt ansike. Faktum är att hela Darko är, eller i alla fall tycks vara, mycket vänlig (vi har bara talats vid ett fåtal tillfällen). Han är försynt, hövlig, mycket kunnig inom vitt skilda områden (t ex svensk lyrik, underligt nog). Darko är också besatt av nakna människor. Helt besatt. Han har flera gånger föreslagit att jag ska följa med på en bulgarisk ”superklubb” här i NY, men jag har vänligt avböjt, då jag helt enkelt inte har haft tid att förlusta mig, vare sig på bulgariskt eller amerikanskt vis. Min spanske vän Victor, however, valde en kväll att följa med Darko till denna klubb, och återvände med berättelser om en lokal där alla som klär av sig helt och hållet under kvällen får en flaska vodka. Inget ont i det, kläder kan ju skava och vodka kan svalka… men allt som Darko företar sig har med nakenhet att göra! Han ber oss följa med till en nudiststrand i Queens. Han har skrivit en kort novell som handlar om hur han avmålas – naken förstås – och hängs upp i ”ett studenthus i New York” (ja, tavlan alltså, inte Darko). Det roligaste nakengreppet kom dock häromdagen. Darko har sedan sommaren flyttat ut ifrån I-House, och bor numera på andra sidan gatan. Då och då kommer han dock över hit för att ta en öl i puben här. Så även för några dagar sedan, då er käre berättare även satt och mummade på en frostig Stella Artois… Darko kom fram till mig och lade fram följande förslag:
Darko: ”Hi Gabriel, hi, hi… so, are you good? Good. Well, I just wanted to talk to you, because, well, you know, there are a lot of new people in the I-House now. Many new students who have just moved in, and… and they don’t know so many people. So I thought that we could have an inspark!”
jag: “Wow, how do you know that word?!”
Darko: “Yes, ha… ha… well, I know many things. So anyway, I was thinking that we really should try to… to welcome them here like that, and, well… I went to the programs office [den del av I-House där riktiga vuxna människor med lön sitter och bestämmer vad som sker I huset, reds anm.] and told them that I thought we should do something, and… and I told them I thought you should organize a klädstreck.
jag: “uhm… say what?”
Darko (entusiastiskt): “Yes, and they said I had to talk to you to organize it! So when can you do that?”
Meh! Ser jag ut som en lekledare?! Och om han nu så tvunget vill se en massa ungdomar klä av sig kan han väl göra det the old-fashioned way: på internet!
2005-09-08
sorryyyyy
Jag tokjobbar just nu, film film film, möh möh möh... Snart ska jag skriva nåt igen: t ex om mördarkackerlackan och jättemusen som flyttat in i vårt hem och bestämt sig för att mörda mig och ta över köket. Eller om mina casting callbacks. Eller om hippiehelgen uppe i bergen jag ska åka på imorgon! Eller om det faktum att IMDB äntligen, äntligen, har ändrat min namnstavning! Men det tar vi nån annan gång. Det enda jag vill nu är att någon - vem som helst - förklarar för mig vad det här är. Mind control? Reklam för en produkt? Vad är det??
2005-08-30
Mononoke-hina! Sugoi!
Eh... så nästa söndag ska jag visa Princess Mononoke på filmklubben, men jag har fortfarande inte sett den, vilket gör det lite svårt att göra en affisch för den. Så jag tänkte att jag skulle lista några av dess underligheter istället, och ställa upp det som en manussida där en regissör pitchar sin nya idé för en producent. Vad jag vill ha är alltså några av de underligheter som Mononoke innehåller. För att förklara: om jag gjorde detta med Spirited Away skulle det kunna se ut såhär:
Tack!
- Ett flygande mumintroll
- En talande padda som svävar i cirklar
- En jättebebis med en mamma som förvandlas till en fiskmås
- En ångbåt med gudar
- En hoppande lamppost
- Suicidala levande kolbitar
Tack!
2005-08-29
"un film de Garbiel Sandwich"
OK, castingen: det var både bra och dåligt. Först det dåliga: Kiran Pande kom inte! Det aset! “The Performance Bug”… pah! The No-show, fästinglika blodsugar-bug snarare…
Sen det bra: flera av de som läste var riktigt bra! Ja, alltså, för er kära blog-läsare är ju detta inte särskilt bra nyheter, eftersom jag inte har en enda skräckhistoria att berätta om castingen, men för mig personligen är det ju strålande – jag har ca femton skådespelare som jag vill träffa igen för callbacks, alltså rond två, och jag var orolig att inte hitta någon alls.
Det enda som kan vara av intresse för er är att en av de skådisar som läste för huvudrollen kanske, men inte troligt, är transvestit. Rollen är ju en kvinna i femtioårsåldern, och jag är ganska säker på att var en kvinna som läste, men två av mina kollegor hävdar på fullt allvar att det var en man. Jag tror inte det är en bra idé att casta en transvestit; inte p.g.a. transveticismen i sig, utan snarare för att det nog kan vara distraherande. Det irriterande är ju att jag inte kan se det! Jag ska boka en ny omgång med henne och närstudera halsområdet på spaning efter ett adamsäpple… Å andra sidan, man eller kvinna, om hon läser bäst får hon rollen hur som helst.
Sedan: good news igen! Jag har fått ”associate producer”-status på en långfilm! Proffset Proffso! Långfilmsproducent! Ka-chinnng! Kolla ”August the first” på IMDB! Och så the bad news: Än en gång skrattar djävulen, eftersom jag nu aldrig kommer kunna övertyga IMDB-folket om mitt riktiga namn. Japp, August the First-folket har också stavat mitt namn SedgEwick… AARGGGHH!!
2005-08-24
Only on Pay-Per-View
Moehehehehe… This Friday - at 4:40 P.M., at the Ripley Grier Studios, on 8th Avenue, downtown Manhattan – will be the most anticipated event of the fall season; when Gabriel Sedgwick finally meets up… with Kiran Pande – the Performance Bug!
Let's get ready to ruuuumbleeeeeeeeee!
2005-08-17
Jag ville dela med mig av ett av de många bidrag jag fått av skådespelare, för att spela i min slutfilm. Jag har ju satt ut castingannonser i branschtidningar, och även fast de flesta svarar med vanlig post så väljer vissa att e-maila istället. Så även denne herre - jag bifogar hela hans ansökan här:
THE PERFORMANCE BUG !
Hello
I could be your great ace !
Would you like to innovate and challenge this south Asian east Indian actor model with an international award under his belt("Two Thumbs Fresh", a British commercial, directed by "Traktor", USA) and a recent of his film "Guiana 1838" been given "The Best Feature Film " award at Belize in central America wherein he acted as a lead villain !
Another award winning film was "MULIT", for absolut vodka, directed by Ivan Jakharias ( A renowned Polish young man ) where I acted as a Police Officer
I am attaching my resume and composite pictures
I stay in India and will be in New Jersey in the 3rd week of July 05 so if you need anything for audition, please let me know
Wishing you a grand success in your projects
Kiran Pande
My web page : http://kiran-pande.tripod.com
I could be your great ace !
Would you like to innovate and challenge this south Asian east Indian actor model with an international award under his belt("Two Thumbs Fresh", a British commercial, directed by "Traktor", USA) and a recent of his film "Guiana 1838" been given "The Best Feature Film " award at Belize in central America wherein he acted as a lead villain !
Another award winning film was "MULIT", for absolut vodka, directed by Ivan Jakharias ( A renowned Polish young man ) where I acted as a Police Officer
I am attaching my resume and composite pictures
I stay in India and will be in New Jersey in the 3rd week of July 05 so if you need anything for audition, please let me know
Wishing you a grand success in your projectsKiran Pande
My web page : http://kiran-pande.tripod.com
THE PERFORMANCE BUG !
2005-08-13
uuuuuuhhhh...
Det här är min värsta vardagsskräck: att något liknande det här ska hända när jag petar på vårt ventilationshål på väggen...
Urrrrrssscchhh, jag känner mig smutsig! Måste duscha!
Urrrrrssscchhh, jag känner mig smutsig! Måste duscha!
2005-08-12
COPS!
Oooh, igår blev det lite action här… Jag hade varit och hämtat filmutrustning i midtown med en klasskamrat, och hon skulle köra förbi sitt kontor för att hämta några papper. När hon kom tillbaka till bilen började hon krafsa med pappren och sin mobiltelefon, samtidigt som hon backade ut på gatan. Plötsligt hördes ett KAKRASSCHHHH och ett AAARRRGGGHHH!! Hon tvärnitade och jag sprang ut. På gatan låg en vält lastpall och miljarder glasbitar som guppade i ett hav av chokladdricka och Snapple-lemonad! Och framför det hela stod en stor, medelålders polis och tittade uppgivet på sörjan och på oss. Jag fattade inte vad som pågick eller var personen som kört alla flaskorna tagit vägen, om han hade pulvriserats av bilen eller nåt, eller hur polisen hade hunnit dit på mindre än en sekund; men eftersom det tycktes logiskt att han skulle arrestera oss för någon sorts förseelse (vårdslöshet i trafik och allmän nedsmutsning, kanske?), eller kanske mord på lemonadförsäljare, började jag genast förbereda mig på att spendera helgen som T-Bones och Bubbas bitch i arresten. Min kompis däremot klev långsamt ur bilen, ställde sig med armarna i kors och bara ”wow… hur gick det här till?” Take a guess, sherlock!!
Det visade sig att polisen hade varit den som kört alla flaskorna – han skulle ta dem till stationen ett kvarter bort, så att det fanns nåt att dricka till donutsen – och han var faktiskt obegripligt lugn och förstående. Vi började städa upp där, gick till en deli och bad om nya lådor, lastade hela flaskor och samlade glasskärvor. Det var så klibbigt så det går inte att beskriva – låt mig bara konstatera att chokladdricka och trettiofemgradig värme blir en intressant kombination… Det var många skärvor, och plötsligt skar sig polisen så han började blöda på fingret. ”Oh shit, look out!”, sade vi. ”Oh, don’t worry, that’s nothing,” svarade polisen, ”I survived being shot and both World Trade Center attacks, I’m sure I can survice a small cut.”
”Wow, you were shot?”, frågade vi.
”Yeah, a guy tried to shoot me in the head, but the bullet just grazed my jawbone”, sade han lugnt medan han fortsatte plocka glasskärvor.
”Oh… what happened to the guy?”, frågade jag.
”I killed him”, svarade han, tillsynes helt oberörd, mer fokuserad på att rädda snapple-flaskor ur sörjan. Ooo-kay…
Sedan kom nästa skruvade kapitel. Allt detta ägde rum precis framför en garageutfart ut till gatan, så polisen fick hela tiden resa sig upp och signalera åt bilarna som ville ut att de skulle svänga nån meter till vänster först. Efter ett tag kom en bil och stannade framför oss tre, där vi satt på huk och plockade. TUUUT! TUUUT! Han reste sig och pekade åt vänster, där det fanns gott om plats att köra ut. TUUUUUUT! Han ropade lugnt åt föraren ”just move three feet to your left and you’ll get out.” TUUUUT! TUUUUT! TUUUUT! Bilmiffot vägrade lyda utan ville att vi alla skulle flytta oss istället! Jag menar, okej om det bara hade varit jag och min kompis, men det var ju en uniformerad polis där också! Till slut körde bilen till vänster och ut på gatan – men den stannade efter ungefär fem meter. Ut klev en välklädd medelålders kvinna och steg sakta fram till polisen…
Kvinnan: ”You piece of shit! You piece of shit! What the fuck are you doing?”
Polisen: ”Ma’am, just move along. I instructed you to drive to the side of us.”
Kvinnan: ”Ahhh, you motherfucker… what the fuck is wrong with you cop assholes, huh?”
Hon var helt obegripligt arg och oförskämd! Men hon var liksom inte alls upprörd, utan stod och försökte reta upp polisen. Han å sin sida var fullständigt obegripligt lugn!
Polisen: ”Ma’am, please just drive away. Don’t make me have to put you under arrest.”
Kvinnan: ”Ooooh, I'm so scared! Arrest me! You cocksucking piece of shit, you asshole, come on then – arrest me!”
Polisen (fortfarande helt lugnt): ”Ma’am, just drive on. If you don’t, I will have to put you in a jail cell over the weekend.”
Kvinnan kliver nu fram ännu närmre, och pekar på pistolen i hans bälte:
”Oooh, is that a real gun? I’m so scared of you! What are you gonna do, shoot me? Huh, are you gonna shoot me, shitface?”
Jag var vid det här laget helt övertygad om att han faktiskt skulle skjuta henne – jag menar, vad trodde hon skulle hända?? Vad ville hon få ut av det här?? Hon stod och gestikulerade framför polisen och viftade med armarna mot sig själv som om hon menade ”kom då! Kom då!” Och det här var en kille som helt lugnt just berättat hur han dödat en snubbe! Till slut klev hennes väninna ur bilen, gick fram och bara ”Come on, it’s not worth it” (va???) och led tillbaka kvinnan till bilen, som svärandes satte sig och körde iväg. Jag frågade helt uppriktigt: ”Varför arresterade du henne inte?!”, och han svarade med ett leende ”Äh, sånt stöter man på varje dag, det är lugnt.” Samtidigt lutade sig en tjock mexikanare ut ur sin parkerade truck på andra sidan gatan och ropade ”You see! You see what I have to deal with every day? Crazy people!” och jag kände mig ganska förvirrad.
Strax därefter hade vi plockat upp alla skärvor och föst över alla hela flaskor i nya lådor. Polisen vägrade ta emot ersättning för de krossade flaskorna och bara ”nej nej, kom igen, absolut inte. Men tack för att ni hjälpte till!” Sedan gick han vidare till stationen och vi körde iväg.
Det var min action-eftermiddag det.
2005-08-06
Ny adress
Ny byter vi rum. Ny adress blir precis densamma, fast med annat rumsnumer, alltså:
500 Riverside Drive, room 2A
New York, NY 10027
USA
och därmed byter vi också hemnummer. Det nya numret är:
+1 212 280 5409
Inte alls lika bra som det förra. Men c'est la vie, café du catastrophe, le fromage petit du blaaaarghaaargh... ehh.
Oh well. Uppdatera edra adressböcker.
Tillbaka till flyttlådorna... Pust! Pes!
Och glöm inte att ge filmtips! Ska det verkligen vara så att endast Morgan och Jorge törs lämna förslag? Jag talade med dem båda på telefon igår, och de sade att ni andra är veklingar. Veklingar!
Kram.
500 Riverside Drive, room 2A
New York, NY 10027
USA
och därmed byter vi också hemnummer. Det nya numret är:
+1 212 280 5409
Inte alls lika bra som det förra. Men c'est la vie, café du catastrophe, le fromage petit du blaaaarghaaargh... ehh.
Oh well. Uppdatera edra adressböcker.
Tillbaka till flyttlådorna... Pust! Pes!
Och glöm inte att ge filmtips! Ska det verkligen vara så att endast Morgan och Jorge törs lämna förslag? Jag talade med dem båda på telefon igår, och de sade att ni andra är veklingar. Veklingar!
Kram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
